Fru talman! Miljöpartiet tror på kulturell tillväxt.
Vi har gått till val på ökad kulturell tillväxt. Vi vill att
mer kultur ska växa till. Restprodukten, mänsklig
tillväxt, ser vi som mycket återvinningsbar.
Nu när läns- och kommuninvånarna formulerat
sina lokala tillväxtavtal är det oerhört viktigt att
granska hur de satsar på den kulturella tillväxten. I
värsta fall kan det bli som i Stockholm där samma
gubbgäng som kört herrklubb de senaste decennierna
fortsätter med det utan att lyfta blicken. Det är Ledél,
Cederschiöld, Handelskammaren, SAS, Vägverket
m.m. Kultur definieras som IT-satsningar.
Vi tar ofta kultur för given utan att alla gånger
tänka på att det krävs politiska och ekonomiska sats-
ningar bakom. Kultur är ett mycket vidsträckt be-
grepp, och det borde också kulturpolitiken vara. Vår
kultur är inte bara böcker och pjäser utan det sätt vi
lever på tillsammans. Mycket av kulturen är privat
och måste få stanna inom den privata sfären. Men när
du hör pojkar på en skolgård använda kvinnors kön-
sorgan som förolämpning emot dem, inser du den
språkliga kulturens betydelse. I det här fallet är det en
kulturell företeelse som måste bemötas.
Ett demokratiskt samhällssystem kräver för att
fungera att varje enskild individ har möjlighet att fritt
kunna uttrycka sig i den offentliga debatten. Linus
Brohult har nu fått agera symbol för att så inte är
fallet i Sverige 1999. Hans dom blev ett års fängelse.
Hans brott är ett uttalat stöd för organisationer och
rörelser som arbetar med direkta aktioner och civil
olydnad. Hans åsikter bedöms som uppvigling. Inget
annat land i västvärlden har så allvarligt inskränkt
yttrandefriheten som Sverige. Miljöpartiet fördömer
detta angrepp mot demokratin. Vi undrar nu vad
Marita Ulvskog anser. Kulturministern har ju vid
flertalet tillfällen hissat fanan för den svenska yttran-
defriheten. I dag vajar den på halv stång. Hur ser
kulturministern på domen?
Fru talman! Den kulturella friheten är demokra-
tins livslust. Demokrati är inte endast att rösta. De-
mokrati är att leva och skapa fritt. Miljöpartiets kul-
turpolitik är att värna och stärka denna frihet, att göra
de kulturella uttrycken fria från beroende av politisk
hänsyn, myndigheter eller påtvingat marknadstän-
kande. I den gröna ideologin utgörs inte det kulturella
subjektet av institutioner, av stat eller företag utan av
den enskilda människan.
I det här sammanhanget är det faktiskt nödvändigt
att kommentera Kinneviks samarbete med organ i
Stockholm inför nyårsfirandet. Kinnevik har helt
enkelt köpt Gamla stan millennienatten. Tji fick alla
ungdomar som tänkte ta sig in till staden för att se på
fyrverkerier. Tji fick alla boende som tänkte ha egen
fest. Tji fick alla restauranger som vill kunna ta emot
strögäster, och de som redan i dag vet hur många
gäster de kan ha kanske eventuellt kan få tag på nå-
gon biljett innan de tar slut. Jag tror förresten att de
redan är slut. Du är alltså inte längre fru i eget hus,
om man säger så. Spontanfestare göre sig icke besvär.
100 000 biljetter ska delas ut, och de är alltså re-
dan slut. Den s.k. allmänheten, dvs. vi, har fått oss
tilldelat 20 % av dem. Resten går till sponsorer, Club
Metro, TV 3 och förbeställda restauranger. Jag undrar
hur Kinneviks vakter ska agera när vanligt folk
strömmar till. Ska de köpa in kravallstängsel? De har
fortfarande inte fått något tillstånd från polisen. Går
det att hitta något tydligare exempel på inskränkning
av fri kulturyttring än denna? Gamla stan privatiseras
över en natt. Kapitalet styr. Har kulturministern nå-
gon kommentar till den här avarten?
Visst har vi kommunalt självstyre, men vi har
också krav på att kommuner och landsting ska be-
handla sina medlemmar lika, den s.k. likställighets-
principen. Att köpa en hel stadsdel och stänga den
kan inte anses likställt anser jag, och jag lovar att jag
inte är ensam om det. Kulturen görs här till en ren
marknadsprodukt i stället för en del av samhället.
Miljöpartiet anser att det är hög tid att tydliggöra
rollfördelningen mellan nationell och regional kultur-
politik. Som stockholmare känns det extra angeläget
att lyfta diskussionen till riksdagen. Vi har en biblio-
tekslag. För Stockholms del är den tandlös. Bibliotek
läggs ned och säljs ut. Ungdomsgårdar stängs, och det
skedde samtidigt som vi här i kammaren antog betän-
kandet På ungdomars villkor. Vi lovordade en politik
för rättvisa och framtidstro samtidigt som ungdomar i
Stockholm går miste om sina gårdar och barnen sina
parklekar. Vad ger det för framtidstro?
De lokaler som är förutsättningar för möten, de
möten som är själva grunden för kulturell tillväxt,
stängs. Studieförbunden kan också räkna med en tuff
avveckling. Men den moderata politiken känner vi
redan till härifrån riksdagen, men här är Moderaterna
ensamma om den. Synen på Kulturhuset som datasal
och att avknoppa Liljevalchs till marknaden är i alla
fall en ny typ av moderat politik som inte jag tidigare
varit förtrogen med. Den kallas nyliberalism och är
långt fjärran från socialliberalismen.
När pengarna till stadens stadsdelar är fördelade
finns det endast en pott som är rörlig, och det är kul-
turpotten. Eftersom kultur inte är lagstadgad verk-
samhet används den potten som ett dragspel. Drag-
spelet spelar hela tiden i moll, och snart har luften
helt gått ur. Jag vill varna för smittan av denna ex-
tremvariant av moderat kulturpolitik som härjar som
pesten i huvudstaden.
Fru talman! Ett demokratiskt samhälle har ett na-
tionellt kulturansvar. Det innebär att varje människa,
oavsett var hon bor i landet, ska ha tillgång till kultur.
Tillgången är avgörande. Här ska det inte vara plån-
boken explicit som avgör.
Professionalism och amatörism är för oss två sys-
kon. Det är i deras möte som verkligt intressanta
saker kan hända. Därför är det lika viktigt att ge våra
nationalscener och Nationalmuseum tillräckligt eko-
nomiskt stöd så att de kan fullfölja sina nationella
uppdrag som att ge tillräckligt stöd till länsmusik,
länsteatrar och länsmuseer. Vi får inte glömma bort
de fria teatergrupperna. Att hålla deras stöd konstant
är faktiskt samma sak som att minska det. Det gäller
också Riksteatern. De fria teatergruppernas turnéstöd
måste också utvecklas.
Kulturrådet har på tok för lite pengar att fördela
till de olika ordinarie verksamheterna samtidigt som
deras arbete alltmer kommer att styras av utvärde-
ringar och uppföljningar av politiska beslut.
Vi gick till val på ökad kulturell tillväxt, vilket in-
nebär att Miljöpartiet vill öka den totala budgetramen.
Det nya filmavtalet gav många nya sköna slantar
till ökad svensk kvalitetsproduktion. Nu vill vi gå
vidare. I sammanhanget vill jag dock påpeka att 70 %
av alla kulturyttringar står på egna ben. Det är den
icke kommersiella kulturen som samhället ansvarar
för.
Att fördela tidsbegränsade nationella uppdrag har
visat sig mycket lyckosamt. Miljöpartiet saknar dock
två verksamhetsområden. Det ena är världskulturen,
där vi hoppats att Reorient skulle kunna komma i
fråga. Det andra området är inom dans där Miljöpar-
tiet föreslår att Norrdans ges ett nationellt uppdrag.
Med det yrkar jag bifall till reservation 2 under
mom. 4.
Nu har ett enat utskott talat om vikten av att just
dansen ska erhålla ett nationellt uppdrag. Vi konstate-
rar också att Kulturrådet redan denna omgång före-
slagit att just Norrdans skulle få stöd, vilket också
gällde för Reorient. Utskottet förutsätter att dansen
kommer i fråga vid nästa fördelningstillfälle eller om
anslagen utökas.
Fru talman! Musik är kanske den mest spridda
konstformen. Musik finns överallt runtomkring oss.
Därför är det av yttersta vikt att alla ges möjlighet att
få lära sig att spela ett instrument.
Det är glädjande att trenden att lägga ned mu-
sikskolor har vänt och att Sveriges musik- och kultur-
skoleråd har erhållit ett nationellt uppdrag. I bästa fall
resulterar det i att de 20 kommuner som i dag inte
erbjuder kommunens barn kommunal musik- eller
kulturskola kommer att göra det innan den här man-
datperioden är slut.
Det tidigare katastrofala sparbetinget på länsmu-
siken måste fortsätta att balanseras med utveck-
lingspengar. Summan bör stå i relation till sparbe-
tinget. Så mycket klirr i statskassan som musiken drar
in till Sverige borde det ge bättre utdelning till de
utövande musikerna än vad det gör i dag. En utvärde-
ring av sparbetingets konsekvenser bör göras.
Mycket glädjande är att Stockholms läns landsting
nu vill ta huvudansvaret för Stockholms Spårvägs-
mäns Musikkår, SSM. Detta gör det möjligt för
Stockholm som sista län att få en egen länsmusikor-
kester. Utskottet ser mycket positivt på den här ut-
vecklingen och utgår från att regeringen i positiv anda
prövar dess förutsättningar. Grattis, SSM!
Utskottets skrivningar om Vadstena-Akademiens
betydelse för Musiksverige är starka. Utskottets oro
för dess ekonomiska problem är alarmerande. Här
krävs en permanent lösning. Det är omöjligt att i
längden både driva och utveckla en verksamhet, sam-
tidigt som sponsorer hela tiden ska jagas. Sponsorer
växer inte på träd ifall någon nu trodde det. Jag är
mycket orolig för akademins framtid. Det kan inte
vara meningen att den ska dö sotdöden medan vi talar
här i kammaren om dess behov. Därför är det angelä-
get att frågan prövas redan i vårbudgeten.
När det gäller utvecklingen av folkmusikcentrum
har ett trendbrott skett. Nu gäller det att hålla utveck-
lingen levande. Miljöpartiet vill att regeringen går
vidare och undersöker möjligheten för flera centrum
att växa upp. Rättvik är ett gott exempel. I Östersund
samarbetar man med Trondheim. Och så har vi Got-
land och Växjö som står på tur. Eric Sahlström-
institutet i Tobo bör inte i framtiden finansieras via
arrangörsstöd utan måste erhålla en egen permanent
budgetpost.
Något som oroar mig mycket just nu är LUT:s
förslag om en framtida lärarutbildning. Där nämns
över huvud taget inte musiklärarutbildningarna, och
det måste vara ett misstag. I annat fall står vi inför ett
dråpslag mot musiklivet. Kan kulturministern be-
kräfta eller dementera om landets olika musikutbild-
ningar ska läggas ned som sammanhållen utbildning?
Miljöpartiet ser positivt på det forskningsstöd som
regeringen ger inom kulturområdet. Vi ser det som en
god början. För att t.ex. landstingen ska förstå hur
viktigt det är att delfinansiera musik, konst och teater
behövs det mer forskning om kulturens betydelse för
den mänskliga tillväxten. Tillgång till kultur kan ses
som ett slags förebyggande hälsovård. I Umeå pågår
forskning som visar att vi som nyttjar kultur lever
friskare och längre.
Däremot finns det inget friskhetssamband för dem
som utövar kultur, våra konstnärer och kulturprodu-
center. Medge att det är synnerligen märkligt att våra
kulturproducenter inte behandlas på samma sätt som
vi vanliga dödliga. De har inte samma tillgång till a-
kassa, sjuklön och pension. De stretar på som egna
företagare utan att ha något gemensamt med den
yrkesgruppen. De ska aldrig maximera sin vinst eller
anställa fler. Trots alla dessa utredningar som har
gjorts genom åren om konstnärernas ekonomiska
situation har vi inte kommit närmare lösningen.
Att fler konstnärer under tiden erbjuds mer selektiva
stöd är jättebra.
Men nu kommer utskottet under våren att kika lite
närmare på just avsaknaden av rimlig pension. Även
en musiker blir ju pensionär någon gång. Det vore
roligt att höra lite om hur långt den informella arbets-
gruppen har kommit. Den bildades 1998 och skulle se
över hur regelverken på alla politikerområden - ja,
det står så: alla politikerområden - ska anpassas så att
rimlig hänsyn kan tas till konstnärernas speciella
förhållanden. Kan kulturministern ge en kommentar
till det? Vi slipper väl en utredning till, eller vad
säger finansen?
För att hinna med public service vill jag säga så
här: Det verkar vara ett ständigt opinionstryck på att
public service ska sända mer av kvalitetsprogram.
När nu regeringen ger Sveriges Television öron-
märkta kvalitetspengar anser vi i Miljöpartiet att de
inte kan avse endast SVT. Vi har en princip om för-
delningsnyckel, där medel fördelas till programbola-
gen. Därför är det genant att Sveriges Radio får kva-
litetstillskott först efter en uppslitande offentlig lob-
byverksamhet. Det enda rimliga vore att alla tre pro-
grambolagen, dvs. även Utbildningsradion, får ta del
av kvalitetstillskottet i enlighet med fördelningsnyck-
eln. Det innebär att SVT skulle få lite drygt 60 %,
Sveriges Radio knappt 35 % och Utbildningsradion
knappt 5 % av det samlade medelstillskottet för kvali-
ficerad programproduktion.
Med det yrkar jag bifall till reservation 14 under
mom. 43.
Fru talman! I en alltmer fragmenterad värld ökar
självklart betydelsen av public service. När det kom-
mersiella utbudet med förenklade småbitar av verk-
ligheten vräks över oss behöver vi ett alternativ som
ger oss bakgrund, fördjupar och analyserar. Den ny-
hetsförmedling som public service står för ska därför
kännetecknas av både djup och bredd. Den interna-
tionella bevakningen behöver fördjupas och nyanse-
ras, inte förenklas och utarmas. Snabba upprepade
enkla budskap fungerar mer som fast food än som
näring att växa av.
Därför blir i alla fall jag orolig när jag läser i tid-
ningen att en stor del av TV:s utlandsrapporterande
journalister sägs upp. Den typ av
"utlandsskvallernyheter" som utvecklas i England får
absolut inte smitta av sig till Sverige. Eller är det
redan på gång? Vet kulturministern mer i denna frå-
ga?