Fru talman! Jag tänker fortsätta på den linje jag
började förut.
Vi diskuterar mycket hur Polisen skall kunna arbe-
ta, hur strafflagstiftningen skall se ut, hur vi kan skär-
pa den och hur vi kan skydda vittnen. Men den allra
viktigaste frågan i den här debatten är: Hur skall vi
kunna se till att det inte blir någon nyrekrytering till
den här typen av grupper? Hur skall vi kunna göra så
att människor inte upplever ett sådant utanförskap att
de söker sig till grupper där man ställer upp för var-
andra, skyddar varandra och känner att man skapar en
egen stat, egna lagar och regler och till slut står utan-
för samhället i så hög grad att samhällets lagar och
regler inte är giltiga för en själv? Det är det stora
problemet i dag.
Se till vad som händer med den ökade utslagning-
en, den ökade utslagningen i skolan, de minskade
resurserna m.m. Om vi inte kan göra något åt den
utslagningen och det utanförskapet fasar jag för den
debatt vi kommer att ha i riksdagen om 10-15 år. Då
undrar jag: Vilka straffskalor skall vi då ha, och vilka
metoder är vi då beredda att låta polisen använda för
att skydda oss som fortfarande finns inne i samhället?
De insatser som måste till nu för att vi inte skall få
ett växande våldssamhälle handlar om satsningar på
barn och ungdomar. Det handlar om att se till att
människor blir delaktiga i samhället. Det är den enda
långsiktigt riktiga vägen för att komma åt en sådan
här utveckling.