Fru talman! Just det - det är dessa företag som ska stödjas och gynnas, och att ställa krav påverkar ju inte de företagen. De kommer ju att klara av kraven utan någon som helst anmärkning.
Det man vill komma åt är de övriga företagen som förhoppningsvis - det håller jag med om - är väldigt få. Vi kan dock inte vara säkra på att det inte finns företag som bedriver en verksamhet som inte uppfyller de krav som jag anser att vi kan ställa på svenska företag med en sådan verksamhet.
I Sverige har vi väldigt hårda och långtgående miljökrav. Om vi då ställer andra och mycket mindre långtgående krav när företagen har sin verksamhet i tredje världen ger det Sverige ett dåligt anseende internationellt sett. Och det är just därför jag tycker att vi måste ha tydliga och extra hårda krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter, speciellt när staten är inblandad som kredit- eller garantigivare.
Därför tycker vi att man borde skärpa kraven på Exportkreditnämnden. De bör skärpa sin miljöpolicy och ha en policy när det gäller hänsyn till mänskliga rättigheter, till exempel rätt till facklig anslutning inom projekten och så vidare. Man bör också se till att miljöprövningen och prövningen av mänskliga rättigheter görs på alla projekt och inte bara på de allra största.
Varför tror inte Marie Weibull Kornias att det är en bra väg att gå? Som jag ser det gynnar det ju företag som är föregångare och som har en positiv verksamhet, medan det faktiskt kan förhindra dåliga verksamheter i andra länder.