Fru talman! Jag vill tacka för att jag har beretts
tillfälle att komma hit och informera om den föregå-
ende helgens beslut om EMU. Jag tänker ta upp fem
punkter.
Den första och viktigaste punkten gäller beslutet
av rådet, i sammansättning av stats- och regeringsche-
fer, om vilka länder som skall införa euron från star-
ten av den tredje etappen den 1 januari 1999. I beslu-
tet slås fast att elva medlemsstater bildar valutaunio-
nen från starten, nämligen Belgien, Tyskland, Spani-
en, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederlän-
derna, Österrike, Portugal och Finland. Fyra med-
lemsstater - Sverige, Storbritannien, Danmark och
Grekland - kommer inte att delta från starten. Rådets
beslut var enhälligt, och det stöddes också av en
överväldigande majoritet i Europaparlamentet.
För svensk del har det stått klart alltsedan riksda-
gens beslut om EMU-propositionen i december 1997
att Sverige inte kommer att delta vid starten av valu-
taunionen. Det rådsbeslut som nu fattats bekräftar
formellt att Sverige inte deltar. Sverige har getts ett
s.k. undantag enligt EG-fördraget. I rådsbeslutet an-
ges som skäl att Sverige inte uppfyller växelkurskri-
teriet. Det hänvisas till att kronan aldrig har deltagit i
ERM och till att kronan har varierat i förhållande till
ERM-valutorna, vilket sägs återspegla bl.a. frånvaron
av ett växelkursmål.
Jag vill i det sammanhanget påpeka att valutorna i
vissa länder som kommer att ingå i valutaunionen har
varierat väl så mycket som kronan, i vissa fall mer än
kronan.
Det anförs också i rådsbeslutet att den svenska
lagstiftningen om Riksbanken inte är förenlig med
fördraget. Huvudskälet till detta är som bekant att det
inte är möjligt att ändra grundlagen vad avser Riks-
banken förrän efter höstens riksdagsval och det ytter-
ligare riksdagsbeslut som krävs. Vidare måste vid ett
eventuellt framtida deltagande ändringar göras i Riks-
bankslagen för att integrera Riksbanken i det europe-
iska centralbankssystemet.
Min andra punkt gäller Ekofinrådets beslut att
upphäva beslut om alltför stort underskott i de offent-
liga finanserna för Sverige och åtta andra medlemssta-
ter. Rådet har tidigare beslutat - den 10 juli 1995 - att
ett alltför stort underskott föreligger i Sverige. Det
beslutet grundade sig på situationen 1994. Då var
underskottet i de offentliga finanserna i Sverige
10,3 % av BNP, och skuldkvoten steg. I konver-
gensprogrammet som lades fram 1995 satte regering-
en som mål att underskottet inte skulle överstiga 3 %
av BNP år 1997 och att statsskulden skulle stabilise-
ras senast under år 1996. De målen har infriats med
god marginal. År 1997 uppgick underskottet till en-
dast 0,8 % av BNP. Skuldkvoten stabiliserades redan
1994 och har sedan dess fallit tre år i rad.
Vad det gäller övriga medlemsstater har framför
allt Italien och Belgien givit anledning till en del
diskussioner under våren på grund av det faktum att
deras skuldkvoter är ungefär dubbelt så höga som
referensvärdet i EG-fördraget. Av betydelse var att
bägge länderna redovisade åtaganden om fortsatt
höga s.k. primäröverskott som gör det möjligt för dem
att fortsätta att reducera sina mycket höga skuldkvo-
ter. Italien har dessutom gjort ytterligare åtaganden
om underskottet och skuldkvotens reduktion i en
treårig budgetplan som lades fram strax före den
gångna helgen.
Min tredje punkt gäller ECB-direktionen. Efter
mycket långa diskussioner mellan stats- och rege-
ringscheferna nominerade Ekofinrådet följande direk-
tion: Ordförande blir Wim Duisenberg, på åtta år.
Vice ordförande blir Christian Noyer, på fyra år.
Övriga ledamöter är Otmar Issing, på åtta år, Tomma-
so Padoa Schioppa, på sju år, Eugenio Domingo So-
lans, på sex år, samt Sirkka Hämäläinen, på fem år.
Direktionen utses slutligen av de elva deltagande
medlemsstaternas regeringar på stabs- eller regerings-
chefsnivå sedan Europaparlamentet och EMI har
yttrat sig.
Den svåraste frågan under mötet gällde ECB-
chefen. Det stod klart att Wim Duisenberg inte kom-
mer att sitta som ordförande i de åtta år som han utses
för enligt EG-fördraget. I ett personligt uttalande för
rådet har Duisenberg tillkännagivit sin avsikt att avgå
i förtid med hänvisning till sin ålder. Han skall dock
stanna minst till dess att sedlar och mynt i euro har
införts, och han nämner inget datum för sin avgång.
Han betonar att han inte har varit utsatt för press. Det
är överenskommet att näste ECB-chef skall vara en
fransk kandidat och att han utses för en ny mandatpe-
riod av åtta år. Frankrike har å sin sida förklarat att
den nuvarande chefen för den franska nationalbanken,
Jean-Claude Trichet, är Frankrikes kandidat.
Jag tycker inte att det är bra att denna kompromiss
med delad period blev nödvändig. Men avgörande på
lång sikt bör vara att ECB med den överenskomna
direktionen får en mycket kompetent ledning.
Min fjärde punkt gäller den deklaration som Eko-
finministrarna antog i samband med sin rekommen-
dation om vilka medlemsstater som borde delta i
valutaunionen. Den deklarationen tillkom på tyskt
initiativ och den handlar främst om offentliga finan-
ser. Men den tar även upp strukturella frågor och
sysselsättning. Några punkter i deklarationen är föl-
jande:
- Budgetmålen för 1998 skall uppfyllas till fullo.
Om nödvändigt skall ytterligare åtgärder vidtas.
- Det skall ske en tidig granskning av budgetplaner-
na för 1999.
- En ytterligare konsolidering om den ekonomiska
utvecklingen är bättre än väntat skall ske, så att
det medelfristiga målet nära balans eller överskott
kan nås.
- Ju högre skuld, desto större ansträngningar skall
göras att minska den.
- EMU kan inte åberopas för att rättfärdiga specifi-
ka finansiella transfereringar.
- Stabilitets- och konvergensprogram skall läggas
fram senast före årsskiftet.
Den här deklarationen kan knappast sägas innehål-
la nya åtaganden om de offentliga finanserna. För
svensk del gäller att vi inte har haft några som helst
problem att klara någon av de skrivningar som har
diskuterats. Vi har haft hållningen att deklarationen är
positiv, eftersom den bör bidra till starkare offentliga
finanser i EU.
Min femte punkt, slutligen, gäller förannonsering-
en av de bilaterala omräkningskurserna mellan de
deltagande medlemsstaternas valutor. Förannonse-
ringen gjordes av ministrarna, centralbankscheferna,
EMI och kommissionen. Den innebär att de gällande
centralkurserna i växelkursmekanismen ERM kom-
mer att bli de oåterkalleligen låsta omräkningskurser-
na, som legalt bindande fastställs den 1 januari 1999.
Förannonseringen syftar till att skapa lugn på de
finansiella marknaderna under den känsliga perioden
fram till starten av valutaunionen. Centralbankerna
åtar sig att vidta åtgärder för att marknadskurserna
den 31 december 1998 kommer att överensstämma
med de förannonserade omräkningskurserna. Av de
första dagarnas marknadsreaktion att döma har föran-
nonseringen tagits emot på det avsedda viset.
Den svenska kronan berörs inte direkt av föran-
nonseringen. Ändå är det viktigt för svensk del att
förannonseringen får den avsedda effekten, så att lugn
på de finansiella marknaderna kan upprätthållas. Det
är till fördel för svensk ekonomi att lugn råder på de
finansiella marknaderna inför starten av den tredje
etappen. Därför ser jag positivt på förannonseringen.
Till sist vill jag säga ytterligare några ord om
svenska aspekter på mötet. Det är nu helt klart att
Sverige inte deltar från start, om någon till äventyrs
hade tvivlat på detta. Samtidigt har svensk ekonomi
utvecklats så positivt att Sverige tveklöst hade kunnat
delta från start om vi hade velat.
Från andra länders sida accepteras det svenska
ställningstagandet. Samtidigt vet jag - och har fått det
bekräftat på nytt under den gångna helgen - att Sveri-
ge är välkommet att delta senare. Efter höstens val är
det regeringens avsikt att öppna för en period av dis-
kussion och folkupplysning om EMU. Den perioden
bör så småningom följas av ett ställningstagande i
frågan om det långsiktigt är bäst för Sverige att delta
eller att stå utanför EMU.
Helgens beslut ökade ytterligare säkerheten i att
EMU förverkligas den 1 januari 1999 som planerat. I
Sveriges fortsatta EU-arbete kommer EMU att spela
en central roll, fastän Sverige står utanför valutaunio-
nen vid starten. Även Sverige har ett starkt intresse av
att EMU blir framgångsrikt.
Tack så mycket!