Fru talman! Jag tillhör inte dem som brukar älska
att citera olika ekonomer, men jag undrar ändå, efter
den ganska omfattande debatt som har förts på senare
tid kring finansministerns ambition att bli världsmäs-
tare i budgetsanering - eller han kanske anser att han
redan är det - om inte den ambitionen kan komma i
konflikt med arbetslöshetsmålet, speciellt om vi nu
går in i en lågkonjunktur.
Av LO:s senaste rapport kan man utläsa en mycket
stark oro för detta. Man lägger också fram olika för-
slag bl.a. när det gäller att föra in sysselsättningsmålet
i penningpolitiken. Det vore intressant om finansmi-
nistern hade tid att något ytterligare kommentera den
kritiken.
Till sist har vi ju också haft en mycket omfattande
debatt om arbetsrätten. I dagarna har Handelsanställ-
das förbund hållit en kongress där man har gjort
ganska starka uttalanden där det uttrycks en oro. Det
är kanske inte någon krigsförklaring - det är ett alltför
starkt ord - men man förstår inte riktigt varför rege-
ringen har ändrat uppfattning ifråga om arbetsrätten.
Då vill jag bara upprepa en mycket kort fråga som
kräver enbart ett ja- eller nej-svar: Höll inte de argu-
ment som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var
överens om under hösten 1994, när vi gemensamt
beslutade att stärka arbetsrätten?