Fru talman! Utskottets betänkande MJU8, som vi
nu behandlar, innehåller 37 motioner om fiske från
allmänna motionstiden. Som Carl G Nilsson sade är
de både från år 1998 och år 1999. Motionerna berör i
huvudsak det yrkesmässiga fisket. Det är inte så ofta
som vi här i kammaren har debatter om det svenska
yrkesfisket. Detta beror på vårt medlemskap i EU, där
man tar många beslut om utvecklingen av fisket både
vad det gäller kvoter och ekonomiska bidrag till fis-
ket.
Den svenska fiskeflottan har under åren kraftigt
minskats. 1970 var ca 8 000 fiskefartyg verksamma
längs våra kuster och i de större insjöarna. I dag, 30
år senare, är det 2 200. Denna minskning beror delvis
på den teknikförbättring som har skett vad gäller
fartygen och den modernisering som har skett, men
också naturligtvis på en kapacitetshöjning när det
gäller nyanskaffning av fartyg och på en minskning
av tillgången till fisk i våra hav. Detta har också med-
fört att lönsamheten i det svenska yrkesfisket kraftigt
har försämrats.
Inom fiskepolitiken har två fiskslag under lång tid
varit föremål för debatter. Det är laxfisket och torsk-
fisket i Östersjön, samt under de senare åren även
torskfisket i västerhavet. Kritiska röster har också
höjts mot det s.k. industrifisket eller, som man också
kallar det, skrapfisket i Östersjön. Vi kan också ta den
benämning som danskarna använder: proteinfiske. I
de flesta motionerna pekar man just på dessa delar av
yrkesfisket och kräver åtgärder.
Fru talman! Jag ska börja med laxen. Sedan vi
upptäckte M 74-sjukdomen på laxen för 25 år sedan
har denna fiskart kostat mycket pengar. Det har fors-
kats av olika instanser. Det har utretts och åter utretts
utan ett resultat och utan att man med säkerhet kan
fastslå vad orsaken är. En viss förbättring har skett
när det gäller M 74, men det är fortfarande oroande.
Fiskeriverket har under ett antal år tillsammans
med Naturvårdsverket, länsstyrelser och lokala intres-
seorganisationer bedrivit laxvård för att skydda och
återuppbygga den vilda laxstammen. Fiskmönstret i
Östersjön har förändrats. Detta har också gett resultat.
Vildlaxen i älvarna har nu ökat.
Fiskerikommissionen för Östersjön har antagit en
internationell aktionsplan för Östersjölaxen.
Fiskeriverket har också föreslagit en nationell åt-
gärdsplan för att man ska leva upp till den internatio-
nella planen. Planen innehåller en lång rad av åtgär-
der där bl.a. fettfenklippning ingår. Men eftersom
detta är en djurskyddsfråga behandlas den just nu av
Jordbruksverket. Och verket remitterade för några
veckor sedan ett förslag som medger en storskalig
satsning på fettfenklippning av all utsatt lax. Ett be-
slut väntas i god tid innan klippningarna avses på-
börjas under hösten i år. Fiskeriverket har också av-
satt medel för dessa åtgärder.
Det här kommer att innebära att man vid fiske kan
skilja mellan den naturreproducerade laxen och den
utplanterade laxen, och bestämmelser kan då införas
om att man inte får ta upp den naturreproducerade
laxen. Det har också föreslagits att man ska införa ett
terminalfiske, men för att det ska kunna fungera ef-
fektivt måste alla länder runt Östersjön bedriva ett
terminalfiske. Eftersom det är förenat med kostnader
är det omöjligt att få med de baltiska länderna på
detta förslag. Utanför en del älvar i Sverige som inte
har naturreproducerad lax bedrivs det i dag ett termi-
nalfiske.
I tre av reservationerna tar man upp laxfisket i
Östersjön. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill att
fisket ska upphöra på uppväxtområdena. Det innebär i
så fall att man ska upphöra med allt fiske av lax i
södra Östersjön, eftersom laxen är en ytgående fisk
som inte har speciella uppväxtplatser som t.ex. tors-
ken har i sina djuphålor. För att det här ska bli effek-
tivt och fungerande måste alla länder runt Östersjön
stoppa sitt fiske. Då måste det också bli ett stopp eller
en kraftig minskning av kompensationsutsättningarna
av två miljoner laxar, som sker årligen. I annat fall
kommer Östersjön så småningom att fyllas av lax.
Det finns mycket lax i Östersjön i dag. Det visar
också biologernas rekommendationer. För detta år har
de höjt den totala kvoten från 410 000 till 450 000
laxar. Den svenska andelen av denna kvot är 36,4 %.
Det blir 123 652 laxar. Det är den svenska kvoten,
som vi får fiska upp i Östersjön.
Men det är inte, enligt min bedömning, framkom-
ligt och nödvändigt i dag att stoppa laxfisket i Öster-
sjön. Låt nu arbetet med den nationella och interna-
tionella planen få fortsätta. Vi kan hoppas att fett-
fenklippning snart kan komma i gång, och det kan ge
ett positivt resultat för laxen.
Jag delar inte heller Gudrun Lindvalls uppfattning
att drivgarnsfisket skulle vara ett utrotningshot mot
vildlaxen och ett hot mot tumlare, säl och fågel. Så är
det inte, Gudrun Lindvall. Vid drivgarnsfiske i Öster-
sjön är det tillåtet att ha 21 kilometer nät ombord.
Men det är långt ifrån alla som använder sig av det.
När Gudrun Lindvall och andra för fram det här kan
man få intryck av att det läggs ut 21 kilometer i en
följd. Så gör man ju inte. Det är ju länkar på 700-800
meter som man släpper och som man absolut inte
länkar ihop.
I reservation 1 kräver Vänsterpartiet att ett land
som inte fiskar upp sin kvot inte får missgynnas vid
en framtida kvotfördelning. Samtidigt säger man att
en del av kvoten alltid bör kunna tas ut som sparande.
Så kan ske i dag när det gäller de fiskslag som inte är
i riskzonen eller är hotade. Torsken i Östersjön tillhör
riskzonsgruppen och är nästan hotad.
Av vår kvot förra året på 26 000 ton fiskade vi
inte upp 8 500 ton, men denna ouppfiskade del till-
faller inte något annat land automatiskt. Däremot
ställs det krav från andra länder på att de ska få till-
gång till kvoten. Av förra årets överblivna kvot har
2 800 ton överförts till Danmark och 400 ton över-
förts till Tyskland. Sverige har i utbyte fått annat
fiske i Nordsjön. Sverige får inte spara kvoten till
kommande år. Men om vi fortsätter att inte fiska upp
en tredjedel av vår kvot kommer naturligtvis andra
länder att kräva att de får disponera den här kvoten.
Så är reglerna. Den totala kvoten är fastställd efter
rekommendationer av biologer.
Vänsterpartiet vill i en reservation förbjuda det
s.k. industrifisket nära kustlinjen. Industrifiskets an-
del av de totala svenska landningarna uppgår nu till
80 % medan dess värde utgör en tredjedel av det
totala fångstvärdet i första försäljningsledet.
Industrifisket har skapat problem. Orsaken har
främst varit att större fartyg har trålat innanför
baslinjen inne i skärgården. Det har varit fullt tillåtet.
Det är inte något fusk. För ca 20 år sedan gjorde man
undantag och inrättade ett antal kustnära trålfiskeom-
råden där man fick tråla innanför fyra nautiska mil.
Detta skedde, märk väl, på begäran av det lokala
kustnära fisket och i samråd med biologiska experter.
De små kustbundna fiskarna har nu upplevt att de
större fartygen har uttömt resurserna och därför
omöjliggjort fiske framför allt av sill. Det här har
uppmärksammats. Vi har ju sett frågor och interpel-
lationer till ministern om detta. Därför beslutade
Fiskeriverket tillsammans med yrkesfiskets organisa-
tion att fr.o.m. den 1 januari i år förbjuda trålfiske av
fartyg överstigande 20 meter innanför baslinjen från
Öregrund i norr till Västervik i söder.
Därutöver kan sägas att regeringen för närvarande
bereder ett uppdrag till Fiskeriverket att se över det
totala fisket i Östersjön och komma med förslag till
eventuella förändringar.
Vänsterpartiet vill också förbjuda nätfiske på
västkusten på grunda vatten ut till tre meters djup.
Detta är enligt min mening ingen riksdagsfråga. Vi
har ett fiskeriverk som bl.a. har den beståndsförval-
tande uppgiften. Verket kan införa de restriktioner i
fisket som anses nödvändiga. Fiskeriverket kan stop-
pa fisket på vissa områden om dess biologer och
experter bedömer detta som nödvändigt.
Riksdagen beslutade för en del år sedan om en ny
fiskelag som bl.a. innebar en begränsning av nät för
fritidsfiskare. Kunskapen om förvaltningen av våra
fiskeresurser har våra biologer och personalen på
Fiskeriverket. Jag tror att de är bättre skickade att
göra de bedömningarna än vi här i Sveriges riksdag.
Miljöpartiet anser att konflikterna mellan säl och
yrkesfisket måste lösas på annat sätt än genom jakt.
Men hur ska detta problem lösas? Jag har förståelse
för yrkesfiskarnas problem, Gudrun Lindvall, då en
yrkesfiskare gång efter gång går ut och vittjar sina nät
och får halvätna fiskar och sönderrivna nät som
fångst. Jag har full förståelse för att yrkesfiskarna
tröttnar då inkomsten till största delen blir bidrag från
Naturvårdsverket som ersättning för skadorna. Bidra-
get täcker bara en del av inkomstbortfallet och kost-
naderna för skadorna. I år har vi 25 miljoner i bud-
geten till detta ändamål. Det här är ett stort problem.
Men frågan är hur vi ska lösa det. Det finns all anled-
ning att återkomma till det här problemet i samband
med behandlingen av jaktpropositionen, då vi ska
behandla en del sälmotioner.
I reservation nr 7 vill flera partier ha ersättning för
miljörelaterade driftstörningar. Det här är inte något
problem, enligt min bedömning. Glädjande nog, Eskil
Erlandsson, är det långt mellan de gånger som sådant
här har inträffat. När det inträffar tar staten en stor del
av kostnaderna, t.ex. när det gäller eskort till hamn,
ersättning för saneringskostnader och stillaliggande
upp till fem dagar. Branschorganisationen, SFR, har
också en kollektiv försäkring som täcker eventuella
personskador. Av den anledningen finns det ingen
orsak att vidta fler åtgärder.
När det gäller strandskyddet håller jag med om
mycket av vad Harald Nordlund sade. Det är inte så
länge sedan vi här i riksdagen fattade beslut om mil-
jöbalken. Strandskyddsbestämmelserna i natur-
vårdslagen infördes då i miljöbalken, såsom det sa-
des. Nu ska miljöbalken bli föremål för en parlamen-
tarisk översyn, och eventuella önskemål om lagänd-
ringar i fråga om strandskyddet får naturligtvis då
respektive parti framföra.
Till sist, fru talman, vill jag nämna att det i betän-
kandet finns ett tillkännagivande, som Carl G Nilsson
nämnde, om översyn av det fria handredskapsfisket.
Det är ett enigt utskott som står bakom det beslutet.
Vår bedömning är att det fria handredskapsfisket har
funnits i 15 år, att saker naturligtvis har förändrats
under de här åren och att det därför kan vara riktigt
att se över lagstiftningen på det här området.
Fru talman! Jag har överskrivit min talartid, men
jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet MJU8
och avslag på samtliga reservationer.