Fru talman! Jag vill först säga till justitieministern
att Folkpartiet sade ja till lagen om dold kameraöver-
vakning, men vi ansåg inte att det skulle vara så vida
ramar som regeringen ville. Vi ville ha övervakning
enbart i kriminella miljöer. Det gäller att tänka på alla
sidor.
Danskarna sade i mitten på 80-talet så här till oss
svenskar: Gör inte samma misstag som vi har gjort.
Tro inte att klubbarna inte etablerar sig. De måste
störas till varje pris.
Vi missade dyrbar tid. Tyvärr har det inte alls hänt
så mycket som vi hade önskat. Låt mig läsa innantill i
Rikspolisstyrelsens tillsyns- och inspektionsenhets
skrift på s. 11. Det gäller Malmöhus län: Under åren
1990 till 1995 har endast under en period av sex må-
nader bedrivits en kontinuerlig strukturerad insats mot
länets mc-klubbar. I februari 1995 utfärdades en order
av länspolismästaren om ett aktivt och kraftfullt age-
rande mot mc-klubbarnas brottslighet. I maj 1995
kompletterades denna med direktiv från biträdande
länspolismästaren - Projekt 81. Av okänd anledning
har projektet ännu inte startat. Utredningar med de
mc-klubbars medlemmar som är misstänkta samord-
nas inte utan fördelas beroende av brottstyp till poli-
sområde eller länskriminalavdelning. De har ej heller
högre prioritet än andra brottsutredningar.
Det är alltså inte så konstigt att det finns två full-
värdiga Hells Angels-klubbar i Malmöhus län och
dessutom en Bandidosklubb.
När det gäller planer och handlingsprogram är det
oerhört viktigt att man inte bara pratar i detta land,
utan att de ansvariga verkligen ser till att alla de vack-
ra orden blir handling och verklighet.
Jag vill också passa på att säga några saker om
vittnesskydd. Jag har fått ett underlag från ett fall från
verkligheten. Där ser man hur det kan se ut. Det är en
person som har fått vittnesskydd. Men vad hände?
Personen kan inte bosätta sig i närheten av sin hemort.
Det finns inga pengar som hjälper till med de stora
extrakostnaderna. Han vill faktiskt träffa sina barn
också. Det gick inte. Personen fick byta namn och
själv betala för både byte av körkort och pass. Perso-
nen kunde inte heller på enkelt sätt få hjälp till bostad,
vilket innebar att han delvis fick röja sin identitet hos
sociala myndigheter.
Jag hoppas att man förbättrar möjligheterna. Jag
vill passa på att fråga ministern om det finns någon
möjlighet att inrätta ett särskilt konto där man hjälper
dess personer. Man bör göra ett särskilt paket så att
man i verkligheten ger dem möjlighet att vara anony-
ma. Tyvärr är det i praktiken nästan omöjligt.
I England har man gjort på det viset att man kan ta
bort vittnenas adresser från kopior av vittnesförhör
och liknande när de överlämnas bl.a. till den tilltala-
des försvarare före rättegången.
Rätten kan också besluta att ta bort adresserna. I
England har i vissa fall målsägarna i sexualbrott en
livslång anonymitet gentemot press och massmedier.
Jag vet inte om det är en möjlighet, men jag vill fråga
om det här är något som ministern menar kan förbätt-
ra möjligheterna till skydd.
I dag får en målsägande reda på när en intagen
kommer ut ur fängelset, men ett vittne får inte det.
Varför kan hon inte få det? Det ger ju också en större
trygghet.
Till sist vill jag passa på och säga att jag hoppas
att Polisen på ett helt annat sätt än tidigare stöttar de
poliser som är utsatta. Det är viktigt att man får hjälp.
Jag hoppas att det finns handlingsplaner för det.