Fru talman! Om allt det som kulturministern sade
vore sant skulle jag också hålla med om att det var
ganska sorgligt. Hon talar om kulturbarbari, om bib-
liotek som flipperhallar och om att hemlösa drivs ut.
Jag ska be att få berätta ett par saker för kulturmi-
nistern. Det fanns en liten stuga som kallades för
kapellet och som låg utanför Kulturhuset. Det var
alltså en liten friggebod som var uppställd där. Där
togs de hemlösa emot och bjöds på kaffe och bullar.
Jag var faktiskt där ganska ofta själv. Inför kulturhu-
vudstadsåret togs den stugan bort därför att det skulle
vara snyggt - jag har för mig att det var s-majoritet
då. Dessa människor fick ingen annan lokal, utan de
blev utdrivna på gatan. Det var sanningen under s-
styret.
Nu har staden bestämt att man ska ha s.k. tak-
över-huvudet-garanti för de hemlösa. Man har satt i
gång ett omfattande arbete för att ingen människa i
Stockholms stad ska behöva bo på gatan. Det här är
sanningen, Marita Ulvskog.
Jag trodde faktiskt inte att vi skulle behöva föra en
så här oseriös debatt och att det skulle vara en så låg
nivå i riksdagen som den jag nu fick uppleva. Jag kan
ha överseende om det skrivs lite, om det överdrivs lite
och om man står på ett torgmöte och talar på ett visst
sätt. Men jag kan inte ha överseende med att man står
i talarstolen och hävdar saker som inte är sanna.
Sedan vill jag gärna ha svar på de frågor som jag
ställde. Det handlar om nomineringsförfarandet, som
ministern ska återkomma till. När det gäller sjöhisto-
riska museerna kan jag bara konstatera att organisa-
tionskommittén får en högre dignitet än riksdagen.
Jag vill också gärna höra någonting om bokmomsen
och samlingslokalerna.