Herr talman! Jag vill först yrka bifall till reservationerna 2 och 9.
I november och december i år samlas världens ledare i Paris för att försöka nå en global klimatöverenskommelse. Vi minns fortfarande misslyckandet i Köpenhamn. Den här gången måste världens ledare visa större ansvarstagande.
Det gläder mig att kunna konstatera att Sverige fortsatt är ett internationellt föredöme. När German Watch och Climate Action Network Europe i slutet av förra året rankade en rad länders klimatpolitik hade vi bara ett land före oss, nämligen Danmark. Vi kan glädja oss, men vi ska inte nöja oss.
Det faktum att våra klimatavtryck är väldigt små i ett internationellt perspektiv innebär självklart inte att vi ska slå av på takten utan tvärtom.
Som vi kan läsa i betänkandet ställer sig utskottet bakom uppfattningen att klimatfrågorna är en ödesfråga för mänskligheten. Då måste vi också handla därefter.
Det finns ett par aspekter som jag vill nämna för att sätta klimatfrågorna i ett perspektiv. Journalisten Ola Wong skrev 2013:
"För så här är det: Kina producerar per person 7,8 ton koldioxid år 2010, och siffran ökar. I Sverige är siffran 6,5 ton år 2013 och minskar. Det finns över 1,3 miljarder kineser. Västvärldens minskningar äts upp av Kinas ökning."
Om vi inte får exempelvis med Kina på tåget klarar vi inte tvågradersmålet. Mellan 2003 och 2010 fördubblade landet sina koldioxidutsläpp. Kristdemokraterna har tillsammans med övriga allianspartier en reservation där vi bland annat skriver att vi vill att Sverige är pådrivande i det internationella klimatarbetet för att åstadkomma ett ambitiöst globalt klimatavtal, där de största utsläppsländerna tar ett betydande ansvar.
Herr talman! Vi måste också börja tala om att demokratins väl och ve i världen är sammankopplat med miljöfrågorna, inte minst klimatfrågan.
Jag har tittat på några rankningar av hur gröna olika länders ekonomier är. Den gemensamma nämnaren för de länder som ligger på 30-i-topp är att nästan alla är demokratier. Samtidigt vet vi att demokratin och friheten går bakåt i världen. Enligt index från Freedom House är vi inne på det nionde året med denna negativa trend. Detta är djupt oroväckande på så väldigt många plan. När en befolkning har en rimlig chans att ställa sina ledare till svars leder det troligtvis också till en bättre miljöpolitik. Politiska ledare som verkligen får stå till svars inför sina väljare har svårt att låta människors miljö förstöras.
Jag säger alltså inte att demokratin ger oss garantier för de bästa besluten. Men jag säger att sannolikheten för vettiga beslut ökar. Låt oss alltså inte glömma att människor som får den grundläggande rättigheten att politiskt vara med och styra sitt land och sitt lokalsamhälle också förmodligen kommer att vara viktiga påtryckargrupper för en bättre miljö och ett bättre klimat.
Herr talman! Sverige har ratificerat FN:s klimatkonvention med Kyotoprotokollet. Att vi möjliggör Kyotoprotokollets andra åtgärdsperiod är särskilt viktigt inför konferensen i Paris i slutet av detta år. Genom att visa en hög trovärdighet i klimatfrågan kommer Sverige och EU att ha en betydligt större chans att få med sig andra länder i detta för mänskligheten viktiga arbete.