Herr talman! Tack, Johan Hultberg!
Jag tror inte att du, Johan Hultberg, behöver vara särskilt bekymrad över att vi diskuterar i regeringen och har olika synpunkter och ställningar i olika frågor. Det är ett bra betyg för ett samarbete där det kan vara högt i tak och där man diskuterar olika frågor. Det gjorde ni säkert i alliansregeringen också, men kanske inte i lika hög grad. Kanske var det ett parti, ett stort parti i alliansregeringen, som bestämde väldigt mycket, till skada för de mindre partierna.
Vi i Miljöpartiet har den strategin att vi driver våra saker, våra mål och vår ställning, men inte in absurdum. När man samarbetar inom politiken får man ge och ta.
När det gäller klimatarbetet presenterade jag i mitt anförande den strategi som regeringen driver. Johan Hultberg kanske inte lyssnade eller är kanske inte nöjd med strategin. Jag berättade att den vilar på tre ben: att regeringen driver att man ska öka ambitionsnivån i EU när det gäller utsläppsminskningar, att man ska skapa allianser med andra länder och att det är viktigt att de mål som man sätter i Paris blir ett golv och inte ett tak för ländernas ambitioner.
Inom klimatpolitiken kan det hända saker väldigt snabbt, saker som vi inte har förutsett och som gör att utsläppen kan minska mycket snabbare än vi har trott. Ett exempel är när vi i Sverige diskuterade våra mål i början av seklet. Då hade Miljöpartiet det högsta målet för vad vi trodde att vi skulle minska våra utsläpp med. Även vi blev överträffade. I Sverige har vi i dag minskat våra utsläpp mer än vad ens Miljöpartiet trodde att vi skulle kunna göra.