Fru talman! Som Marie Weibull Kornias var inne på är vi ju överens om grundprincipen, att ökad frihandel är bra. Men dessa avtal måste också, åtminstone från vår synvinkel, kombineras med väldigt hårda krav på miljö, mänskliga rättigheter och social hållbarhet.
Marie var i slutet av sitt anförande inne på Exportkreditnämnden och de krav som ska ställas där. Jag oroas lite grann av slutsatsen att man inte ska göra någonting i Sverige för att gå före och sätta en standard och försöka gå lite längre än vad man har gjort i de internationella avtalen. Om vi har lite högre krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter än vad som ingår i de internationella avtalen tror jag att det är positivt både för Sveriges anseende internationellt sett och för svenska företag.
Vi vet i dag att Exportkreditnämndens miljöpolicy inte är heltäckande - projekt som understiger 100 miljoner kronor omfattas inte av en obligatorisk miljöprövning. Vi anser att detta är fel, och vi tycker att det är viktigt att man när man genomför projekt i tredje världen och i andra länder med statens stöd har mycket bra koll på att det inte blir en negativ miljöpåverkan.
Min fråga är alltså varför man inte ska ställa sådana krav och gå före när det gäller just statlig kreditgivning och därmed säkerställa att statliga pengar inte används till miljöförstörande verksamhet och för verksamhet som hotar mänskliga rättigheter i andra länder. Vore inte det positivt?