Herr talman! Först och främst vill jag säga att Martin Kinnunen gör en felaktig verklighetsbeskrivning. Det är inte så att Sverige genom att minska sina utsläpp har haft bristande tillväxt, utan vi har faktiskt kombinerat minskade utsläpp med tillväxt. Kristina Yngwe var i sin diskussion inne på att det också finns en stor tillväxtfaktor i själva processen att teknikutveckla. Ur denna synpunkt tycker jag att Sverigedemokraterna förstärker sitt tankefel.
Jag ska även kommentera kärnkraften och vara mycket tydlig med att det inte finns någon elproduktionsmetod som är ett självändamål, utan den är ett verktyg för att nå vissa mål.
Vi från Folkpartiet ser tydligt att det är oerhört bra att vi utvecklar det förnybara, men det kommer inte att räcka. Men vi har en tillgång av kärnkraft i Sverige. Det är en utsläppsfri produktionskälla. Att släppa den är inte ansvarsfullt.
När det gäller att vara en förebild är det, som jag sa i mitt anförande, på det sättet att om man ska göra anspråk på att bli lyssnad på och ha något slags trovärdighet i en förhandling och driva på måste man själv visa att man är beredd att vidta vissa åtgärder.
Sedan kan man som Sverigedemokraterna säga att det bara handlar om 0,1 procent av världens utsläpp. Men man måste ändå arbeta med varje tiondels procent utsläpp. Det går inte att säga att Sverige inte ska göra någonting.
När det gäller att analysera om vi har lyckats eller inte får vi se var vi hamnar och vad Sverige har haft för roll när vi ser slutresultatet. Men om inte Sverige, tillsammans med andra länder i samma situation, går före har vi ingen trovärdighet till exempel i förhandlingarna i Paris i december.