Fru talman! Det är onekligen en styrka i den upp-
gift som vårt samhälle, rättsväsende och även stats-
makterna i form av regering och riksdag har att det
finns en så bred enighet om att det är ett allvarligt
problem. Det är också en styrka i att det finns en bred
enighet vad beträffar vilka åtgärder som faktiskt
måste vidtas när det t.ex. gäller att se över den lag-
stiftning vi har och att främja en utveckling inom
rättsväsendet som har en kapacitet att svara upp mot
de krav som problemet ställer.
Jag tänkte ändå kommentera några av de fråge-
ställningar som har kommit upp i debatten vad gäller
ändringar av lagstiftning.
När det gäller frågan om skärpta straff för över-
grepp i rättssak har jag för avsikt, som jag tidigare har
meddelat, att komma med ett sådant förslag till riks-
dagen. Jag hoppas kunna göra det redan under detta
år. Jag kan bara beklaga att detta skall vara nödvän-
digt att göra nu. Det var ju faktiskt så, att den borger-
liga regeringen sänkte straffskalan för övergrepp i
rättssak. För mig är det en obegriplig åtgärd. Detta
skall vi rätta till. Jo, Gun Hellsvik, straffmaximum för
normalstraffet när det gäller övergrepp i rättssak
sänktes under den borgerliga tiden. Det skall vi höja.
Det gäller även en översyn av den grova brottslighe-
ten.
När det gäller frågan om det över huvud taget
skall ingå böter i straffskalan för detta brott anser jag
att det givetvis skall göra det. När vi talar om över-
grepp i rättssak talar vi om ett brott som kan se väl-
digt olika ut. Jag tycker att det är att ge fullständigt fel
föreställning att koppla ihop den typen av brottslighet
vi talar om här i dag och möjligheten att döma ut
böter. Där finns givetvis inget sammanhang. När vi
talar om den typen av handlingar som är aktuella i
dessa gängsammanhang är det aldrig fråga om ringa
brottslighet eller något liknande. Då kommer bara
fängelse i fråga. Låt oss icke ge en felaktig föreställ-
ning om vad den nuvarande lagstiftningen syftar till.
När det gäller de straffprocessuella tvångsmedlen
har flera tagit upp frågan om hemlig avlyssning - det
som i folkmun kallas för buggning. Som jag i tidigare
sammanhang har sagt anser jag att det är en fråga som
måste utredas. Vi måste mycket noggrant överväga
om detta är ett nytt straffprocessuellt tvångsmedel
som bör införas i vår rättsordning. Detta måste nog-
grant övervägas. Det är verkligen ingenting som kan
läggas fram som ett hastverk.
Inte minst vill jag erinra om den debatt som hölls i
kammaren när det förslag jag har lagt fram om hemlig
kameraövervakning diskuterades. Siw Perssons parti
hade ett motstånd mot mitt förslag att vi skulle införa
hemlig kameraövervakning i den formen. Så var det.
Skälet till det var att man ansåg att det inte var till-
räckligt övervägt och att reglerna om i vilka samman-
hang man kunde använda detta tvångsmedel skulle
skärpas.
Jag sympatiserar med den utgångspunkt som
Folkpartiet hade där, nämligen att det är väldigt vik-
tigt att överväga de motstridiga intressen som alltid
finns i dessa sammanhang, nämligen integritetsskyd-
det och effektiviteten i polisarbetet.
När det gäller att införa ett nytt tvångsmedel, så
som hemlig avlyssning, är det naturligtvis väldigt
viktigt att man överväger gränsdragningen. I det
sammanhanget överväger jag att vi måste titta närma-
re på hur våra tvångsmedel fungerar och hitta bättre
och noggranna avvägningar mellan integritetsskyddet
och effektiviteten. Den frågan återkommer jag alltså
till med ett förslag så småningom.
När det gäller insatsstyrkan, som har tagits upp av
flera, kan jag här säga det jag redan har sagt i flera
sammanhang: Den frågan är föremål för en beredning.
Vi ser över insatsstyrkans uppdrag i dag i departemen-
tet. Vi kommer att se över om det är möjligt att vidga
användningsområdet av denna särskilt kompetenta
och välutbildade grupp.
När det gäller annan lagstiftning skulle jag vilja
passa på att säga att det viktiga är att se till att vi
använder oss av den lagstiftning vi har. Vi har väldigt
lätt, särskilt naturligtvis i denna kammare, att halka in
på att kräva förändringar av lagstiftningen. Jag vill
passa på att säga att vi har en mängd lagar som inte
har nämnts i denna debatt som också kan komma till
användning i detta sammanhang och kan ha större
betydelse än vad vi hittills har sett. Hur är det t.ex.
med olovlig kårverksamhet? Med stort intresse kom-
mer jag att följa hur rättsväsendet ser över och använ-
der lagstiftning som kanske kom till i en annan situa-
tion i samhället, men som kan ha en tillämpning i dag.
Den behöver kanske ses över när man har prövat hur
den fungerar i dagens situation.