Fru talman! Låt mig tacka finansministern för det
ganska intetsägande svaret - jag hade, tyvärr, inte
väntat mig något annat.
Låt oss avföra det här med statsfinanserna från
diskussionen. Det finns ju inga delade meningar om
vikten av balans i de offentliga finanserna. Senaste
gången riksdagen hade omfattande förslag om ofi-
nansierade utgiftsökningar och ofinansierade skatte-
sänkningar var under 1993, då det dåvarande opposi-
tionspartiet Socialdemokraterna föreslog en ofinansie-
rad momssänkning och sade nej till ett antal bespa-
ringar bl.a. när det gällde arbetslöshetsersättning och
motsvarande. Sådant skall förhoppningsvis inte upp-
repas, inte ens när Socialdemokraterna nästa gång är i
oppositionsställning.
Sverige har en arbetslöshet som totalt sett ligger
på 12-13 %, exklusive förtidspensionerade. Det är en
arbetslöshet som inte går ner. Tvärtom tenderar den
att öka. I dag i Dagens Industri har ledaren rubriken:
Det går åt fel håll. 53 000 jobb har försvunnit.
Tillväxten i år kommer sannolikt att ligga på mel-
lan 0 och 1 %. Det är intressant att notera att finans-
ministern vidimerar att vi har haft en alltför låg till-
växt och en svag långsiktig produktivitetsutveckling
under de senaste decennierna. Då är den här interpel-
lationen synnerligen motiverad. Men frågan är vad
regeringen gör.
Vi är överens när det gäller statsfinanserna. Vi
måste ha balans i de offentliga finanserna, men hur ser
politiken i övrigt ut? Vad gör ni?
Aftonbladet frågade för drygt en vecka sedan om
samma sak i en ledare. När det gäller just arbetsmark-
nadsfrågor och sysselsättning konstaterades: Beskedet
att regeringen skjuter upp sysselsättningspropositio-
nen till i höst kan bara betyda att den inte har några
offensiva åtgärder.
Avslutningsvis skrev man: Ett nytt fattigdomsbe-
vis i regeringens och landets viktigaste fråga.
Det är alltså Aftonbladets bedömning av den poli-
tik som Erik Åsbrink står för.
Det är bra att regeringen insett det nödvändiga i
sanerade statsfinanser, men i övrigt kännetecknas
politiken dels av passivitet, dels av att åtgärder, när
sådana vidtagits, oftast har gått i fel riktning. Det
gäller t.ex. återställandet av den liberalisering av
arbetsrätten som vi genomförde och återställandet av
den dubbelbeskattning som försämrar risktagande och
kapitalbildning.
Förra veckan såg jag i TV valda delar av regering-
en på en scen i Göteborg. Man skulle lyssna. Det är
klart att vad regeringen kanske borde göra är lyssna,
lära och göra. Det finns ju en hel del lärdomar att dra
av den debatt som förs och av de erfarenheter som
ekonomer och andra debattörer tar upp i den allmänna
debatten. Men när man väl har lyssnat och lärt, om nu
det senare är möjligt, gäller det också att göra något.
Det är ganska givet att det för att lösa problemet
med de förlorade jobben och de nödvändiga och nya
jobben inte räcker med att hänvisa till en utbildnings-
satsning, som i sig är nödvändig men som inte får
vara vad regeringen gjort den till, nämligen ett siffer-
mässigt exercerande med att minska arbetslöshetssta-
tistikens siffror. Det måste i stället vara fråga om en
utbildningssatsning där man också satsar på kvalitet.
Det handlar inte bara om att låta fler få utbildning.
Detta räcker alltså inte!
Vi måste ha bra utgångspunkter och förutsättning-
ar för kapitalbildning, investeringar och expansion.
Då räcker det inte med statliga bidrag och AP-fonder.
Det är ju ett tecken på att dubbelbeskattningen och
straffbeskattningen av fåmansbolagsdelägare leder till
att man inte får tillräckligt med investeringar. När det
gäller beskattningen av arbete och marginalskatterna
är det anmärkningsvärt att just Erik Åsbrink pläderar
för högre marginalskatter i framtiden. Man vill inte
öppna för den privata tjänstesektorn, där framför allt
vissa typer av tjänster straffas ut - det finns ingen
marknad.
Jag skulle vilja fullfölja interpellationen genom att
ställa följande fråga till Erik Åsbrink: Om man är
beredd att vidta åtgärder, vilka åtgärder tänker då
regeringen vidta för att bryta den negativa utveckling
vad gäller jobben och tillväxten som vi i dag ser?