Fru talman! Ordet "idrott" är en samlad benäm-
ning för fysisk aktivitet som människor utför för att få
motion, för att få rekreation eller för att uppnå täv-
lingsresultat. Den här definitionen tycker jag egentli-
gen skulle omprövas. Den är för bred. Idrott, motion
och friluftsliv bör inte klumpas ihop i definitionen
"idrott". Omprövas borde också Riksidrottsförbundets
inflytande över medelstilldelningen för t.ex. Cykel-
främjandet, Livräddningssällskapet, Sportfiskeför-
bundet och Friluftsfrämjandet.
Den här breda motions- och friluftslivsverksamhe-
ten borde i stället få en egen budgetpost där man själv
kan söka pengar i syfte att stärka den bredare verk-
samheten. Jag har en fråga till Lars Lilja, som är en av
de utskottsrepresentanter som sitter i Idrottsutred-
ningen. Är det här sådana frågor som Idrottsutred-
ningen kommer att lägga fram förslag om?
Fru talman! Idrottsrörelsen är vår största folkrörel-
se med nära 3 miljoner medlemmar. Medlemmarna är
organiserade i föreningar eller korpklubbar, vilka
samtliga är organiserade under Riksidrottsförbundet,
RF. 7 000 av dessa är elitidrottare. 745 000 tävlar
inom sin gren. Och hela 3,6 miljoner människor be-
räknas motionera regelbundet med eller utan före-
ningsanknytning. Idrott och motion engagerar verkli-
gen många.
Problemet vad gäller idrotten i förhållande till det
breda motions- och friluftslivet är att alltför mycket
fokuseras kring tävling och elitverksamhet. Vår
största folkrörelse har i och med detta, anser jag,
tappat mycket av sin själ och sin idealitet; allas möj-
lighet till deltagande.
Jag tror att vi måste våga ta politisk ställning i den
här frågan. Vi måste ha tydliga idrottspolitiska och
friluftspolitiska mål. Vi får inte förledas in i den
kommersiella sfär där elitidrotten verkar i dag. Politi-
kernas centrala uppgift måste vara att ge goda förut-
sättningar främst för barn- och ungdomsverksamhet,
för flickor och pojkar, samt i andra hand också goda
förutsättningar både för män och kvinnor att hålla sig
vid god hälsa till en rimlig kostnad.
Senast den 31 maj skall Idrottsutredningen komma
med sitt betänkande. De flesta frågor partierna har
motionerat om kommer också att behandlas i den här
utredningen. Men jag hoppas att detta inte skall hind-
ra oss från att debattera frågan i dag.
Idrottens finansiering är som sagt bekymmersam. I
och med att den kommunala ekonomin har minskat
och det statliga stödet har skurits ned är det ekono-
miskt svårt för idrotten. Ett annat problem är också att
elitidrotten har ökat sina kostnader genom att avlöna
både tränare och spelare. Det här har inneburit att
många klubbar står inför mycket svåra finansiella
problem. Det har även uppdagats att svarta pengar har
betalats ut via vissa klubbar. De som får lida för detta
är våra barn och ungdomar och den breda rörelsen.
Men också idealiteten hotas.
För att garantera individen en trygghet anser där-
för Vänsterpartiet att Riksidrottsförbundet måste
stärka sina ekonomifunktioner. Det behövs utbildning
i vilka skyldigheter man har som arbetsgivare och
utbildning i bokföring och ekonomi. En möjlighet att
snabbt komma till rätta med ekonomiska oegentlighe-
ter inom idrotten är att låta auktoriserade revisorer
granska elitklubbarnas årliga årsredovisningar. Väns-
terpartiet har ett särskilt yttrande vad gäller detta i
betänkandet.
Men det finns även andra problem med idrottens
finansiering. Det är den ökande finansieringen med
intäkter från spel, reklam och sponsring. Samhällsstöd
är viktigt för att skapa långsiktighet i planering av
verksamheten. Vänsterpartiet anser att marknaden och
kommersialiseringen inte kan garantera välbefinnande
och folkhälsa på lika villkor för alla. Risken är att när
samhällsekonomin blir sämre förvisas idrotten till spel
och reklammarknad. Det här innebär att idrottsrörel-
sen tappar sin frihet och sin oberoende ställning. Det
är viktigt att beslut vilar på demokratisk grund och att
idrotten blir tillgänglig för alla, oavsett kön, etnisk
bakgrund eller klasstillhörighet.
Herr talman! Vägen är lång till jämställd idrott.
Idrotten har en mycket stark hierarkisk uppbyggnad,
en patriarkal maktstruktur. Kvinnorepresentationen
inom den organiserade idrotten är i genomsnitt 35 %.
Troligen är det så att kvinnor bara får 35 % av de
samlade resurserna, vilket också avspeglar sig i vår
möjlighet till demokratiskt inflytande. I Gertrud
Åströms fritidsutredning visar de analyser som gjorts
att kvinnor missgynnas i jämförelse med män vid
användandet av medel inom fritidsområdet.
Men inte bara kvinnor är underrepresenterade i
den svenska idrotten, utan även barn och ungdomar ur
arbetarklassen. Från den ekonomiskt starkaste femte-
delen av hemmen är 72 % av pojkarna medlemmar i
en idrottsförening och 65 % av flickorna. Från de
familjer med allra svagast ekonomi är 36 % av poj-
karna och endast 13 % av flickorna medlemmar i
någon idrottsförening. Det här är skrämmande siffror.
Vad svarar socialdemokraterna med för att jämna ut
de här ojämlikheterna?
Vänsterpartiets lösning för dagen är reservation 2,
som jag härmed också yrkar bifall till. Här tar vi upp
handlingsprogram för ökat deltagande på lika villkor
för alla samt att breddidrott som innefattar friluftsliv
och motion i olika former skall få en starkare roll än
den har i dag.
Fru talman! Till sist proffsboxning. Säga vad man
vill om förbud, ibland är det befogat, ibland motver-
kar det sitt syfte. Men min och Vänsterpartiets upp-
fattning är att vi fortsättningsvis skall säga nej till
proffsboxning. Det behövs därför heller ingen utred-
ning i frågan, som motionen föreslår. Utred-
ningspengarna kan i stället på ett bättre sätt användas
för t.ex. ökat föreningsdeltagande för dem med allra
sämst inkomst. Proffsboxning är medicinskt inte för-
svarbart. En sport som har som högsta mål att nocka
sin motståndare kan inte vara rimlig att säga ja till.
Amatörboxning med skydd och starkt regelverk är en
annan sak. Syftet att skada varandra och att verksam-
heten innebär vadslagning måste vi säga nej till. Det
är oetiskt att vadslå om att slå ut hjärnfunktioner. Jag
kan faktiskt inte ens en gång tänka mig en utredning.
Tack!