Fru talman! Det råder i denna kammare viss samstämmighet om vårt ansvar för rättvis handel och för ett stort ansvarstagande för miljö och sociala frågor på både nationell och internationell nivå. Det som skiljer oss är synen på vad som ska innefattas i reglerna och hur tvingade de ska vara. Jag tänker i första hand prata om handeln med läkemedel och alkohol.
De nuvarande internationella handelsavtalen återspeglar främst den rika världens prioriteringar och är inriktade på ekonomisk tillväxt. Jag håller med Per Bolund om det. Faktum är att vissa länder försöker vinna konkurrensfördelar på den globala marknaden genom att ha en obefintlig eller dålig lagstiftning för miljöskydd och arbetarskydd, och det har inte uppmärksammats tillräckligt. Också där håller jag med Per Bolund. I svaga statsbildningar och outvecklade demokratier är barnarbete, extremt låga löner, förbud mot facklig organisering med mera inte ovanliga företeelser.
Vänsterpartiet anser att kraven på socialt ansvar och ansvar för människors hälsa medför att vissa varor ska omgärdas av särskilda regler och inte ingå i allmänna handelsavtal som exempelvis de avtal som förhandlas inom ramen för WTO. Vi anser att alkohol, tobak och läkemedel inte bör omfattas av generella handelsregler utan bör omgärdas av restriktioner som syftar till att hänsyn till människors hälsa i större utsträckning ska avgöra hur regelverket och de internationella handelsavtalen formas.
När det gäller WTO-förhandlingarna är detta ett regelförenklingsförslag från min sida. Lyft ut de här sakerna ur WTO och förhandla om andra saker!
Fru talman! I dag finns över 40 miljoner människor som är hivsmittade. Genom rätt medicinering, rätt mat och sjukvård behöver aids inte längre vara en dödlig sjukdom. Men priserna på bromsmedicin i originalvarianterna är skyhöga jämfört med de billiga kopior som produceras av länder som ännu inte har anpassat sig till TRIPS-avtalet. Kostnaderna för en månads behandling av mediciner i originalvarianterna - märkesvarorna - motsvarar ofta årslönerna för vanliga arbetare i till exempel Sydafrika eller Thailand.
Vi talade tidigare om sockerrörsproduktion i Moçambique. Jag har arbetat som sjuksköterska i Moçambique och har sett den totala, katastrofala bristen på läkemedel i Moçambique. Det gör att det är stor skillnad mellan att som sjuksköterska hjälpa människor i Sverige och att göra det i Moçambique. Det är helt olika villkor.
Det finns en överenskommelse inom WTO som innebär en juridisk och politisk möjlighet för länder att producera och exportera billiga läkemedel. Men kommentarer från engagerade folkrörelser pekar på att de juridiska och politiska processer som ett land måste gå igenom är så krångliga att det är tveksamt om landet kan utnyttja möjligheten. Överenskommelsen bedöms av bland andra Läkare Utan Gränser snarast som ett ytterligare hinder för produktion och export av billiga läkemedel.
Det är viktigt att länder ges möjlighet att verkligen utnyttja den flexibilitet som finns inom regelverket, och då särskilt möjligheten till förlängda övergångstider för de minst utvecklade länderna. Men lika viktigt är att det kommer upp en ordentlig debatt om vilka åtgärder som behövs för att tillgången till billigare läkemedel kan säkras efter 2005, när TRIPS ska ha genomförts i alla länder. Det krävs en revidering av själva avtalet. Den så kallade tvångslicensieringen måste ändras så att fattiga länder kan få rätt att både producera och köpa och sälja mediciner som räddar liv.
Fru talman! Vi är medvetna om det är att många faktorer som påverkar fattiga länders möjligheter att förbättra folks hälsa. När det gäller tillgången på mediciner måste dock TRIPS-avtalet ses som centralt, vilket framgår av rapporten
Öppna sår - forskning, handelsavtal och tillgången på medicin
som gjorts på uppdrag av Afrikagrupperna, Diakonia, Forum Syd och Läkare Utan Gränser.
I betänkandet skriver man: "Antalet människor i utvecklingsländerna som faktiskt får tillgång till bromsmediciner mot aids har ökat väsentligt." Det hävdar näringsutskottet. Ja, det är sant att i dag har kanske var tionde patient som skulle behöva det för att överleva tillgång till hivläkemedel. En viktig orsak till detta är dock, vilket utskottet underlåter att nämna, att Indien fritt har kunnat tillverka billiga kopior och exportera dessa till andra fattiga länder. Men det hjälper inte de 90 procent som inte får tillgång till de nödvändiga medicinerna. Och sedan två år lyder även Indien under TRIPS-avtalet. När Brasilien och Indien med flera inte kan fortsätta att producera och exportera billiga kopior utan att uppfylla en massa krångliga undantagskrav kommer tillgången på läkemedel i fattiga länder att minska drastiskt.
Fru talman! Alkohol är ett område som omfattas av GATS, där alkohol betraktas som vilken marknadsvara som helst. Alkoholens sociala och hälsomässiga konsekvenser underordnas kraven på ekonomisk tillväxt. Sveriges agerande i dessa frågor är kluvet.
I detta betänkande framhålls på s. 10 att det står varje land fritt att undanta försäljning av alkoholhaltiga drycker från GATS-avtalet. Men Sverige har ju frånsagt sig den rätten i och med inträdet i EU. Förhandlingarna måste föras i EU:s namn, och Sverige måste först få igenom sina undantag i EU-kretsen för att EU sedan ska driva frågan inom den internationella agendan.
Fru talman! Vänsterpartiet menar att alkohol inte kan betraktas som vilken vara som helst. De stora negativa hälsomässiga och sociala konsekvenser kan i annat fall bli omfattande. Dessa varor hör därmed inte hemma i multilaterala avtal. Sverige bör därför i WTO och i EU verka för att alkohol inte ska ingå i multilaterala handelsavtal.
Jag delar inte den beskrivning som utskottet gör då man på s. 11 skriver att alkoholpolitiska åtgärder och åtgärder mot missbruk ska behandlas i socialutskottet. Handel med alkohol är en fråga för ansvariga för WTO-förhandlingarna inom UD, men självklart måste frågan om undantag i regelverkat för att skydda folkhälsan även diskuteras med sakkunniga inom Socialdepartementet. Det kan handla om sådant som krav på utskänkningslicenser, restriktioner för alkoholreklam, restriktioner på tider som alkohol får tillhandahållas etcetera.
Dessa förhandlingar måste ske med stor öppenhet och möjlighet för riksdagen att medverka till vilka undantag som ska begäras i förhandlingarna med EU. Jag håller med föregående talare från Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att förhandlingarna måste bli mera öppna. Möjligheten att kunna påverka förhandlingarna måste förbättras.
Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att vi i vår riksdag ska vara stolta över vår partiöverskridande historiskt restriktiva alkoholpolitik. Den politiken är värd att slå vakt om och utveckla inför framtidens utmaningar inom den internationella handelspolitiken.
Jag vill yrka bifall till samma reservationer som Kent Persson, alltså nr 1 och nr 2 av Miljöpartiet.