Fru talman! Det här är ett mycket intressant be-
tänkande. Det är egentligen ett betänkandet som base-
ras på en proposition som visar hur det kanske blir i
framtiden där riksdagen egentligen blir ett transpor-
torgan där det som är beslutat i EU bara skall klubbas,
där vi partier som finns i opposition egentligen inte
har så speciellt stor möjlighet att tycka till och där det
inte heller finns någon större möjlighet för riksdagen
att fatta ett eventuellt annat beslut än det som redan är
klubbat i Bryssel.
Vi i Miljöpartiet är mycket kritiska till den här ty-
pen av hantering. Vi måste se till att bevara demokra-
tin i Sverige. Vi måste se till att få upp frågor i kam-
maren på ett så tidigt stadium att det finns en möjlig-
het att påverka vad som händer där nere. Såsom det är
i dag, när vi har EU-nämnden som skall hantera EU-
frågorna, kommer vi oftast in för sent. Om vi skall
kunna ha en reell möjlighet att påverka borde varje
fackutskott komma in när kommissionen har lagt fram
ett förslag för att kunna ta ställning inför den debatt
som sedan fortsätter nere i Bryssel. Vi måste kunna
vara med i behandling av olika förslag och inte som
nu komma in på fredagen när ministern skall åka ned
på ministerrådsmöte på måndagen och tisdagen och
fatta beslut. Det är alldeles för sent. Då får vi den här
effekten att vi står med direktiv som innebär långtgå-
ende konsekvenser för den svenska miljöpolitiken
utan att egentligen ha möjlighet att påverka det hela.
Det här betänkande är typiskt för detta. Det är
kanske inte så förvånande att det enda parti som bru-
kar vara intresserat av miljön och som har uppmärk-
sammat detta är Miljöpartiet. Den här propositionen
är skriven på ett sådant sätt att det är oerhört svårt att
se vad den egentligen handlar om.
Direktiven fanns t.ex. inte med som bilaga, vilket
vi i Miljöpartiet anser skall vara fallet. Det gör det
möjligt för riksdagsledamöter att se vad det handlar
om. De utsläppsnivåer som diskuterades fanns inte
angivna någonstans. Vi menar att en proposition inte
får skrivas så här, fru talman. Den skall skrivas på ett
betydligt tydligare sätt så att vi verkligen kan se vad
det är vi skall besluta om.
Miljöpartiet hade helst velat avslå hela den här
propositionen, eftersom vi anser att det inte skall se ut
så här när ett förslag läggs fram till riksdagens kam-
mare. Vi fick dock inte igenom det. Därför har vi en
hel del reservationer om detaljer som vi tänker ta upp.
I och med det här betänkandet slår vi fast i Sverige
att skattelättnaderna skall vara betydligt lägre för
varje fordonstyp än den verkliga kostnaden för de
anordningar som monterats för att uppfylla fastställda
värden och för monteringen i fordonet. Detta är taget
ur ett EU-direktiv som gör det omöjligt för Sverige att
ha ekonomiska incitament för att få företagen att vilja
bygga för en bättre miljöklass. Det avspeglas också i
förslaget. Man sänker alltså fordonskatten i ett fall
från 65 000 till 6 000 och i ett annat från 20 000 till
6 000 just därför att reningstekniken kostar ungefär
6 000, och man får alltså inte ha en skillnad på skat-
teklasserna som gör att det skulle löna sig att installe-
ra en teknik som finns.
Detta är mycket allvarligt. Det innebär att vi inte
kan ha ekonomiska incitament i miljöpolitiken på det
här området. Vi i Miljöpartiet anser att vi inte borde
acceptera detta i Sverige. Vi borde säga att vi vill ha
möjligheter att ha ekonomiska incitament för att få en
bättre miljö. Vi vill kunna ekonomiskt gynna det som
är miljömässigt bättre. Det utvecklar vi i reservation
5, som jag yrkar bifall till.
Eftersom vi nu tydligen anser att vi skall ansluta
oss till det här direktivet borde vi i alla fall se till att
vägtrafiken inte blir så gynnad som den de facto blir.
Tidigare har vi fått in 250 miljoner i skatt på det här
området 1995. Detta sjunker alltså drastiskt i och med
det nya beslutet. Då menar vi i Miljöpartiet att rege-
ringen borde få återkomma med ett förslag till hur
man på något sätt skall kunna hämta in dessa pengar
ifrån lastbilstrafiken. Vi vet i dag att just lastbilstrafi-
ken är en stor miljöbov. Vi vet att den sprider ut
mycket partiklar och ämnen som vi inte vill ha ut i
luften. Vi menar att vi borde hämta hem dessa skatter
på annat sätt. Jag yrkar därför bifall till reservation 6,
där detta tas upp.
I det här förslaget säger man också att det skall
finnas vissa fordonstyper som skall vara undantagna
från de partikelgränsvärden som man anser att alla
andra fordon skall klara av. Läser man de direktiv
som finns som underlag för detta kan man se att de
ser helt annorlunda ut än den svenska lagstiftningen.
Här ser man verkligen att bilindustrin har varit med
om att skriva texterna. Det är en uppsjö av tekniska
detaljer i direktiven. Det är sida upp och sida ned med
formler osv. Det är ett sätt som vi i Sverige aldrig
skriver lagar på. Det svenska sättet att skriva lagar är
att vi talar om vilka gränsvärden som finns. Sedan är
det upp till industrin att ta fram motorer och sådant
som passar till detta.
Men här är det mycket detaljerat. Man säger t.ex.
att vissa fordon med vissa motoregenskaper skall få
släppa ut högre partikelhalt än andra. Den här typen
av fordon går på distribution i tätorter. Man säger här
att det skall vara tillåtet att sälja dem fram till den 30
september 1998. Sedan kommer de att rulla i tio år
till. Vi går alltså med på att precis det vi inte vill ha ut
i tätorterna, nämligen partiklar, nu skall få finnas trots
att det t.o.m. står i propositionen att finns reningstek-
nik för den här typen av fordon i dag. Detta är mycket
märkligt. Sverige har protesterat emot det, och vi
anser att vi inte skall genomföra detta i Sverige. Vi
menar att även de här fordonen, som faktiskt rullar i
staden, skall klara de strängare kraven, dvs. 0,15 gram
partiklar per kilowattimme i stället för 0,25. Det är en
stor skillnad. Det innebär att vi får ut mycket mer
partiklar. Jag yrkar därmed bifall till reservation 1,
som tar upp detta.
Vi har också fler reservationer i betänkande som
jag naturligtvis ställer mig bakom, men för tids vin-
nande räcker det med detta.
Jag hoppas att jordbruksutskottet, som har börjat
diskutera detta, i framtiden kan komma in betydligt
tidigare i hanteringen av den här typen av ärenden, så
att vi kan vara med i riksdagen och få en levande
debatt om vad som skall gälla och inte skall gälla och
inte som nu komma in så sent att det egentligen är
svårt att påverka beslutet.