Fru talman! Vi behandlar nu ett betänkande från
jordbruksutskottet. Det här har alltså betraktats som
en miljöfråga. Skatteutskottet har också yttrat sig, då
det även finns en skattefråga med i regeringens pro-
position. Men de trafikpolitiska effekterna har inte
behandlats, och trafikutskottet har inte blivit inblan-
dat. Det saknas också samhällsekonomiska kalkyler.
Som vanligt när det gäller sådana här frågor saknas ett
systematiskt synsätt på kostnaden för trafikens mil-
jöskador och olyckor.
I den aktuella propositionen behandlas främst de
skärpta avgaskraven för tunga vägfordon men även
vissa skattesänkningar för sådana fordon. Bekymret är
att helhetsbilden saknas inom skatteområdet, dvs. hur
de här förändringarna påverkar trafikutvecklingen.
Under de senaste åren har det fattats en rad separa-
ta beslut som påverkar villkoren för olika transport-
slag, men med det underlag som finns i ärendet är det
svårt att bedöma effekterna av regeringens förslag.
Det är faktiskt inte ens tydligt om förslaget gör att
regelsystemet blir sämre eller bättre anpassat till 1988
års trafikpolitik, som vi var överens om.
Folkpartiets politiska strävan inom trafikområdet
har ett klart mål, nämligen att 1988 års trafikpolitiska
beslut skall genomföras. Folkpartiet har ända sedan
riksdagen fattade detta beslut, för åtta år sedan, pekat
på att det i praktiken inte har förverkligats.
Det som är viktigt i det här sammanhanget är att
regelsystemen, bl.a. för vägfordonens skatter, vikter
och hastigheter, måste vara så utformade att den som
fattar beslut om en godstransport känner av marginal-
kostnaden för den aktuella transporten. Denna kostnad
skall beräknas enligt samhällsekonomiska kalkylme-
toder, innebärande att hänsyn tas till bl.a. miljöskador
och trafikolyckor.
Det finns dock en påtaglig risk för att regeringens
skattesänkningsförslag här ger konkurrensfördelar åt
långtradartrafiken på järnvägstrafikens bekostnad och
att det därför motverkar en rimlig värdering av mil-
jöskador och trafikolyckor och trängsel. I så fall
skulle förslaget vara samhällsekonomiskt ineffektivt
och göra att vi kommer längre ifrån ett genomförande
av beslutade trafikpolitiska principer. Det skulle då
vara till skada för miljöutvecklingen. Jag tänker då på
den skattedel som finns i regeringens proposition.
Därför förutsätter jag att regeringen, så snart ett
samlat underlag finns, återkommer till riksdagen med
de förslag som behövs för att öka den samhällseko-
nomiska effektiviteten i transportsystemet och för att
vi i Sverige skall närma oss ett genomförande av 1988
års trafikpolitiska principer, som ju i det här avseendet
också håller på att anammas inom EU. EU har ju
nyligen presenterat en grönbok, som handlar om in-
ternalisering av de externa kostnaderna för transpor-
ter, som det så vackert heter. Det innebär att den som
beställer transporten skall betala för miljöskador,
olyckor och trängsel.
Därför är vårt EU-medlemskap bra. Det ger oss
bra möjligheter att förbättra miljön inom hela EU, om
vi kan driva på i det här avseendet och påverka så att
hela EU accepterar principer som stämmer överens
med 1988 års trafikpolitiska principer, som vi har i
Sverige.
Därför ställer jag upp på ett bifall till utskottets
hemställan i detta betänkande nu, men jag har tillfogat
mitt särskilda yttrande till jordbruksutskottets betän-
kande, just för att betona de här sakerna med att vi
måste skapa samhällsekonomisk effektivitet i trans-
portsystemet och beakta konkurrensvillkoren mellan
vägtrafik och järnvägstrafik. Jag utgår, som sagt var,
från att regeringen återkommer med ett samlat för-
slag, som innebär att man belastar transportslagen på
rätt sätt.