Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 4 och 16.
I dag debatterar vi, som sagt, klimatpolitik. Det är ett ämne vars debatt ofta får lite märkliga perspektiv. Många svenska politiker tycks tro att vi här i kammaren, genom olika skattepålagor, utgiftsökningar, subventioner och annat, kan rädda världen från undergång. Det är inte sant. Vi ska vara försiktiga med domedagsprofetior, och framför allt måste vi ha en insikt om vilken värld vi lever i.
När det kommer till uppvärmning till följd av en ökad mängd koldioxid i atmosfären tycker även vi sverigedemokrater att vi ska känna oro. Vi måste ta IPCC:s forskning på allvar, men samtidigt måste vi vara ödmjuka inför faktumet att vi faktiskt inte vet hur dessa teoretiska modeller kommer att slå.
Skillnaden mellan en och fyra graders uppvärmning är väldigt stor. Vi kan se av IPCC:s egna rapporter att forskningen är levande och att slutsatserna också förändras. Vi kan ta de tropiska cyklonerna som ett exempel. År 2001 var det sannolikt att de hade med utsläpp av koldioxid och klimatförändringar att göra. År 2007 hade det förändrats; det fanns ingen tydlig trend. År 2013 var det helt plötsligt låg sannolikhet. På tio tolv år hade man gått från att vara väldigt säker på att detta hade med klimatförändringar att göra till att vara tämligen säker på att det inte hade med det att göra.
Herr talman! Sverige släpper i dag ut ungefär 1,5 promille av världens samlade utsläpp. Tittar man på nettoutsläppen och räknar bort den mängd koldioxid som tas upp bland annat till följd av vår mycket ansvarsfulla skogspolitik skulle man kunna säga att vi hamnar på 0,4 promille av de samlade utsläppen, vilket är en 2 500-del av världens utsläpp. Det är vad vi genom praktisk politik här i kammaren kan påverka.
Vad har då svenska regeringar gjort för att påverka? Man har genom subventioner på vissa energislag - vindkraft och sol - och skattepålagor på andra - kärnkraft och vattenkraft - drivit på en utveckling mot en obalanserad energiförsörjning där det är omöjligt för marknaden att förstå inriktningen. Resultatet kommer att bli högre energipriser, mer fossil energi och investeringar i energi som inte hamnar här i Sverige utan på andra marknader, där man kan förutsäga den politiska inriktningen.
Vi har en cementerad blockpolitik, där Miljöpartiet respektive Centerpartiet i respektive block saboterar bevarandet av en koldioxidfri svensk energiförsörjning.
Sverige är ingen isolerad ö. Vi påverkas i stor utsträckning av andra länders klimat- och energipolitik. Det är uppenbart att vi är tämligen unika i Sverige i dag genom att vi har höga koldioxidskatter samtidigt som vi kombinerar det med hög skatt på kärnkraft och vattenkraft och ett fullständigt unikt sätt att implementera EU:s vattendirektiv, vilket kraftigt kan försämra vattenkraftens möjligheter att agera regulator framöver.
Herr talman! Vi har i Sverige ett gå-före-perspektiv. Det låter bra. Det ligger en fin tanke bakom. Men i praktiken fungerar det inte. Att vi beskattar oss väldigt högt kommer inte att påverka USA och Kina, som kanske snart står för närmare hälften av världens samlade utsläpp av koldioxid, eller Indien och andra utvecklingsländer vars främsta fokus i dag ligger på att se till att befolkningen kan erbjudas rinnande vatten och elektricitet i sina hem.
Vi måste ha en förståelse för att om vi ensidigt beskattar vår produktion och vårt näringsliv skapar vi incitament för vår industri att flytta till andra platser. För några år sedan kom en intressant rapport från Expertgruppen för miljöstudier, som ingår i Finansdepartementet. Den hette Klimatpolitik och ledarskap - vilken roll kan ett litet land spela? Den är författad av professor Michael Hoel från Oslo universitet. Den är läsvärd, och budskapet sammanfaller med Sverigedemokraternas. Höga koldioxidskatter leder fram till ökade utsläpp i andra länder. Budskapet är att generella åtgärder för minskade utsläpp av koldioxid i Sverige borde ges mindre vikt och att fokus i stället borde ligga på teknisk utveckling.
Herr talman! I december genomförs det viktigaste mötet på klimatområdet på många år. Många har förhoppningar, men en mer samlad analys borde ge att allt annat än ett urvattnat och substanslöst slutresultat av klimattoppmötet i Paris är osannolikt. Jag hoppas att jag har fel, eftersom det för svensk del - vår konkurrenskraft riskerar i dag att bli lidande - vore ytterst välbehövligt med legalt bindande avtal om utsläppsminskningar som gör att det råder samma spelregler över hela världen. På grund av att man ser helt olika på klimatfrågans betydelse och vilket pris som är värt att betala och på grund av osäkerhet i fråga om hur andra aktörer kommer att agera är detta inte sannolikt. Ingen har i dag ens en idé om hur man skulle kunna applicera legalt bindande avtal på länder som Kina, USA, Brasilien, Ryssland och Indien, som under föregående år stod för merparten av världens samlade utsläpp.
Utgången av Limamötet visar också tydligt hur lite vi kan förvänta oss av Parismötet - tyvärr, måste jag understryka. Samtidigt är det viktigt att om man når framgång och uppnår bra avtal för utsläppsminskningar måste vi också i Sverige och Europa vara öppna för att korrigera våra egna mål för att vår konkurrenskraft inte ska bli lidande.
Herr talman! Samtidigt som vi har ett dystert läge inom den globala klimatpolitiken finns det trots allt ljuspunkter. Vi har inte sett någon signifikativ global temperaturhöjning de senaste 15 åren, och de illavarslande teoretiska modellerna över framtida temperaturhöjningar fortsätter att slå fel. I stället riktas väldigt mycket forskning i dag mot att ta reda på vad detta beror på. Uppvärmningspaus kallas det. Man får hoppas att fokus fortsätter att ligga där ett tag framöver, för det är positivt om vi inte ser den här illavarslande utvecklingen.
Vi sverigedemokrater är socialkonservativa, ansvarstagande och försiktiga av vår natur. Vi måste ta det här hotet på allvar, men vi måste samtidigt släppa skygglapparna. Teoretiska modeller har slagit fel många gånger i världshistorien, och blir slutresultatet en grad i stället för fyra, till exempel, har vi ett väldigt annorlunda scenario att ta ställning till.
Det här manar till eftertanke. Att sänka utsläpp av klimatgaser utan att det är kopplat till nya innovationer som kan stå på egna ben i en konkurrensutsatt marknad är kostsamt. Det påverkar jobb. Det påverkar välfärd över hela världen. Sveriges och Europas fokus måste därför riktas mot energiforskning där målet är att nya energislag ska bli så billiga att de konkurrerar ut de fossila bränslena. Dagens förnybara energislag håller sällan måttet för att klara ekonomiska, tekniska och miljömässiga hållbarhetsmål. Så länge så är fallet kommer fossila bränslen, vare sig vi vill det eller inte, att vara den dominerande energin i världen, framför allt för de länder som gör en resa ur fattigdom mot förhållanden som mer liknar västvärldens. Det dör fortfarande mängder av människor för att man eldar med ved i dåligt ventilerade hus runt om i världen. Där tycker man naturligtvis att det kan vara en fördel att elda med kol i stället. Det måste man ha en förståelse för.
På samma sätt måste klimatmålen förändras. Sverigedemokraternas ståndpunkt är liksom Konjunkturinstitutets att klimatmål bör formuleras i termer av de miljöproblem vi vill lösa och inte i termer av de medel vi har att lösa dem med. Vi vänder oss därför mot bindande mål för förnybart och energieffektivisering och orealistiska mål om en koldioxidfri fordonsflotta.
Forskning har visat att bindande mål för förnybart inom EU kraftigt kan öka kostnaderna utan att utsläppen minskar. Tyskland är ett tydligt exempel, där man har byggt ut kolkraften kraftfullt trots världens mest ambitiösa satsningar på sol- och vindkraft. I ljuset av detta är det märkligt att kärnkraftens betydelse inte lyfts fram mer frekvent. Det är vår mening att regeringen ska verka för att kärnkraft ska likställas med den förnybara energin. Där har IPCC gått i helt rätt riktning. Man har givit kärnkraften en tydlig plats.
Herr talman! Det krävs en omläggning av svensk och global klimatpolitik. Vi måste sluta upp med kortsiktiga och ofta direkt kontraproduktiva åtgärder. Att satsa på etanol får till exempel till följd att skövlingen av skog ökar och att världsmarknadspriserna på mat höjs. Det gagnar varken klimat eller världens befolkning, utan följden blir färre kolsänkor, ökad koldioxid i atmosfären och att fler människor får gå hungriga.
Nej, vi måste satsa på mer forskning och utveckling i fråga om fossilfria energiformer. Först när det finns konkurrenskraftiga alternativ till olja och gas kommer förbrukningen av dessa tillgångar att minska. Då håller det inte med regeringar som på grund av Miljöpartiet och Centerpartiet motverkar den klimatneutrala svenska energiförsörjningen.
(Applåder)