Fru talman! Först och främst håller jag inte med
Charlotta Bjälkebrings analys av problemet med
bredd och elit. Det är inte diverse elitsatsningar som
på olika sätt har slagit ut breddidrotten. Däremot kan
jag hålla med om att det i vissa sammanhang finns en
viss utslagning när man har kommit upp i en viss
ålder. Jag vill påstå att den finns inom många andra
fritidsaktiviteter också. Om jag gillar att sjunga och
vill vara med i en bra kör, så får jag inte vara med där
om jag inte är tillräckligt bra.
Just den svenska folkrörelseidrotten är unik just
för att vi i ett internationellt perspektiv har en oerhörd
bredd på barn- och ungdomsidrotten.
De flesta ungdomar som kan och vill har möjlighet
att utöva idrott på ett i stora stycken positivt sätt, även
om det, som Charlotta Bjälkebring säger, i vissa un-
dantagsfall kan begås en del misstag. Jag tycker att
svensk idrott och svensk idrottsrörelse har all anled-
ning att vara stolt över den verksamhet som man be-
driver. Jag försökte i mitt anförande argumentera när
det gäller just problemet att vi ställer en massa krav
på ledare som skall jobba på sin obetalda tid, att vi
skall utbilda och att vi skall göra allt möjligt. Jag
tycker att det är riktigt, men det är inte alltid så enkelt.