Fru talman! Jag måste säga att man har ett ansvar
som riksdagsledamot. Ewa Larsson talade mycket om
ansvar, men Ewa Larsson har också ett ansvar själv.
Det är ganska allvarligt att ta upp ett enskilt ärende,
ett domstolsärende, i riksdagen. Vi har ett fristående
domstolsväsende som vi ska vara rädda om. Tar vi
upp den här frågan principiellt, som vi gärna kan
göra, undrar jag var gränsen går för Ewa Larsson. I
USA uppmanar abortmotståndare till trakasserier mot
kvinnor som söker abort. Om det skulle komma till
Sverige, skulle Ewa Larsson försvara det på motsva-
rande sätt som hon har försvarat det här ärendet?
Jag talar om ansvar när det gäller att ta upp ett en-
skilt domstolsärende och hävda att domstolarna har
dömt fel. Det är allvarligt av en riksdagsledamot att
göra det, och det tycker inte jag att vi ska syssla med i
riksdagen. Däremot kan vi naturligtvis tala om civil
olydnad och fråga var gränserna går. Jag jämför med
abortkliniker som trakasseras i USA. Det är också en
typ av civil olydnad. Om vi skulle få hit det, skulle vi
då stå här och försvara även den typen av verksamhet
och anse att det hör till yttrandefriheten? Någonstans
måste faktiskt gränser kunna sättas.
Sedan undrar jag hur mycket Ewa Larsson har ta-
git reda på. Det var ett oerhört engagerat angrepp på
det som kommer att hända på nyårsafton. Jag har
ingen anledning att försvara Kinnevik. Det är inte alls
därför jag begär replik. Men eftersom jag reagerade
precis likadant och tyckte att det här verkade väldigt
konstigt har jag under eftermiddagen tagit reda på att
det är polismyndigheten som har gått ut och sagt att
man måste begränsa antalet. Man har hänvisat så
långt tillbaka i tiden som när Christina Nilsson sjöng
på Grand Hôtel och en massa människor drunknade
på grund av trängseln. Det vill man inte vara med om
och därför har polismyndigheten gått ut och satt en
gräns.
Men det här är redan under diskussion på alla
plan, även här i riksdagen på talmansnivå, och det är
också uppe i Stockholms stad i kommunfullmäktige.