Herr talman! Lars Stjernkvist har frågat mig om
beskedet om en utredning, som enligt
pressuppgifter skall ha tillsatts, betyder att
regeringen överväger nya åtgärder för att
senarelägga uppsägningar inom den offentliga
sektorn. Vidare har Lars Stjernkvist frågat mig om
jag är beredd att uppmana offentliga arbetsgivare
att frysa pågående varsel i avvaktan på
utredningens förslag.
Det är väsentligt för svensk ekonomi att
förändringsarbetet i den kommunala sektorn
fortsätter. Även kommuner och landsting måste
delta i ansträngningarna att förbättra de offentliga
finanserna. Det är också viktigt för de många
människor som är beroende av den offentliga
sektorns tjänster att nya kunskaper och ny teknik
omsätts i en utvecklad och effektiv organisation.
Inom den kommunala sektorn råder en bred
enighet om betydelsen av effektiviseringar för att
bättre kunna tillgodose väsentliga behov av t.ex.
barnomsorg, skola, äldreomsorg och hälso- och
sjukvård.
Någon förstärkning av den kommunala ekonomin
genom en ökning av statliga anslag eller genom
utvidgad användning av arbetsmarknadsfonden är
inte möjlig. En sådan lösning skulle ytterligare öka
det statliga budgetunderskottet liksom
lånebehovet. När det gäller arbetsmarknadsfonden
beräknas bristen i fonden per den 1 juli 1994 leda
till ett upplåningsbehov på ca 55 miljarder kronor.
Varje månad är förlusten över 3 miljarder kronor.
Den lösning som Landstinget i Östergötland och
Lars Stjernkvist förespråkar har regeringen prövat
med anledning av en framställning från
Länsstyrelsen i Blekinge och inte funnit möjlig. I
första hand måste en långsiktigt ansvarsfull
finansiering av fonden erhållas, innan ett utökat
användningsområde kan diskuteras. Det är också
viktigt att understryka att olika stödformer inte
skall utformas så, att de gynnar vissa sektorer
framför andra.
Regeringen anser att det i dag finns goda
förutsättningar för kommunerna att kombinera
kraven på besparingar med kraven på att hänsyn
skall tas till arbetsmarknadssituationen, dvs. uppnå
omstruktureringar i acceptabla former. Detta bör
vara möjligt mot bakgrund av nu aktuella
bedömningar av den kommunala ekonomin, och
genom samverkan med länsarbetsnämnderna.
Många offentliga arbetsgivare satsar nu på bl.a.
utbildning och olika omplaceringsåtgärder för att
förhindra uppsägningar. Genom utbildning
anpassas kompetensen till förändrade
arbetsuppgifter. Samtidigt förbättras
förutsättningarna för att i framtiden bedriva
verksamhet med högre kvalitet och på ett effektivt
sätt. I samverkan med länsarbetsnämnden kan
möjligheterna till utbildningsvikariat och bidrag till
företagsutbildning utnyttjas. Riksdag och regering
har för innevarande budgetår beräknat en volym av
bidrag till utbildning i företag för i genomsnitt
28 000 personer per månad till en kostnad av 2,6
miljarder kronor.
Jag vill framhålla att jag upplever en stark
uppslutning bakom kommunernas arbete med
kompetensutveckling och effektivisering. Detta
arbete kommer att leda till dels ytterligare
kvalitetsförbättringar, dels ett lägre tidsbehov för
given volym arbetsuppgifter. Med tanke på den
stora ökningen av bl.a. antalet äldre och av övriga
tunga kommunala uppgifter är detta en nödvändig
utveckling.
Frågan om stöd till utbildning bör lösas genom
lokala förhandlingar med länsarbetsnämnder och
arbetsförmedlingar på samma sätt och enligt de
regler som gäller för övriga arbetsmarknaden.
Jag har i överläggningar med AMS understrukit
betydelsen av att Arbetsmarknadsverket aktivt
arbetar för att i samverkan med kommuner och
landsting uppnå sådana lösningar att personal i
största möjliga utsträckning på ett meningsfullt sätt
kan bli kvar hos kommunerna med olika uppgifter.
Kompetensutveckling är grunden. Uppgiften om
att en särskild utredning har tillsatts är felaktig.
Det finns i dag ett flertal goda exempel på
samverkansobjekt mellan kommunala arbetsgivare
och länsarbetsnämnder med syfte att hjälpa
personal vid omstruktureringarna.
Jag vill här särskilt nämna Landstinget i Värmlands
län, som har träffat en principöverenskommelse
med Länsarbetsnämnden för perioden fram t.o.m.
budgetåret 1995/96. Landstinget bedömer att man
under denna treårsperiod, utöver naturliga
avgångar och förtida uttag av pension, behöver
minska verksamheten med 600 personer.
Överenskommelsen innebär att Landstinget
reducerar antalet uppsägningar med 400 personer.
Detta sker genom en omfattande satsning på
utbildning och kompetenshöjande insatser för
anställda. Länsarbetsnämnden kan under
treårsperioden komma att bevilja bidrag till
företagsutbildning med upp till sammanlagt 22
miljoner kronor. Överenskommelsen omfattar
också satsningar på utbildningsvikariat.
Målsättningen är att under treårsperioden skapa
minst 225 vikariat, vilka innebär värdefulla
arbetstillfällen för arbetslösa.
Utbildningssatsningen kan komma att innehålla
såväl grundutbildningar som vidareutbildning och
andra slag av utbildning. Jag vill också nämna att
i Landstingets strategi för omstruktureringen ingår
pensionserbjudande på förmånliga villkor till vissa
anställda som fyllt 60 år.
Bohuslandstinget har i en tvåårig överenskommelse
med Länsarbetsnämnden beslutat om
utbildningsinsatser, främst genom
utbildningsvikariat, för att på sikt höja
kompetensen i verksamheten.
Ett annat exempel är Landstinget i Gävleborgs län
som i projektet ''Hatten'' aktivt arbetar med
omplaceringar, och utbildningsinsatser med stöd av
bidrag till företagsutbildning. Inom länet finns ett
tusental anställda i riskzonen för uppsägning.
Målsättningen är att spara pengar utan att säga upp
tillsvidareanställda.
Landstinget i Skaraborgs län har överenskommit
med Länsarbetsnämnden om stöd till utbildning
under en tvåårsperiod. Landstinget skall ge
utbildning till 3 000 anställda för att förhindra
friställning av ca 700 personer.
Även inom primärkommunerna, som under hösten
har redovisat en minskande andel varsel, finns ett
flertal exempel på samverkan med
arbetsförmedlingen i syfte att genom
omplaceringar och utbildningsinsatser förhindra
uppsägningar av personal. Ett exempel är
Göteborgs kommun som, bl.a. med stöd av bidrag
till företagsutbildning, under året genomför främst
ettåriga utbildningar för ett par hundra anställda.
Ett annat exempel är Karlskrona kommun, som
samverkar med arbetsförmedlingen för att finna
alternativ sysselsättning inom eller utom
kommunen för de personer som annars riskerar
uppsägning. I arbetet ingår väglednings- och
utbildningsinsatser.
Inom den statliga sektorn har en
principöverenskommelse träffats mellan Posten,
AMS och Trygghetsstiftelsen. Posten förbinder sig
att fram till mitten av 1995 avstå från uppsägning av
kassapersonal på grund av arbetsbrist. I stället för
en planerad uppsägning av 1 500 personer skall
Posten utbilda 2 000 personer i första hand med
inriktning mot fortsatt anställning inom Posten och
till förändrade arbetsuppgifter. AMS och
Trygghetsstiftelsen förbinder sig att under perioden
bidra till utbildningen med sammanlagt 120
miljoner kronor.
Arbetet med att effektivisera den offentliga sektorn
kommer att fortsätta. Det finns som jag här har
redovisat goda förutsättningar att i detta arbete ta
hänsyn till arbetsmarknadssituationen. Anslagen
till Arbetsmarknadsverket och regelsystemen
möjliggör förhandlingslösningar av den typ jag har
beskrivit.
Jag har under hösten haft många kontakter och
överläggningar med ledande företrädare för
kommunal verksamhet i syfte att få till stånd en
situation där kommunerna med framför allt
kompetensutveckling arbetar och vidtar åtgärder
som gör att antalet som friställs minimeras.
Jag vill gärna omtala att jag har erhållit ett stort
gensvar. Jag har nu inbjudit Landstings- och
Kommunförbunden till överläggning om detta och
om vilka möjligheter som i övrigt finns att
kommuner och landsting aktivt medverkar i olika
arbetsmarknadsåtgärder.