Fru talman! Först och främst tycker jag att det är
trevligt att kulturministern är här. Jag deltog lite
grann i en tidigare debatt i dag där berörd minister
inte behagade närvara. Det förhöjer ju onekligen
stämningen att ha ansvarig minister på plats.
Vi har i Folkpartiet i höst diskuterat fram ett nytt
kulturprogram som vårt landsmöte antog för några
veckor sedan. Det har varit ett spännande och roligt
arbete, som bl.a. ledde fram till att vi vill ifrågasätta
och omarbeta de nationella kulturmålen. Nu kommer
denna del av motionen inte upp till debatt i dag, så jag
ber att få återkomma lite utförligare vid ett senare
tillfälle.
Dock helt kort: Ett skäl till att vi vill ta upp mål-
frågorna är att vi tycker att man i viss mån blandar
mål och medel i de nuvarande. Grunderna i vårt nya
program finns i vår motion, men jag är rädd att alla
inte har läst den så noga. Jag kommer naturligtvis att
ta upp en del frågor i den. Vår utgångspunkt är libe-
ralismen och individen, och mot den bakgrunden har
vi tagit fram tre mål som är mer utvecklade och som
jag återkommer till under mandatperioden. De tre
kulturmålen är frihet, mångfald och kvalitet.
En bärande tanke i vårt program är också regio-
naliseringen. Vi vill i hög grad stärka regionernas
möjlighet att utveckla sin kulturpolitik och mer strikt
avgränsa det som är nationellt till den statliga nivån
och därmed också låta den regionala demokratin få
större inflytande över den regionala kulturen. Detta är
inte ett besparingsprojekt utan en medveten politik
för att hela landet ska leva, även kulturellt. Det är det
som tar sig uttryck i förändringar i uppdragen till
både Riksteatern och Riksutställningar.
Under hösten har kulturministern kommit med en
del, som jag tycker, märkliga uttalanden kring regio-
nernas kulturpolitik. Hon ser regionerna som en risk
och anser att vi mer eller mindre kan lägga ned den
nationella kulturen om regionerna får för mycket att
säga till om. Vilken tilltro till regionernas demokrati
och kulturella drivkraft!
Jag hade hoppats att Åke Gustavsson, som är vice
ordförande i utskottet, skulle vara här, men det är han
inte. Jag hade nämligen tänkt fråga om inte han tror
att t.ex. Jönköpings läns landsting självt skulle ha
förmågan att utveckla den småländska kulturen utan
en massa pekpinnar och prövningar från staten via
departement och Statens Kulturråd. När jag talar om
Småland vill jag säga att jag mycket väl vet att Jön-
köpings läns landsting inte har mandat över Krono-
berg och Kalmar.
Vi kan också titta i häftet Kulturen i ett regionalt
perspektiv, som Statens Kulturråd har gett ut 1998,
och fundera över fördelningen till de olika länen. Då
står det nog klart varför det måste ske en revidering
av fördelningen av pengarna. Både Statens kulturråd
och regeringen anser att det är svårt att få fram en
totalbild av de statliga utgifterna per län men att detta
på sikt skulle bli möjligt i ett fortsatt utvecklingsar-
bete, om jag har läst budgetpropositionen rätt.
Nu tvingas utskottet konstatera att man får utgå
från att regeringen i nästa budgetproposition presente-
rar den analys av den regionala fördelningen som
riksdagen faktiskt begärde 1996.
Jag vet inte, men jag får känslan av att regeringen
inte upplever det som särskilt angeläget att presentera
en analys. Man kanske ska anlita en konsult för upp-
draget. Det verkar ju populärt inom departementet.
I Halland finns Länsteater Halland. Den har under
förra året arbetat med experimentell teater i form av
omarbetning av klassiker till clownform. Den har fått
extra bidrag från Kulturrådet. Det är väl bra i sig.
Men jag kan inte inse att inte regionen hade klarat
det, även om regionen hade fått en s.k. kulturpåse.
Det hade funnits mer att fördela, och dessutom går
det att omfördela från annat. På så sätt hade teatern
haft möjlighet att utveckla sig på längre sikt. Nu vet
man inte hur det går från år till år. Vid en omfördel-
ning hade något annat fått ligga på is eller vänta, eller
kanske intresset hade blivit t.o.m. större att satsa
regionala pengar på verksamheten. Man ska inte
underskatta regionernas intresse för och insikt om
kulturens betydelse, inte bara för identiteten men
också för utvecklingen vad gäller kulturmiljö, teater,
musik och andra kulturella företeelser.
Regionerna är också väl medvetna om ökningen
av intresset för kulturarvet, och de tar också möjlig-
heten att kombinera det med turismen. Vi fick här-
omdagen en redovisning på Riksantikvarieämbetets
höstmöte. Det var många spännande ting som kom
fram där, inte minst från områden utanför Stockholm
och om 1900-talets industrihistoria.
En och annan kan få för sig att Folkpartiet genom
diskussionerna kring regionerna skulle vara fientligt
inställd till nationalscenerna. Jag vill göra helt klart
att så inte är fallet. Vi anser att de ska finnas, att de
behövs, att de har bra besökssiffror inklusive besöka-
re från övriga landet utanför Stockholm. Vi har också
ställt upp på regeringens förslag om ökningar av
anslagen till några av nationalscenerna.
Samtidigt måste vi inse att det utvecklas scener på
andra ställen som också behöver uppmärksamhet -
inte minst ekonomiskt. Jag tänker speciellt på Göte-
borgsoperan. Den har utvecklats på ett enormt sätt på
kort tid och har haft stora framgångar, både konstnär-
ligt och publikt. Beträffande det senare kan jag kon-
statera att man under 1998 hade 13 000 fler besökare
än Kungliga Operan, att beläggningen var 85 %, att
antalet besökare i snitt per föreställning var över 700,
att statsbidraget var 49 miljoner kronor mot Kungliga
Operans 276 miljoner kronor, att självfinansierings-
graden var 39 % mot 18 %. Allt pekar mot en fördel-
ning som är orimligt sned. Därför borde anslaget till
Göteborgsoperan vara högre, och det har vi i Folk-
partiet föreslagit i vår kulturmotion. Nu har vår bud-
getram fallit tidigare i höst, men vi kommer att åter-
komma om Göteborgsoperan.
Jag fortsätter inom musikens område. Vi vill i år,
liksom förra året, satsa ytterligare 25 miljoner kronor
till den regionala musiken. Vi anser fortfarande att
man tog för mycket från länsmusikorganisationen när
man skar i anslaget för några år sedan. Dessutom
anser vi att det är rimligt att även Stockholms län har
en länsmusik. Om vårt anslag hade gått igenom hade
även SSM, Stockholms Spårvägsmäns Musikkår,
rymts inom det beloppet.
Såvitt jag förstår ställer Stockholms läns landsting
upp med medel till SSM, och det borde även innebära
att de uppfyller villkoren för bidrag. Men om
Länsmusiken totalt inte tillförs ytterligare medel
innebär det att man får tulla ännu mer från övriga län,
och det är inte rimligt.
Sedan är det med viss förvåning jag som ny leda-
mot konstaterar hur regeringen, och därmed kultur-
ministern, ibland behandlar riksdagens ställningsta-
ganden. Inger Davidson och Birgitta Sellén har varit
inne på den frågan. Jag vet inte om det är en medvet-
en nonchalans eller om det är ett "missförstånd". Det
finns nu två aktuella ärenden, och det ena gäller loka-
liseringen av ledningen av sjöhistoriska museerna till
Karlskrona. Här har ju utskottet och riksdagen i tydli-
ga ordalag framfört sin mening flera gånger. Det
intressanta är hur ett nästan enigt utskott uppenbarli-
gen måste ta i, och så långt jag förstår är det med
utskottets diplomatiska språk en kraftig reprimand
mot kulturministern. T.o.m. några av kulturministerns
egna partikamrater tycker att det är anmärkningsvärt
att regeringen inte fullföljer riksdagens tillkännagi-
vande. Regeringen skriver i propositionen att det
skulle kosta pengar att flytta ledningen. För att garde-
ra den frågan har vi i Folkpartiet i vår motion tillfört
ytterligare 1 miljon kronor i övergångspengar. Där-
med går det inte att hänvisa till bristande resurser för
flyttningen. Om jag är rätt underrättad har en anställd
nyligen slutat sin tjänst, varför det är en mindre som
behöver få sin arbetsplats flyttad - om det är det som
är skälet till oviljan att fullfölja riksdagens ställ-
ningstagande.
Den andra frågan om bristande följsamhet handlar
om förslagsrätten vid utseende av styrelse för Konst-
närsnämnden och Sveriges bildkonstnärsfond. Även
här vidhåller utskottet sin uppfattning från tidigare,
och sannolikheten är ganska stor att riksdagen åter
kommer att ge regeringen till känna sin mening i
frågan. Då skulle det vara intressant att höra om kul-
turministern också står fast vid sin uppfattning att
regeringen kan strunta i riksdagens ställningstagande.
Vi har i vår motion skrivit att när det gäller sam-
arbete med olika konstnärsorganisationer är det av
yttersta vikt att detta samarbete inte leder till gynnan-
de av en speciell sammanslutning framför en annan.
Sammansättning av styrelser som beviljar stöd och
ger andra förmåner måste vara bredast möjlig, och
insyn måste garanteras. I t.ex. BUS, Bildkonst Upp-
hovsrätt i Sverige, ska gränserna vara tydliga mellan
särintressen och beslutsfattare, och neutraliteten mel-
lan olika organisationers medlemmar ska upprätthål-
las. Jag tror att detta med all önskvärd tydlighet pre-
senterar Folkpartiets syn i den frågan.
Vi har i vår motion också tagit upp resonemang
om bildningens betydelse i vårt samhälle. Här finns
många aktörer som medverkar, inte minst studieför-
bund och bibliotek. Även om vi nyligen hade en de-
batt om litteraturen, vill jag slå ett slag för böckerna. I
vår motion har vi anvisat en möjlig väg till ökad för-
säljning av böcker, nämligen att sänka bokmomsen.
Vi skrev medvetet försiktigt när vi väckte motionen,
men nu tog vi vid vårt landsmöte i november med
klar majoritet ställning för att bokmomsen bör sänkas
till 6 %. Det känns mycket tillfredsställande, inte
minst mot bakgrund av att Sverige har en jämförelse-
vis hög bokmoms. Elisabeth Fleetwood nämnde att
den är högst här. Internethandeln med böcker på
andra språk ökar eftersom Norge och England har
0 % i bokmoms. Det är inte till gagn för bokhandlar-
na i Sverige.
Så över till några andra konkreta ärenden. Beträf-
fande Nordiska akvarellmuseet konstaterar jag att
utskottet inte på något sätt kan tänka sig att stödja det,
varken såsom vi föreslår det i vår motion eller som
kristdemokraterna föreslår. Inte ens tanken att uppdra
åt regeringen att till Nordiska rådet hemställa om
drifts- och investeringsstöd attraherar utskottet, och
jag beklagar att så har blivit fallet. Likaså gäller det
att utskottet inte kan tänka sig att utöka de nationella
uppdragen för att säkerställa uppdraget till Textilmu-
seet i Borås. Det har inte minst i höst visat prov på
utomordentlig kompetens och framåtanda.
Det finns en hel del ytterligare jag hade velat
kommentera, men uppläggningen av debatten ger inte
utrymme för det. Kultur är så mångfasetterat och så
spännande att arbeta med, men ämnen som Sahlströ-
minstitut, TV-avgifter och liknande får jag överlåta
till partier med fler representanter än Folkpartiet
eftersom vi har gemensamma reservationer.
I vår motion finns också avsnitt om film, ungdom
och idrott och bidrag till politiska ungdomsförbund.
Men eftersom de ärendena nyligen har behandlats i
kammaren ska jag inte närmare orda om dem. Vi har
också förslag om ökning av anslaget till Marionette-
atern med 1 miljon kronor och till trossamfunden med
3 ½ miljoner kronor - och en hel del annat.
Jag kan inte undgå att fundera över moderaternas
njugga kulturpolitik. Det är i en del fall inget fel i en
ändrad inriktning, men jag tycker att problemet är att
moderaterna använder ändringar för besparingar i
tämligen stor utsträckning. Det är många områden
som berörs, framför allt folkbildningen. Där vill ni
dra ned anslaget med nästan 20 % på ett år. Det be-
tecknar jag som förödande för folkbildningen och den
dubbla uppgiften som kunskapsförmedlare och kul-
turförmedlare.
På ett par ställen i moderaternas särskilda yttrande
hänvisar man till ett regionalt ansvar eller att det finns
ett regionalt teaterutbud etc. Detta gör man klart
medveten om att man samtidigt vill slopa den demo-
kratiska regionala nivån. I landstingen agerar man så
att moderaterna vill minska på kulturpengarna.
Jag begriper alltså inte logiken i att dels spara
pengar i den nationella kulturbudgeten, för att det är
regionala uppgifter, dels också spara ute i regionerna.
Charlotta Bjälkebring hade ju vissa funderingar
omkring hur detta går ihop i en borgerlig kulturpoli-
tik. Jag måste säga att spåren förskräcker definitivt
inte. Det har, när det har varit borgerlig regering,
alltid varit folkpartistiska kulturministrar.
Allra sist, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 8 under mom. 28 men står självfallet också bak-
om övriga reservationer från Folkpartiet.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.49 på förlag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.