Herr talman! Det är ändå något galet. Här sitter
fem kloka begåvade människor. Den som lyssnar
på debatten måste tycka att någonting är snett.
Ingen av oss tror att det inte behövs besparingar.
Det behövs ingen större klokskap för att komma
fram till att det behövs besparingar när vi har ett
galopperande budgetunderskott. Det är vi överens
om.
Det viktiga i dag är det faktum att vi också är
överens om att vi genom att sparka människor från
offentlig sektor varken löser några mänskliga eller
några ekonomiska problem. Då måste ju vän av
ordning fråga sig: Vad är det egentligen ni tjatar
om?
Dessutom är vi överens om att man skall få använda
arbetsmarknadsmedel innan människor är
arbetslösa. Det är ju det som har varit
nyckelfrågan. Man skall alltså kunna sätta in
åtgärder i god tid.
Det är ändå här knuten finns. Det Börje Hörnlund
säger är jättebra. Han säger att pengarna finns och
att ingen behöver bli arbetslös om de lokala
arbetsgivarna -- inklusive de statliga -- tar sitt
ansvar. Problemet är att landstinget i Östergötland
och väldigt många andra offentliga arbetsgivare
säger att det inte finns några pengar för denna typ
av åtgärder och att de måste få ytterligare hjälp från
arbetsmarknadsministern.
Man behöver inte vara särskilt illasinnad för att
tycka att det är galet. Det är klart att människor --
t.ex. de som sitter på kammarens läktare i dag och
drabbas av arbetslösheten -- blir förtvivlade när alla
människor de vänder sig till håller med dem. Dessa
människor skyller i stället på att det är någon annan
som ytterst är ansvarig för att den drabbade
sparkas: ''Vi håller med dig om att det är onödigt''.
Jag misstror inte på något sätt
arbetsmarknadsministern. Självfallet hoppas jag
att det verkligen finns tillräckligt med pengar. Jag
litar naturligtvis på arbetsmarknadsministerns ord
när han säger att de medel som i dag finns avsatta
får användas till att behålla personalen innan
människor har blivit arbetslösa. Se då till så att de
lokala borgerliga politikerna och andra runt om i
landet får veta det och handlar efter det, de också!
Medhåll och vackra ord hjälper inte. Med sådana
kan man inte förhindra att 66 000 människor kastas
ut i arbetslöshet.
Jag har i ännu högre grad efter att nu ha lyssnat på
arbetsmarknadsministern förstått att det inte i
första hand är ett ekonomiskt problem. Det är ett
moraliskt politiskt problem att man inte vill ta
ansvar för den situation som uppstår. Det är mycket
allvarligt.