Herr talman! Börje Hörnlund säger att det är ett
dåligt förslag att öka budgetunderskottet.
Problemet är att budgetunderskottet har ökat
under lång tid på grund av att man ingenting gör.
Budgetunderskottet ökar inte till följd av den
åtgärd vi socialdemokrater har motionerat om.
Enligt regeringen kommer 28 000 människor att bli
friställda från kommuner och landsting nästa år.
Arbetslösheten är så stor att det tyvärr inte finns
några möjligheter för dessa människor att komma
in på någon annan arbetsplats, t.ex. inom privat
industri. De kommer att bli beroende av a-kassan
och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Staten får
betala ut pengarna den vägen i stället.
Vi socialdemokrater menar därför att det måste
vara så mycket bättre att de anställda är kvar inom
kommuner och landsting, och att de gör ett arbete
som behövs. Just på grund av att man har sagt upp
dessa människor kommer man nästa år att lägga
ned 65 vårdplatser i Motala. Vi kan få arbete och
aktiva åtgärder för precis samma summa som läggs
ut på ersättning. Förslaget ökar alltså inte
budgetunderskottet.
Jag blev mycket positivt överraskad när Börje
Hörnlund sade att det finns pengar. Man kan då
fråga sig varför det är som det är. Om det fanns
pengar skulle det inte finnas något problem. Alla
dessa människor skulle inte ha varslats om
uppsägning och inte veta om de kommer att ha
något att göra.
Regeringen har givit mindre pengar till aktiva
åtgärder, och utbetalningen av kontantstödet har
ökat. Under budgetåret 1991/92 lades 19 miljarder
på aktiva åtgärder. Tack vare
krisöverenskommelsen, där vi socialdemokrater
krävde en ökning, tillfördes det ytterligare 8
miljarder till aktiva åtgärder. Man beräknar att det
skall finnas 28 miljarder till aktiva åtgärder 1993/94.
Utbetalningen av kontantstöd har ökat. Stödet var
18 miljarder 1991/92 och 33 miljarder 1992/93.
Enligt den senaste prognosen är det uppe i 36
miljarder. Kontantstödet betalas ut utan att de
enskilda får del av någon aktiv
arbetsmarknadspolitik.
Börje Hörnlund talade om hur jag skulle bära mig
åt för att upprätthålla missnöjesnivån. Jag är inte
missnöjd bara för att jag skall vara missnöjd. Jag
tycker dock ibland att de borgerliga vill privatisera
för privatiserandets skull.
Jag kan se att det finns en ideologisk önskan om ett
starkt omvandlingtryck på kommuner och
landsting. Det står t.o.m. i årets
regeringsdeklaration. Regeringen vill öka
konkurrensen mellan egenregiverksamhet och
enskilda alternativ. Man har lämnat en proposition
där det står att hela offentliga sektorn, förutom
myndighetsutövning, skall vara utsatt för
konkurrens.
Jag tror inte bara att det är pengar eller vilja som
saknas. Man kan befara att det finns en ideologisk
vilja att förändra offentlig sektor och att regeringen
därför inte är så benägen att anamma de förslag vi
har.
Om pengarna finns borde mina 186 kamrater som
blir uppsagda i december utan problem få del av
dem. Det har arbetsmarknadsminister Börje
Hörnlund faktiskt lovat i dag.