Fru talman! Jag ska inleda med att citera Kultur-
utredningen, som jag själv hade förmånen att vara
ledamot i:
"Konstnärligt skapande är uttryck för grundläg-
gande mänskliga behov. I den meningen är konsten
internationell, den låter sig inte stängas inne inom
avgränsade områden som länder och nationer. Konst-
närligt skapande kan i stället bygga broar mellan
människor av olika nationalitet och etnisk tillhörighet
och öka den ömsesidiga förståelsen."
Vi ser nu hur alltfler öppet tar ställning mot na-
zismen och rasismen i Sverige. Det är mycket gläd-
jande. Men det räcker inte bara att ta avstånd. Vi
måste också visa fram positiva motbilder. Där tror jag
att kulturen har en mycket viktig roll, precis som vi
skrev i Kulturutredningen.
Kulturen är en mäktig kraft i samhället. Den
framkallar glädje och spänning, men även tårar. Ut-
trycksmöjligheterna är nästan obegränsade. Den
skänker kunskap och hjälper oss att förstå det som
händer i vår omgivning.
Den ger oss ett språk. Den utvecklar våra kreativa
sidor. Kulturen är gränsöverskridande, och den ger
oss kunskap om det samhälle vi lever i. Den ger oss
vår historia. Vi lär känna oss själva och blir på så sätt
trygga i det som vi kallar vår egen kultur. Att vara
trygg i sin egen kultur är viktigt för att kunna öppna
famnen mot andra. Det är i rädda och otrygga männi-
skor som främlingsfientlighet och rasism föds och
frodas.
Kulturjournalisten Margareta Norlin förklarade på
ett seminarium om kultur vad kulturen betydde för
henne. Hon menade att kulturen ska förändra ditt liv.
Den ska öppna dörrar till delar av ditt liv du tidigare
inte sett, och när den väl gjort det blir ditt liv inte
detsamma.
Jag tycker att det är en mycket bra beskrivning,
som jag kan relatera till mig själv. Jag är uppväxt i ett
hem där vi någon gång ibland gick på teater och mu-
seer, men jag kan inte komma ihåg att vi någon gång
under min uppväxt besökte ett konstmuseum - förrän
min pappa gick med i konstklubben på sitt jobb. Tidi-
gare hade jag i och för sig besökt Louisiana utanför
Helsingør med skolan, men jag kan inte säga att det
gav mig några bestående minnen.
Så, för några år sedan, skulle pappa och mamma
resa till Louisiana med just konstklubben, och jag
följde med. Det var en utställning med Monet. Jag
kommer aldrig att glömma denna upplevelse. In i mitt
liv kom en våg av färger, japanska broar och näck-
rosdammar. Jag hade öppnat en dörr i mitt liv som
har lett till att jag i dag har planscher av Monet i hela
min lägenhet, och när jag förra våren besökte Paris
kändes det nästan som om jag hade hittat himmelriket
när jag klev in på impressionistavdelningen på Musée
d'Orsay.
Detta möte med konsten förändrade mitt liv. Det
gav mig ett innehåll som jag tidigare inte haft och en
upplevelse jag tidigare inte mött. För mig är detta en
av de viktigaste utgångspunkterna för kulturen och
kulturpolitiken, nämligen att skapa förutsättningar för
kulturen att förändra människors liv.
Fru talman! Vi socialdemokrater har sagt det förr
från denna talarstol, men det förtjänar att upprepas.
Under de svåra år när vi har tvingats göra kraftiga
nedskärningar på många områden har kulturen klarat
sig hyggligt, ja, i många avseenden bra, och det gäller
både det statliga stödet och stödet till kulturen i
kommuner och landsting.
Fru talman! Det blir en ganska lång lista om man
ska räkna upp allt som har genomförts eller påbörjats
sedan den kulturpolitiska propositionen lades fram
1996. Några bärande teman i den socialdemokratiska
kulturpolitiken är att kulturen ska göras tillgänglig för
alla grupper och i hela landet. Barn och ungdomar är
prioriterade grupper. Jag tänkte nämna några av dessa
insatser:
- Litteraturområdet har tillförts totalt 60 miljoner
kronor under de senaste tre åren.
- Konstnärernas villkor är ett annat område som vi
under de senaste tre åren har tillfört 90 miljoner
kronor.
- Sverige har äntligen fått ett handlingsprogram för
arkitektur, formgivning och design.
- Vi gör genom det nya filmavtalet en storsatsning
på att värna och utveckla svensk filmproduktion.
- Åren 1999-2001 satsar vi 24 miljoner kronor för
att bevara industrisamhällets kulturarv.
- Arbetet med ett forum för levande historia fort-
sätter.
Jag ska kommentera några punkter i utskottets
betänkande, och jag börjar med flyttningen av led-
ningen för Statens sjöhistoriska museer till Karlskro-
na. Våren 1998 redovisade utskottet en rad skäl för att
flytta ledningen till Karlskrona. Ett skäl var att statlig
verksamhet bör spridas i landet. Vi konstaterade ock-
så att det inte skulle ha någon betydelse för effektivi-
teten var ledningen är placerad. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets uppfattning, och förra hösten
hade utskottet anledning att för regeringen påpeka
vikten av att ärendet bereds skyndsamt. Vi upprepar
nu att flyttningen ska genomföras.
Vi gör ytterligare ett tillkännagivande. Det gäller
förslagsrätten när styrelserna för Konstnärsnämnden
och Sveriges bildkonstnärsförbund ska utses. I ett
tillkännagivande i våras uttalade vi att det inte är
tillfredsställande att de här styrelserna utses av bara
ett visst antal konstnärsorganisationer. Det finns ock-
så andra organisationer som representerar konstnärer
och konstnärsgrupper. Regeringen redovisar i bud-
getpropositionen en annan uppfattning, men vi står
kvar vid vårt ställningstagande från i våras och skri-
ver därför att regeringen snarast bör se över frågan
om hur konstnärernas förslagsrätt ska kunna utvidgas
när det gäller ledamöter i de båda styrelserna. Jag
förutsätter att regeringen snabbt kommer att verk-
ställa det beslut som riksdagen nu ännu en gång
kommer att fatta.
I tre motioner föreslås att Stockholms Spårvägs-
mäns Musikkår ska bli en länsmusikinstitution som
får statsbidrag. Vår utgångspunkt har i detta ärende
varit att samma förutsättningar bör gälla för samtliga
länsmusikinstitutioner. Bollen ligger alltså nu hos
Stockholms läns landsting. Vill landstinget i Stock-
holm utveckla en länsmusik ankommer det på lands-
tinget att vidta sådana åtgärder som krävs för att en
länsmusikorganisation ska kunna komma till stånd i
enlighet med förutsättningarna i överenskommelsen
mellan staten och landstinget. Utskottet ser positivt på
en sådan utveckling och förutsätter att regeringen gör
detsamma.
Fru talman! Jag konstaterade och konstaterar att
kulturpolitiken har varit framgångsrik. Men det bety-
der självklart inte att vi kan vara nöjda - långt däri-
från. En LO-rapport visade nyligen att många av de
kulturella klyftorna som vi har finns kvar, och det är
vi socialdemokrater medvetna om. Jag uppfattar det
som att alla partier i riksdagen anser att stat, kommu-
ner och landsting måste ge ett omfattande ekonomiskt
stöd för att vi ska kunna ha ett levande kulturliv som
når alla människor.
Undantaget är moderaterna. Sin vana trogen vill
de skära i de statliga kulturanslagen med nästan
600 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Det handlar om 300 miljoner på folkbildningen, och
det handlar om nedskärningar av anslagen till bl.a.
Riksteatern, Riksutställningar, ungdomsverksamhet,
Kulturrådet och En bok för alla. Till Arbetets muse-
um, till samlingslokaler och till kulturlokaler ska
stödet helt avskaffas.
För mig går det en stark skiljelinje mellan den
kulturpolitik som moderaterna står för och den som
jag och socialdemokraterna står för. Om man vill ha
kultur i hela landet tycker jag att det är märkligt att
dra ned på anslaget till t.ex. Riksteatern och Riksut-
ställningar. Jag ställer mig också frågan varför mode-
raterna vill ha en neddragning av anslagen till En bok
för alla. Här har vi en verksamhet som till en mindre
kostnad för ut bra kvalitetslitteratur till ett överkom-
ligt pris. Jag förstår inte hur man kan vara emot detta.
Jag förstår inte heller frågan om Arbetets museum.
Verksamheten på detta museum är omvittnat mycket
bra, och för många är det en förebild. Vad är det då
som får moderaterna att med en dåres envishet hävda
att detta inte är någonting som staten ska satsa på?
När det gäller anslaget till allmänna samlingslo-
kaler för moderaterna ett resonemang om att det är en
kommunal uppgift att stödja dessa lokaler. Det är inte
utan att man tänker på moderaterna i Stockholm, som
just nu tillsammans med sina samarbetspartier är i full
färd med att skära ned och lägga ned samlingslokaler.
Är det detta som moderaterna i riksdagen tänkt på när
de helt vill lägga över ansvaret på kommunerna? Och
vad säger Kristdemokraterna och Folkpartiet? Ställer
ni upp på denna uppdelning och neddragning av det
statliga stödet?
Privatisering och marknadstänkande ska styra
också kulturen i moderaternas Sverige. Den moderata
gruppledaren i Stockholms kulturnämnd, Kristina
Alvendal, har blivit banförare i moderaternas kamp
för privatiserad och marknadsstyrd kultur. Jag skulle
vilja enkelt fråga Elisabeth Fleetwood om ni mode-
rater delar den kultursyn som era partikamrater i
Stockholm har.
Naturligtvis vill jag också rikta mig till Kristde-
mokraternas företrädare Inger Davidson och Folkpar-
tiets Lennart Kollmats. Hur reagerar ni på moderater-
nas kulturpolitik? Inger Davidson har sagt här i dag
att hon ser sig själv som en garant, men jag skulle
hemskt gärna vilja höra: Hur reagerar ni på den poli-
tik som förs fram i dag av moderaterna både här i
riksdagen och i Stockholm? Jag ställer mig en kort
fråga: Är det inte lite besvärande att ni som har som
mål att faktiskt styra detta land ihop ligger så långt
ifrån varandra när det gäller kulturpolitiken?
Fru talman! Kultur betyder på latin "att odla sjä-
len". För mig är det viktigt att kulturen är och förblir
en oberoende kraft i samhället. Kulturen ska ifråga-
sätta det samhälle vi lever i och ska få i gång våra
tankar och funderingar.
Den stärker oss som människor. Den ger oss ett
språk. Den får oss att skratta, men även att gråta. Den
öppnar våra ögon. Den lär oss om oss själva och vår
historia. Kulturen finns runtom oss, och för de flesta
är den en del av livet. Kulturen ska genomsyra allt vi
gör. Den ska finnas med i uppväxtåren, i barnomsor-
gen, i skolan, på arbetsplatsen - ja, den ska finnas
med i allt vi gör i livet.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan i betänkandet och avslag på reser-
vationerna.