Fru talman! Jag vill hålla mig till punkt 3 i detta betänkande och tala om den etiska handelns betydelse för att lyfta fattiga småproducenter i syd ur svält och förnedring.
Just nu, den 9-22 april, bedriver Föreningen för Rättvisemärkt en kampanj i Sverige där man syns i utomhusreklam, affischer i butiker, annonser, tidningsbilagor och olika aktiviteter på gator och torg och i livsmedelsbutiker. Man har ett hundratal rättvisemärktambassadörer, som på volontärbasis hjälper till. Rättvisemärkt har blivit en brinnande och engagerad folkrörelse med många unga engagerade. Det är spännande och glädjande!
Möjligheterna att påverka den globala rättvisan har väl aldrig varit så stora som nu. Det handlar framför allt om att du och jag som enskilda konsumenter kan vägra att stödja ett system som utnyttjar människor i syd.
Nu börjar alternativa varor komma. Lika naturligt som det är för de flesta konsumenter att i dag välja varor som är miljömärkta kommer det snart att bli att välja rättvisemärkta varor - den märkning som garanterar att varorna är framställda hos producenter som betalar sjysta löner, har bra arbetsmiljö och arbetstider, där barnarbete inte tillåts och där facklig verksamhet är tillåten.
Så länge som vi rika fortsätter att kräva billiga varor från syd men inte rättvisa löner och arbetsförhållanden kommer slaveriet och svälten att fortsätta för var femte människa på vår jord.
Priset är ofta skrämmande högt när vi köper billiga varor. De billiga varorna får betalas dyrt av fabriksarbetare, sömmerskor och lantarbetare, som får så låga löner att de tvingas arbeta dubbla skift för att få ihop till sina familjers överlevnad, och ofta tvingas man samtidigt arbeta i hälsovådliga arbetsmiljöer.
De 1,6 miljoner kronor per år som Rättvisemärkt får från oss här i riksdagen och från regeringen för fjärde året i rad nyttjas i denna kampanj på ett effektivt sätt för att skapa opinion för en ökad etisk handel.
Från att rättvisemärkta varor för bara fyra fem år sedan var en marginell företeelse är svenska folket i dag mer och mer medvetet om alternativet rättvisemärkt. Man inser att man kan påverka många människors levnadsförhållanden beroende på vilka varor man väljer att stoppa i varukorgen. Mitt val av en rättvisemärkt vara, några kronor dyrare, gör livet lättare att leva för producenter i syd.
Förra året sade ungefär 64 procent av de svenska konsumenterna att de visste vad rättvisemärkt stod för. Försäljningsökningen blev förra året 63 procent. Men fortfarande handlar det om låga försäljningssiffror - förra året ca 150 miljoner kronor totalt i Sverige. Men svenska konsumenters ökande medvetenhet kommer att leda till att rättvis handel om några år är ett viktigt verktyg för att utrota fattigdomen i världen.
På samma sätt som mikrokrediter har hjälpt miljontals småproducenter att starta och driva företag kommer rättvis handel att skapa liknande resultat. Redan i dag räknar man med att 5 miljoner arbetare och småproducenter tagit sig ur fattigdom tack vare rättvis handel.
Jämfört med de övriga 13 länderna i Europa plus Kanada, USA, Australien och Japan, som har organiserad rättvisemärkning, ligger Sverige lite på efterkälken. Medan det bästa rättvisemärktlandet Schweiz säljer för ca 180 kronor per capita och år och England för 55 kronor ligger vi på 14:e plats på ca 15 kronor per capita och år.
Det som talar för att vi kommer att få en kraftig ökning i Sverige framöver, och på det sättet hjälpa ytterligare hundratusentals fattiga arbetare ur fattigdom, är att nu börjar en del av den offentliga upphandlingen i Sverige att ta med etiska och sociala kriterier i sina upphandlingar.
Nu står flera svenska kommuner i kö för att bli Fairtrade cities. Först ut var Malmö, som blev diplomerad i maj förra året. Sedan kom Munkfors i november, och nu i lördags blev Lund diplomerad. Norrköping och Karlstad är på gång. I England är över 200 orter Fairtrade cities.
Jag tog upp denna fråga med handelsminister Sten Tolgfors på förra torsdagens frågestund och undrade om det inte nu snart är på tiden att Sverige blir Fairtrade country. Även statliga upphandlingar bör ta etiskt och socialt ansvar. Det är bra att vi i dag styrs att upphandla miljömärkta varor, men nog borde väl omsorgen om människors överlevnad och hälsa i syd också anses vara viktig. Handelsministern svarade i torsdags att han såg positivt på detta. Efter frågestunden sökte ministern upp mig och ville att vi skulle träffas för att samtala vidare om dessa möjligheter. Detta ger mig lite hopp om att vi kanske kan få en bättre utveckling i Sverige och att även offentlig upphandling i högre grad, i alla fall statlig upphandling, tar hänsyn till etiska och sociala kriterier.
Ett storföretag som Nestlé har de senaste decennierna knappast gjort sig känt för etisk medvetenhet i sin verksamhet, men när de nu har tagit fram ett rättvisemärkt Zoegakaffe kan vi ta detta till intäkt för att man på goda grunder ser att konsumenterna nu mer och mer styr över mot etiskt sjysta inköp. Då vill man så klart hänga på.
Det som händer för övrigt när det gäller mer etiskt och socialt medveten handel är att svenska storföretag nu börjar inse betydelsen av detta. Ikea, H & M, Indiska, SCA, Volvo med flera har till och från blivit granskade av medierna, av Swedwatch, Fair Trade Center, Rena kläder, Amnesty Business Group och UD:s Globalt Ansvar. Detta har ökat deras medvetenhet om att man snabbt kan förlora kunder om arbetsförhållandena hos deras leverantörer inte är etiskt försvarbara.
Jag har tillsammans med andra riksdagsledamöter besökt länder i syd och talat med flera av de svenska företagen. Många av deras underleverantörer eller egna fabriker är i dag föredömen för de inhemska företagen vad gäller etiskt och socialt ansvarstagande. I Kina har man bildat
corporate social responsibility
-nätverk. Det är nätverk av svenska och kinesiska företag där man ökar företagens kunnande om vad konsumenter i Europa kräver av etiskt och socialt ansvarstagande för att vilja köpa deras varor. Genom detta förbättras levnadsstandarden för miljontals tidigare fattiga arbetare.
I ett antal olika undersökningar har det konstaterats att företag som ägnar sig seriöst åt CSR-frågor är mer ekonomiskt framgångsrika än andra.
Fru talman!
Fair trade
, rättvis handel, är bättre än bistånd, men ofta behövs båda. Risken för protektionism, som ibland nämns, är liten om rättvishandelsaktörerna ser till att utbudet av varor ökas i takt med efterfrågan. Så länge som de etiskt medvetna konsumenterna blir fler och fler och är redo att betala ett något högre pris för dessa varor, så länge kan rättvishandelsförsäljningen växa i världen. Då kan fler och fler på egen hand ta sig ur fattigdom.