Fru talman! Det är naturligtvis allvarligt när ord-
föranden i kulturutskottet beskyller mig, som kultur-
minister, för att fara med osanning. Jag lever i denna
stad sedan åtskilliga decennier tillbaka. Jag vet myck-
et väl vad som gjordes under den socialdemokratiska
majoritetsregeringsperioden i denna stad, och jag vet
vad som har hänt sedan dess. Jag bygger inte på upp-
gifter i kvällstidningarna. Jag rör mig i denna stad
varje dag. Väldigt många upplever nog att min san-
ning är av högre halt än den sanning som Inger Da-
vidson beskriver. Vi kanske rör oss i olika kretsar.
Sedan ska jag ta upp Konstnärsnämnden och
Bildkonstnärsfonden. När det gäller utvidgningen av
förslagsrätten till styrelsen för Konstnärsnämnden
och Styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond har
regeringen självfallet tagit riksdagens hemställan på
största allvar. Vi har också redogjort för våra övervä-
ganden i budgetpropositionen. Alla har en förslagsrätt
till dessa styrelser. Det gäller enskilda, och det gäller
alla konstnärsorganisationer. Men de organisationer
som finns uppräknade i dag med en formell förslags-
rätt är de som är ganska stora. Det är de som bedöms
vara de mest heltäckande och därmed representativa.
Det fanns de som i denna riksdag hösten 1996 sa-
de nej till all representation från organisationerna i
dessa nämnder. Från socialdemokratins sida hade vi
gett ett vallöfte om att konstnärsorganisationerna
skulle finnas representerade. Detta blev lösningen. Nu
vill utskottet att vi ska vidga det så att ännu fler blir
representerade. Det finns 15-20 organisationer bara
på bildkonstsidan, vill jag nämna. Men vi kommer att
vidta sådana ändringar i den nu gällande förordningen
som innebär att förslagsrätten utvidgas, och vi åter-
kommer i budgetpropositionen för år 2001 med en
närmare redogörelse för de vidtagna åtgärderna.