Herr talman! Det var minst sagt intressant att lyssna på Matilda Ernkrans. När jag gjorde det kunde jag konstatera att hon måste ha suttit på sin kammare och verkligen klurat och funderat på hur hon skulle kunna angripa Moderaterna denna gång. Den slutsats som Matilda Ernkrans drog var att det var läge att framföra en märklig liknelse om stödet för republikanska presidentkandidater.
Jag tycker att det är lite märkligt att jag som svensk politiker ska ta ansvar för vad olika historiska amerikanska presidenter gjort eller inte gjort. Men jag kan väl konstatera för det första att Moderaterna inte har något systerparti i USA och för det andra att konservativa, demokratiska och republikanska presidenter har gjort både bra och dåliga saker för den amerikanska klimatpolitiken. Till exempel är George Bush den äldre fader till det amerikanska utsläppshandelssystemet, cap-and-trade-systemet, som var ett gott initiativ. En annan konservativ politiker, Margaret Thatcher, var en av dem som ledde oss fram till Montrealprotokollet, som gjorde att vi kunde tackla problemet med freoner och lösa utmaningen med ett växande ozonhål.
Nu, herr talman, över till den svenska klimatdebatten! Under 2000-talet genomförde Sverige en väldigt framgångsrik grön skatteväxling. Miljöskatter infördes och höjdes samtidigt som skatterna på arbete och företagande sänktes. Resultatet har varit lägre utsläpp i kombination med en stark ekonomisk utveckling. Jag skulle vilja fråga Matilda Ernkrans varför regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu överger denna framgångsrika linje.