Fru talman! Jag blev rätt upplivad av justitieminis-
terns fundering kring det här med olovlig kårverk-
samhet. Det var någonting som nämndes av en rätts-
lärd på ett seminarium som Folkpartiet ordnade före
denna debatt. Jag tycker inte att man skall vara så
rädd för att ge sig på den organisatoriska formen för
en kriminell verksamhet eller en rasistisk verksamhet.
Det sägs visserligen att de då går under jorden, att vi
inte kommer någon vart, att de organiserar om sig
osv. Men det är ett bra medel att operera med i juri-
disk-teknisk mening, i enlighet med att man skall
trakassera den här typen av verksamhet. Man måste
alltså få ett legalt medel. Då är det bra att kunna an-
gripa själva formen för verksamheten.
Jag skulle vilja slå ett slag för att man tittar på det
och också på just det som ligger i vad justitieminis-
tern säger, dvs. att det redan finns rätt många lagar
och möjligheter för den som har engagemanget att
agera utifrån det rättssystem som vi i dag har.
När det avslutningsvis gäller civilmotståndet, är
det naturligtvis oerhört viktigt att pressen uppdagar
sådana här förhållanden och sätter ljuset på fenome-
net, men det får inte slå över i att man glorifierar våld
och brottslighet och skapar hjältar av de här figurerna.
Det är någonting som man kan ta åt sig, som ett slags
självsanering.