Herr talman! Jag konstaterar att regeringen har gett upp tanken på en grön skatteväxling. Det kanske snarare är så att man har som idé att förlora nästa val så att Alliansen kan gå in och göra skattesänkningar på jobb och företagande för att uppnå den gröna skatteväxlingen. Det blir ett växeldragande. Det är kanske det som är Matilda Ernkrans modell här.
När jag lyssnade på Matilda Ernkrans anförande noterade jag att det egentligen bara var ett konkret förslag som Matilda Ernkrans lyfte fram för hur den nya regeringen vill minska de svenska klimatutsläppen. Det handlar om klimatinvesteringsprogrammet.
Jag har vid upprepade tillfällen försökt att ställa frågor om detta. Jag är inte emot klimatinvesteringar, men jag är emot klimatinvesteringar som inte är effektiva. Jag är emot investeringar som inte gör nytta. Jag är emot investeringar som inte bygger på att man har god kontroll på vad pengarna används till och att de också levererar nytta.
Jag har ställt frågor om hur man ska dra nytta av det tidigare Klimpsystemet som var förknippat med väldigt stora bekymmer. Då får man ofta höra från klimatministern, och tidigare från Jens Holm, att Naturvårdsverket minsann har sagt att detta var ett effektivt system.
Jag läste Naturvårdsverkets slutredovisning. Där skriver man att Klimp inte uppfyller det nödvändiga villkoret för kostnadseffektivitet, att additionaliteten är begränsad och att närmare 40 procent av försöken sannolikt skulle ha genomförts ändå.
Nu föreslår regeringen att man ska satsa 1 925 miljoner på ett nytt klimatinvesteringsprogram. Då är min fråga till Matilda Ernkrans och regeringen: Hur ska man säkerställa att inte 40 procent av pengarna slösas bort och går till åtgärder som ändå hade blivit genomförda? Det är väl inte så att Socialdemokraterna tycker att det är okej att man investerar nära 2 miljarder men inte är säker på att mer än kanske 60 procent pengarna levererar nytta?