Fru talman! Det är ett system där de ingående parterna är överens om att det är bra för båda parterna. Då upplevs det som rättvist.
Problemet i dag i förhandlingarna är att vi inte har kommit många millimeter framåt därför att vi tvistar om hur regelsystemet ska utformas.
Var och en vaktar ju sin egen vattvälling - det är den känslan som vi får. Det innebär att det finns en vinnare och en förlorare. Genom historien - man behöver inte gå så förfärligt långt tillbaka i tiden - har vi haft en rad av restriktioner när det gäller handel, framför allt på stålsidan. Det är någonting som vi från svenskt håll inte har upplevt som ett rättvist sätt, men givetvis har man från amerikanskt håll i det fallet upplevt det som positivt. Det är därför som det är så viktigt att få in de här delarna.
Det var en annan sak som jag tänkte ta upp. Carl B Hamilton har tagit upp den fantastiska utvecklingen i Kina, med 10-15 procents tillväxt i ekonomin och planer på ungefär samma tillväxt fram till 2050. Men det är också till priset av en förstörd miljö. Det finns en baksida på det här.
Därför menar jag och Vänsterpartiet att vi måste rikta in de miljömässiga förhållandena i diskussionerna inom WTO, för annars kommer vi aldrig att klara av det. Det är ingenting som vi kan göra så mycket åt om vi inte kommer överens globalt om hur handeln ska se ut. Då måste vi ta hänsyn till sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter.