Fru talman! Det är alldeles riktigt att konvergens-
kraven har utsatts för tolkningar. Jag vet inte om man
skall tolka Margit Gennsers kommentarer så, att detta
är olämpligt och farligt. Jag skulle nog vilja säga att
det är omöjligt att undgå tolkningar. Alla texter kan
utsättas för tolkningar. Alla texter är inte glasklara.
Det finns t.o.m. exempel på formuleringar i fördraget
som kan upplevas som litet motstridiga.
Att det skulle ske tolkningar är ingenting som har
tillkommit på sluttampen för att fixa in vissa länder,
utan det har hela tiden stått klart att tolkningar kom-
mer man aldrig ifrån. Sedan kan man naturligtvis
diskutera om tolkningarna är lämpliga och om man
har tillämpat kraven tillräckligt strikt, men man kom-
mer aldrig ifrån att det sker tolkningar.
Självfallet gäller konvergenskraven även i framti-
den. Det är en viktig princip. Det har också slagits
fast i olika sammanhang att det för länder som går in
vid ett senare tillfälle skall gälla samma tolkning som
har gällt för de länder som går in vid starten. Det skall
inte vara hårdare krav eller lösare krav, utan det skall
vara samma krav.
I fråga om växelkursmekanismen råder alltjämt en
osäkerhet. Det är helt klart att en strikt tvåårsgräns
inte har tillämpats, eftersom Italien och Finland
släpptes in, vilka inte har varit med i ERM i två år.
Ingen kan i dag säga om det finns någon annan tids-
gräns eller om det formella kravet finns över huvud
taget. Den frågan står öppen inför framtiden.
För svenskt vidkommande kan jag bara upprepa
vad jag har sagt många gånger förut: Det är inte ak-
tuellt med en anknytning till ERM.