Fru talman! Att definiera rättvisa som att båda parter är överens tror inte jag är riktigt bra. Det är i alla fall inte vad jag menar med rättvisa.
Stålexemplet, som Kent Persson tar, är intressant. Det visade sig ju att det inte var så positivt för USA. De amerikanska stålverken har i slutändan förlorat på detta gentemot bland annat Brasilien, som hade ett bättre tillträde, men också genom att de inte uppgraderade sig teknologiskt. Man flyttade problemet lite, men man löste inte problemet genom protektionistiska åtgärder.
Sedan var det Kina och miljön. Det är helt riktigt, som Kent Persson säger, att den höga tillväxttakten är förenad med väldigt stora miljöproblem i luft och vatten. Men då kommer man in på en fråga som har drabbat WTO-systemet, nämligen att man lastar in väldigt många önskemål, att handelspolitiken och handelsavtal ska lösa det mesta. Det är en anledning till att dessa förhandlingar går i stå. Man klarar inte att förhandla om så många komplicerade och spretiga frågor i en enda förhandling. Därför ska strävan snarare vara att förenkla de här förhandlingarna genom att ta bort vissa ämnen.
Frågan är om man ska lägga på, som Kent Persson vill, miljön. Då tror jag att man definitivt går i stå. Miljöproblemen ska man lösa till exempel genom att systemet för utsläppsrättshandel för koldioxid, om vi tar det som ett exempel, ska inkludera även Kina. Det är den vägen man ska gå, inte belasta handelspolitiken och handelssystemen ytterligare.