Fru talman! När jag och regeringen säger att vi
hoppas att EMU lyckas borde det vara någonting som
alla kan ställa sig bakom, även de som är kritiska till
valutaunionen som projekt. När unionen väl är en
realitet - och nu kan man säga att det är en realitet
genom helgens beslut - skulle verkningarna, inte bara
för de elva deltagarländerna utan också för de länder
som inte går in i valutaunionen, däribland Sverige, bli
väldigt negativa - kanske oöverskådligt negativa - om
projektet misslyckas. Vi har all anledning att önska
oss att så inte sker, och det borde vara en fråga som
förenar oss, oavsett vilka de grundläggande attityder-
na till projektet som sådant är. Det har ingenting att
göra med centralisering eller inte. Det är en helt annan
debatt som också är viktig och som tidigare har förts i
denna kammare.
Vi vill inte ha ett överstatligt och centralistiskt Eu-
ropa. Det finns inslag i EU-samarbetet - och för den
delen också i andra internationella fördrag som vi har
anslutit oss till - där vi säger upp en del av den natio-
nella suveräniteten. Det har Sverige gjort långt innan
vi gick med i EU.
Samtidigt ligger den helt avgörande beslutanderät-
ten - och skall ligga även framöver - på nationell
nivå. Man kan från fall till fall ibland diskutera för-
skjutningar på dessa områden, men den grundläggan-
de attityden är naturligtvis att vi även i framtiden i allt
väsentligt skall behålla beslutanderätten på nationell
nivå.