Fru talman! Bo Lundgren har frågat mig om rege-
ringen är beredd att förelägga riksdagen förslag till
strukturella reformer som skapar goda förutsättningar
för tillväxt och nya arbeten.
Naturligtvis är regeringen, nu liksom tidigare, be-
redd att förelägga riksdagen förslag till åtgärder som
på ett hållbart sätt främjar tillväxt och sysselsättning. I
tillväxtpropositionen redovisades regeringens dag-
ordning för tillväxt och sysselsättning. Den politiken
fullföljs genom initiativ på flera områden såsom bl.a.
redovisas i regeringens vårproposition.
Utgångspunkten är att sunda statsfinanser och
stabila priser ger de bästa förutsättningarna för en
långsiktigt uthållig tillväxt. Det är i det perspektivet
man skall se regeringens bestämda ambition att full-
följa saneringsprogrammet för de offentliga finanser-
na och uppnå det uppställda målet om balans 1998.
Regeringen måste förbehålla sig rätten att noga pröva
att framförda krav på tillväxtfrämjande åtgärder eller
s.k. strukturella reformer verkligen är välmotiverade
och inte bara är eufemismer för krav på ofinansierade
utgiftsökningar eller ofinansierade skattesänkningar.
Bo Lundgren tecknar i sin interpellation en bild av
Sverige som ett land i stagnation sedan slutet av
1960-talet, vilken förbyttes i ett ekonomiskt fritt fall i
slutet av 1980-talet.
Sveriges BNP per capita har visserligen haft en
otillfredsställande utveckling i jämförelse med många
andra OECD-länder. Men att vår relativa position
försämrats markant förklaras till stor del av att BNP
och sysselsättning föll under de borgerliga rege-
ringsåren 1991-1993, ett fall som den ekonomiska
politiken under denna tid förstärkte i stället för att
mildra.
Situationen för de offentliga finanserna var
mycket prekär när den socialdemokratiska regeringen
tillträdde 1994. Här är det verkligen motiverat att tala
om ett fritt fall, såväl för de offentliga finanserna som
för förtroendet för svensk ekonomisk politik. Stora
offentliga underskott, höga räntor och ett lågt förtro-
ende för svensk ekonomi utgjorde definitivt inga goda
förutsättningar för tillväxt och nya arbeten.
Regeringens saneringsprogram för de offentliga
finanserna, som med vårpropositionens förslag omfat-
tar 126 miljarder kronor, innebär en förbättring av de
offentliga finanserna som saknar motstycke bland
OECD-länderna - från ett underskott på 12,4 % av
BNP 1993 till balans 1998. Denna politik har starkt
medverkat till att återupprätta förtroendet för svensk
ekonomisk politik. Ett konkret uttryck för detta är det
senaste årets räntenedgång och kronförstärkning.
Räntorna på femåriga statsobligationer har fallit från
ca 11 % i april 1995 till ca 7,5 % i dag. Kronan har
stärkts med ca 15 %. Sedan årsskiftet har riksbanken
sänkt styrräntan från 8,9 % till 6,7 %.
Budgetskonsolideringen är inte ett uttryck för ett
snävt kameralt synsätt. Sunda statsfinanser och pris-
stabilitet ger en god samhällsekonomisk grund för en
hållbar ekonomisk tillväxt och en hög sysselsättning.
De utgör därmed nödvändiga delar av regeringens
tillväxt- och sysselsättningspolitik. Saneringen av de
offentliga finanserna är dock inte tillräckligt för att
skapa förutsättningar för tillväxt och nya jobb. Svensk
ekonomi har ett antal problem som det är angeläget
att komma till rätta med. Att minska arbetslösheten är
regeringens främsta uppgift. För detta krävs att vi
förmår bryta den alltför låga tillväxt och svaga lång-
siktiga produktivitetsutveckling som under de senaste
decennierna kännetecknat Sverige liksom många
andra OECD-länder.
Den svenska arbetsmarknaden skall präglas av en
välutbildad arbetskraft, goda möjligheter till omställ-
ning och vidareutbildning samt hög flexibilitet. Ut-
bildningen skall förbättras och byggas ut. Den regul-
jära utbildningen byggs ut med 130 000 platser. Det
gäller dels 100 000 platser i den kommunala vux-
enutbildningen för att ge människor med låg utbild-
ningsnivå en chans att förbättra sina kunskaper och
därmed sina möjligheter på arbetsmarknaden, dels
30 000 nya platser i högskolan. Denna utbyggnad av
vuxenutbildningen och högskolan avlöser de tillfälliga
utbildningsplatser som har finansierats med arbets-
marknadspolitiska medel.
Arbetsmarknadspolitiken skall effektiviseras yt-
terligare. Ett omfattande utredningsarbete inom detta
område har redovisats under våren och bildar under-
lag för den planerade sysselsättningspolitiska propo-
sitionen.
Det är också nödvändigt att förbättra lönebild-
ningen så att vi kan få en lönekostnadsutveckling på
god europeisk nivå vid låg arbetslöshet. Lönebild-
ningen är av avgörande betydelse för möjligheterna
att nå tillbaka till full sysselsättning. Ansvaret för
detta ligger på arbetsmarknadens parter. Regeringen
har tidigare uttalat att parterna gemensamt för rege-
ringen bör redovisa hur lönebildningen skall ge en
lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå vid en
betydligt lägre arbetslöshetsnivå än dagens. Regering-
en kommer att träffa parterna den 28 maj för att disku-
tera dessa frågor.
Villkoren för företagande skall förbättras. Rege-
ringen har redan vidtagit flera åtgärder för att främja
ett gott näringslivsklimat. De små och medelstora
företagens kapitalförsörjning har underlättats bl.a.
genom att ALMI och Industrifonden har fått förbätt-
rade utlåningsmöjligheter, genom att ramen för lån till
kvinnliga företagare har utökats väsentligt samt ge-
nom tillgång till den utlåning som sker via Europeiska
investeringsbanken. Regeringen har vidare föreslagit
inrättandet av en sjätte AP-fondsstyrelse med goda
möjligheter att placera riskkapital i små och medelsto-
ra företag. Företagsskatteutredningen har fått
tilläggsdirektiv om att analysera och lämna förslag
som kan stimulera företagens investeringar.
För Sveriges del är utvecklingen i Östersjöregio-
nen av särskild betydelse. Länderna kommer att bli
viktiga marknader för svenska företag. Den 3-4 maj
möttes regeringscheferna från länderna runt Östersjön
på svenskt initiativ i Visby och drog upp riktlinjerna
för ett fortsatt samarbete. Området runt Östersjön
skall knytas samman genom handel, investeringar och
infrastruktur samt genom ett miljöpolitiskt samarbete.
Miljöpolitiken spelar en central roll i en strategi
för ökad sysselsättning. Det är i samspelet mellan en
ambitiös miljöpolitik och ett näringsliv som är berett
till omvandling som Sverige kan förnya redan etable-
rade näringar och finna nya framgångsrika verksam-
heter.
Regeringen är beredd att pröva ytterligare idéer
och förslag om en politik för hög tillväxt, minskad
arbetslöshet och ökad sysselsättning. Då krävs emel-
lertid förslag som har en konkret innebörd, något som
näppeligen uppfylls av de svepande generaliseringar
och vagt beskrivna problemområden som finns i Bo
Lundgrens interpellation. Det krävs vidare att försla-
gen är förenliga med en fortsatt ansvarsfull politik för
de offentliga finanserna samt att de är förenliga med
de värderingar om rättvisa och fördelningshänsyn som
omfattas av en stor del av svenska folket.