Herr talman! Det är litet besvärligt att jag har en
fjärdedel av den tid som ni har för att bemöta var
och en av er, när ni är fyra.
Beredskapsarbeten talas det mycket om som ett
universalmedel. Det finns pengar, men det går icke
att få upp volymen, för kommunerna och andra
arbetsgivare är inte intresserade av
beredskapsarbeten annat än av
investeringskaraktär. Så ni har inget alternativ att
klara arbetslinjen.
Ni väljer ut en liten bit här och en liten bit där var
och en av er. Jag måste ta det övergripande. Lyckas
ni i era gemensamma strävanden att öka världens
högsta budgetunderskott med ytterligare 35--40
miljarder kronor, får vi stigande räntor, färre
ordinarie jobb och en mycket besvärligare
arbetsmarknad. Det måste ni försöka tänka på.
De goda exemplen utgörs faktiskt i huvudsak av
borgerligt styrda landsting och kommuner. Jag har
försökt hitta flera s-exempel men har haft litet svårt
att få tag i dem. Jag förutsätter att de goda
exemplen också kommer i de kommunerna.
Det finns pengar i Arbetsmarknadsverket, en
oerhört stor summa pengar. I fjol blev det över en
stor summa pengar, och det gick lågt i gång
månaderna 7, 8 och 9. Det gör att det finns ett antal
miljarder kronor. Problemet består i dag inte i att
det skulle saknas pengar i Arbetsmarknadsverket.
Men förhandlingarna går ju ut på -- så är det i en
överläggning -- att motparten också måste ställa
upp. Det är inte fråga om att ge 100 %, utan man
för en förhandling och kommer tillsammans fram
till ett resultat. Värmland har satsat stort, trots att
man där har den sämsta eller näst sämsta ekonomin
av alla i dag. Ändå tar man där sitt stora
arbetsgivaransvar, under moderat ledning. Så det
går inte att förenkla den här debatten hur som
helst.
Jag tror att det är så här, Hans Andersson. Man kan
placera pengar riskfritt i obligationer. För ett år
sedan kunde man få 15 % ränta och på den intäkten
betala 30 % i skatt. En liten företagare kan få
betala 60 % i skatt på en långt lägre avkastning. Jag
säger inte att näringslivet kommer upp till så goda
avkastningar som det är när man inte tar risker,
men det går inte att få stora investeringar i
näringslivet om det skall vara sämre avkastning än
när man inte tar risk alls. Jag tror att Hans
Andersson har varit med så länge och räknat så
mycket att också han kan förstå det.
Jag har nu mött företrädare för olika partier både
på den primärkommunala sidan och
landstingssidan och vädjat till dem: Ställ upp nu! Ta
upp detta i era grupper för att få en bredd över
landet, och sedan ses vi den 8 december, när de
båda kommunförbunden kommer till mig, så skall
vi tillsammans ordentligt ta i det här!
Samma uppställning har vi från herrar och damer
länsarbetsdirektörer, AMS ledning och
förhoppningsvis AMS styrelse i dag, att de är
beredda att ordentligt jobba med de här frågorna.
När vi har hört vad de säger den 8 december -- jag
är mycket mycket optimistisk och vet vad
Arbetsmarknadsverket sitter och talar om i dag --
skulle vi trots allt kunna säga att här finns
förutsättningar och här finns pengar. Det är två
parter som skall göra upp. Låt oss hoppas att de
orkar göra upp i det lokala fallet.