Fru talman! I detta betänkande behandlas ett antal
motioner som rör idrottsfrågor väckta under den all-
männa motionstiden 1997. De allra flesta motionerna
berör frågor som behandlas av den nu arbetande Id-
rottsutredningen. Idrottsutredningen skall lämna sitt
slutbetänkande innan den 31 maj detta år. Utskottet
anser att dess arbete inte bör föregripas.
Jag vill ändå passa på att kommentera vissa delar
av betänkandet. När det gäller kristdemokraternas
motion Kr510 om vikten av att idrottsrörelsen får ett
reellt inflytande i Idrottsutredningen vill jag nämna
följande:
Som ledamot i denna utredning kan jag efter ett
års arbete konstatera att de politiskt tillsatta ledamö-
terna har en bred erfarenhet från arbete inom idrotts-
rörelsen. Till utredningen har dessutom knutits 4
sakkunniga och 13 experter. Bland experterna finns
representanter från bl.a. Riksidrottsförbundet, Sveri-
ges Olympiska Kommitté, Svenska Innebandyförbun-
det, Svenska Gymnastikförbundet, Svenska Fotboll-
förbundet och Friluftsfrämjandet. Under arbetets gång
hålls från sekretariatets sida kontinuerliga kontakter
med idrottsrörelsen. Utskottets slutsats är att idrotten
har ett fullt acceptabelt inflytande på utredningsarbe-
tet.
Ett annat problem som aktualiserats det senaste
året är bolagiseringen inom idrotten. Vad innebär det
om en förening väljer att bedriva sin verksamhet i
t.ex. aktiebolagsform i stället för som ideell förening?
Ett försök till detta gjordes av Djurgårdens IF Hockey
i höstas. Detta gick inte att genomföra därför att
Riksidrottsförbundets stadgar inte medger att aktiebo-
lag deltar i svensk idrotts tävlingsverksamhet.
Ur ideologisk synpunkt kan man ha många åsikter
om det lämpliga i att driva traditionell folkrörelse-
verksamhet, i det här fallet idrott, i aktiebolagsform.
Det starkaste argumentet emot är demokratiaspekten.
I den ideella föreningen gäller principen en medlem -
en röst. Det är medlemmarna som har makten, inte
den som äger flest aktier.
Man bör dock ha klart för sig att bolagsbildning är
mycket vanligt inom idrottsrörelsen. Många större
föreningar och även idrottens paraplyorganisationer
bedriver vissa delar av sin verksamhet, exempelvis
förlagsverksamhet och marknadsföring, i bolagsform
av den enkla anledningen att det är rationellt och
ekonomiskt fördelaktigt. Det som var speciellt i
"Djurgårdsfallet" var att själva idrottsverksamheten,
ishockeylaget, skulle drivas i aktiebolagsform.
Denna diskussion har lett till att RF tillsatt en ut-
redning för att se över vilka alternativa associations-
former idrott skall kunna bedrivas i. Idrottsutredning-
en har även fått tilläggsdirektiv för att bedöma kon-
sekvenserna för den statliga idrottspolitiken om id-
rottsföreningar väljer att bedriva sin verksamhet i
andra associationsformer än den ideella föreningen.
Som fri och obunden folkrörelse måste idrotten
och dess demokratiskt valda ombud själva välja vilka
associationsformer man skall tillåta. Vår uppgift som
politiker är att vara tydliga när det gäller konsekven-
serna av att driva verksamheten i den ena eller den
andra formen. Det uppdraget har Idrottsutredningen.
Fru talman! Jämställdhetsarbetet inom idrotten är
en annan fråga som tas upp i några motionsyrkanden.
I direktiven till Idrottsutredningen framgår det att vid
arbetet med framtagande av nya mål för idrotten skall
kommittén utgå från att kvinnor och män får lika
möjligheter att bedriva idrott. Utredningen skall också
redovisa sina förslag ur jämställdhetsperspektiv.
År 1989 satte Riksidrottsmötet som mål att vid
inledningen av det nya seklet skulle jämställd idrott
vara en realitet. År 1995 konstaterade RIM att det var
en bra bit kvar till målet och genomförde därför stad-
geändringar som innebar att samtliga RF- och DF-
organ som väljs av respektive stämma skall bestå av
lika många manliga som kvinnliga ledamöter. Dess-
utom beslöts att i specialförbund och specialdistrikts-
förbund skall valberedningar och styrelser bestå av
kvinnor och män.
År 1997 konstaterades att den totala andelen kvin-
nor i SF-styrelser uppgick till 26 % och i DF-styrelser
till 38 %. RF-stämman beslutade då att ytterligare
intensifiera arbetet med att öka den kvinnliga repre-
sentationen i beslutande organ inom idrottsrörelsen.
En ny rapport skall föreläggas RF-stämman 1999.
I regeringens riktlinjer för stödet till idrotten 1998
ges detaljerade återrapporteringskrav vad gäller jäm-
ställdhetsarbetet. Utskottet anser att det är av största
vikt att jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen på-
skyndas.
Fru talman! När man läser motionerna som hand-
lar om idrott kan man konstatera att de i vissa fall
ställer krav på idrottsrörelsen. Sett utifrån perspekti-
vet att staten på olika sätt bidrar till idrotten med mer
än en halv miljard kronor kan det vara berättigat att
ställa krav. Om man å andra sidan funderar en stund
på vem som skall se till att saker och ting blir gjorda
får man kanske stanna upp ett tag.
De fina planerna och programmen görs ofta av
tjänstemän på RF eller ett DF. Sedan ligger det prak-
tiska arbetet på den ideellt arbetande ledaren i före-
ningen. Han eller hon kanske jobbar heltid och ägnar
ändå ett par tre kvällar i veckan åt att träna ett ung-
domslag, organiserar Bingolottoförsäljning, ser till att
tröjorna blir tvättade, organiserar föräldrar som kan
köra till nästa bortamatch osv. Allt detta görs utan
någon som helst ersättning.
Det är den personen som vi tycker skall vara väl-
utbildad tränare och kunna blanda lek och träning,
som skall lära sina ungdomar demokratiska arbets-
former, som skall jobba med integration, som skall gå
den där tränarkursen andra helgen i maj i stället för att
vara tillsammans med familjen.
Det är den ideellt arbetande valberedningen som
efter 25 telefonsamtal misslyckas med att hitta en ny
ordförande som skall ta ansvaret för jämställdheten.
I många föreningar är det svårt att rekrytera nya
ledare för ungdomsgrupperna, samtidigt som vi poli-
tiker tycker att idrottsrörelsen skall ta ytterligare so-
cialt ansvar.
I många specialförbund och specialdistriktsför-
bund är det ingen kamp om styrelseplatserna. Där-
emot är det en kamp för valberedningarna att hitta
personer till styrelseplatserna. I den verkligheten kan
en del av våra krav på idrotten kännas övermäktiga
för dem som har att se till att kraven uppfylls.
Sedan finns naturligtvis också den andra verklig-
heten där styrelseuppdragen är prestigefyllda och det
finns betydligt fler kandidater än platser - och där
kvinnorna har svårt att få sina rättmätiga styrelseupp-
drag. Jag tror dock att den första bilden av verklighe-
ten är den vanligaste.
Avslutningsvis några ord om proffsboxningen. För
drygt ett år sedan hade vi en debatt om detta här i
kammaren. Argumenten torde vara desamma i dag
från oss motståndare och från de motionärer som vill
att frågan skall utredas. Anledningen till att utskottet
avstyrker motionerna om utredning är precis som
senast, dvs. i huvudsak rent medicinska. Redan på 60-
talet konstaterades att upprepade slag mot huvudet
gav allvarligare skadeverkningar än man haft anled-
ning att räkna med. Med dagens förfinade medicinska
mätmetoder finns det absolut ingen anledning att
misstänka att resultatet skulle bli annorlunda än tidi-
gare. Till det kan man dessutom lägga att dagens
vältränade idrottsmän, i detta fall boxare, torde slå
betydligt hårdare än vad de gjorde för 25 år sedan.
Jag vill också påminna om att utskottet i början på
80-talet behandlade motioner om att även förbjuda
amatörboxning. Vid detta tillfälle inhämtades re-
missyttrande från Svenska Läkaresällskapet. Eftersom
klara bevis för amatörboxningens skadeverkningar
lades fram var Läkaresällskapet berett att tillstyrka
motionen om förbud även mot amatörboxning. Nu
blev det inte utskottets beslut.
Jag vill dock nämna att utskottet delar uppfatt-
ningen att många boxningsklubbar gör en stor social
insats - inte minst genom att engagera många invand-
rarungdomar.
Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga motioner
och bifall till utskottets hemställan i betänkandet.