Fru talman! Synen på våra rovdjur, särskilt vargen, är mycket omdebatterad och kontroversiell. Debatten om rovdjurspolitiken, främst vargen, handlar om en klassisk liberal fråga, naturvården. För Folkpartiet liberalerna är debatten mycket angelägen och viktig. Anledningen till detta är att det är vargen som löper störst risk att utrotas men också att vargen är det rovdjur i Sverige som i dag väcker mest känslor.
Apropå känslor är vårt ansvar för debattklimatet och vad som sägs i den här frågan mycket stort. Det gäller oss riksdagsledamöter, även intresseorganisationer och enskilda medborgare. I dag är debattklimatet ofta ohållbart. Medierna hakar på och förstorar de högljudda konfliktskapande debatterna. Vi har ett slags främlingsfientlighet i debatten om varg. Medievinklingen har haft en stark slagsida till rovdjurens nackdel. Vulgärdebatten gynnar ingen, vare sig varg eller människa, och måste brytas. För det har vi alla ett stort ansvar.
Den grundläggande inställningen hos en överväldigande majoritet svenskar är att rovdjuren är en viktig tillgång i vår svenska fauna. Till exempel tycker 90 % att varg ska finnas i Sverige, 71 % att det ska finnas fler än i dag. Intresset för våra stora rovdjursarter har också ökat. Det märks i det antal rovdjurscentrum som har etablerats i Sverige på några platser där rovdjuren lever.
Rovdjurens farlighet för människor har under de senaste åren debatterats flitigt. Oavsett vilken inställning den enskilde individen har i frågan är det självklart att denna rädsla måste mötas med respekt och tas på största allvar. Samtidigt får vi inte låta signaler från sagorna prägla vargdebatten. Björn borde ju skrämma oss betydligt mer men gör det tydligen inte.
Det är avgörande att vi finner lämpliga metoder att möta oro, skapar vägar för snabba kontakter med myndigheter och ökar kunskapen om rovdjuren. I betänkandet påpekas att det inte räcker med enkel faktainformation utan att det krävs dialog och delaktighet i förvaltningen av de stora rovdjuren. Här har regeringen ett stort ansvar.
Fru talman! Folkpartiet liberalerna vill understryka vikten av att detta också sker i de regionala rovdjursgrupperna som nu växer fram och i det nationella rovdjursrådet. Det är mycket viktigt för att inte säga avgörande för den fortsatta utvecklingen att de går från informationsöverföring till att bli forum där åsikter förs fram, tas emot, diskuteras och verkligen resulterar i någonting konkret. Fokus på konkretion och problemlösning kommer att ge stöd för livskraftiga stammar av våra rovdjur. Folkpartiet anser att det är mycket viktigt med lokalbefolkningens stöd i och acceptans för detta arbete.
En av de mest kontroversiella aspekterna i vargfrågan är frågan om hur många vargar det krävs för att säkra artens överlevnad. Folkpartiet anser att vi bör komma bort från sifferexercis och att det primära är att vi ska ha en livskraftig stam.
Just nu fokuseras debatten på hur och när vi ska skjuta rovdjuren, när den största utmaningen egentligen är hur vi ska bevara dem. Den långsiktiga lösningen måste bygga på att vi lär oss samexistens med rovdjuren, även med vargen. Självklart ska vi arbeta för att förebygga och minimera angreppen av varg på tamdjur, dels av respekt för den oro, det merarbete och de kostnader som det orsakar tamdjursägarna och jägarkåren, dels för att öka acceptansen för rovdjuren. I dagsläget med små och sårbara rovdjursstammar måste fokus ligga på skadeförebyggande åtgärder och snabb och full ersättning för de skador som uppstår.
Ökade insatser för att förebygga rovdjursangrepp bör göras, och samhällets bidrag bör, om det visar sig nödvändigt, öka. Det har på senare år skapats betydligt bättre möjligheter att skydda tamdjur med vargsäkra elstängsel till exempel. Dessutom bör information om förebyggande åtgärder förbättras. Åtgärder bör börja genomföras så snart tecken finns på en kommande expansion i nya områden.
Fru talman! En av de svåraste frågorna när det gäller varg är vilken typ av jakt som ska få bedrivas för att förebygga skador av vilt, så kallad skyddsjakt. Eftersom vargen utgör en viss fara framför allt för renar och tamdjur som till exempel får har det sedan lång tid rests krav på att det ska bli möjligt att bedriva jakt på den vargstam som i dag existerar.
Folkpartiet liberalerna anser att vi har ett ansvar för att vargstammen blir livskraftig och avstyrker därför annan jakt än nödvärnsjakt när det gäller varg. I enstaka fall är skyddsjakt då och då nödvändig och även i dag fullt möjlig. Det är viktigt att påpeka det eftersom det mycket ofta glöms bort i debatten. Lika viktigt är att påpeka att vi faktiskt ännu inte har nått längre än halvvägs till det mål som hittills satts av riksdagen för vår vargstam.
Folkpartiet anser att Naturvårdsverket ska ha det övergripande ansvaret att besluta i skyddsjaktsfrågor. Vi anser att detta inrymmer en möjlighet men inte en skyldighet för verket att delegera beslutsfattande till länsstyrelsen.
Nödvärnsjakten, rätten att försvara sig och de sina, är självklar, men utformningen av reglerna bör ses över. Om vi ska kunna öka förståelsen för rovdjurspolitiken kan vi inte ha ett regelverk som är svårtolkat och otydligt formulerat. Därför stöder Folkpartiet liberalerna utskottets initiativ om ett tillkännagivande om en samlad översyn av reglerna när det gäller att ingripa för att avvärja angrepp av stora rovdjur på tamdjur, bland annat § 28 i jaktförordningen.
Tillsammans med tidigare åtgärder krävs en kraftfull satsning för att motverka den tjuvjakt som just nu kanske är det allvarligaste hotet mot vår vargstam. Hittills är två personer dömda för grovt jaktbrott. Tips till polisen bearbetas inte, utredningar läggs ned och prover som sänts in försvinner. Forskarna anser att 50-60 vargar kan ha dödats illegalt de senaste fyra åren. Ansvaret på regering och riksdag att få en förändring till stånd är stort.
Fru talman! Det oreserverade rovdjurshatet, som endast uttrycks av ett fåtal svenskar, tillhör en förgången tid, då kunskaperna om de stora rovdjuren var små, och då förlusten av en ko eller några får kunde innebära att svälten stod för dörren. I dag har vi bättre kunskaper, en helt annan ekonomisk situation och mycket goda möjligheter att värna de vilda rovdjuren. Men det krävs saklig diskussion, korrekt och snabb information, lokal förankring och dialog, snabba kontaktvägar mellan lokal och regional nivå och riksnivå, nog med resurser till förebyggande åtgärder, ersättning och ett tydligt och lättolkat regelverk.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.