Fru talman! Jag vill först till Johan Lönnroth säga
att det visst kan finnas situationer när det kortsiktigt
uppkommer en konflikt mellan budgetsanering och
arbetslöshetsbekämpning. Långsiktigt är jag överty-
gad om att en budgetsanering är en helt nödvändig
förutsättning för lägre räntor som därmed åstadkom-
mer bättre underlag för ekonomisk tillväxt och för
skapandet av nya jobb. Det är därför som jag ser det
som viktigt att vi fullföljer budgetsaneringen.
Vi är inte världsbästa på budgetsanering. Vi kan
bli det. Att eftersträva en sådan titel är inget självän-
damål. Det beror möjligtvis på att Sverige var världs-
bäst i budgetunderskott 1993-1994, då den borgerliga
regeringen med Anne Wibble och Bo Lundgren hade
fått hålla på ett tag. Det har krävts exceptionella åt-
gärder för att hantera ett exceptionellt stort problem.
Det är detta som är bakgrunden till den ganska tuffa
och besvärliga politik som vi tvingas föra.
Den här debatten har handlat om många olika sa-
ker, och tiden medger inte att jag svarar på alla frågor.
Jag har i mitt interpellationssvar pekat på en rad vik-
tiga områden där jag menar att det krävs ytterligare
tillväxtfrämjande åtgärder. Till dessa åtgärder hör ett
fullföljande av budgetsaneringen, men dit hör också
mycket annat som jag tidigare har berört. På en del
områden finns det redan färdiga förslag framtagna.
Det gäller bl.a. den stora utbildningssatsningen där
kvalitetsaspekten är viktig. Jag kan försäkra att den
socialdemokratiska regeringen och jag själv kommer
att fullfölja dessa strävanden. Så långt möjligt försö-
ker vi att göra detta genom uppgörelser med andra
partier i riksdagen och utan krigsförklaringar mot de
fackliga organisationerna eller mot några andra orga-
nisationer. Det har ett värde i vårt land att vi försöker
uppnå breda samförståndslösningar.