Fru talman! Jag tänkte i den här debatten ta upp
ett par saker i betänkandet som jag tycker att det finns
skäl att särskilt ta upp. Men först konstaterar jag att
yrkesfisket, som bekant, fortfarande utgör en viktig
sysselsättningsbas i många kust- och skärgårdsområ-
den.
Den del av kusten som fortfarande uppfattas som
en levande skärgård har en gång kommit till genom
en månghundraårig fiskeverksamhet och kringliggan-
de verksamheters utveckling. Det är alltså verksam-
heter och företagande med direkt koppling till havet
som skapat förutsättningar för ett aktivt och levande
samhälle. Det är det som många besökare också kän-
ner som det mest naturliga att möta när man når den
svenska kusten.
Havet som fiskets inkomstkälla döljer emellertid
många miljöproblem som både är nya försyndelser
via utsläpp och gamla som under årtionden legat på
havets botten genom kanske dumpning. Det är pro-
blem som yrkesfisket drabbas av när fångsten blir
förstörd och redskap går sönder.
Här finns i dag inget godtagbart försäkrings- eller
ersättningssystem för förlorade inkomster. Jag vet,
jag har tagit reda på det, att regeringen låtit utreda
den här frågan. Men enligt vad jag har blivit under-
rättad om har t.ex. Statskontoret föreslagit att det är
yrkesfiskarna själva som ska se till och se över sitt
försäkringsskydd och nyttja de möjligheter som finns
inom de kommersiella försäkringarnas ram. Skulle
det emellertid kvarstå några kostnader föreslår nämn-
da statskontor att en statlig försäkring via en fond ska
ansvara för kvarvarande ersättningskrav.
Det är anmärkningsvärt att regeringen vidhåller
att en näring som absolut inte har något ansvar för
t.ex. de dumpade stridsmedel som vi vet finns och
andra historiska miljösynder trots allt ska drabbas
ekonomiskt av dessa miljörelaterade driftstörningar.
Det måste vara ett övergripande samhällsansvar som
här garanterar ersättning till fiskarna, som drabbas av
dessa miljörelaterade driftstörningar. Yrkesfiskare
bör enligt min mening erhålla, kanske i likhet med det
danska systemet, ersättning för den förlorade fångsten
och de trasiga redskapen.
Med detta vill jag, fru talman, yrka bifall till re-
servation 7.
Så över till en annan sak som jag också tycker är
angelägen att tala om i det här sammanhanget. Det rör
redan omnämnda strandskyddet. De regler som regle-
rar den här saken finns stadgade i miljöbalken. De
fyller många gånger en viktig funktion i att bevara de
möjligheter som vi allmänt känner som att bada och
idka friluftsliv inom strandområden som vi har till-
förskansat oss som allmänhet genom den s.k. alle-
mansrätten. Strandskyddet kan även, särskilt i tätbe-
folkade områden, ha en betydelse för den biologiska
mångfalden, alltså det djur- och växtliv som vi alla
värnar.
Men Sverige är som bekant ett stort land där be-
folkningen är mycket ojämnt fördelat över landets
yta. Det uppenbara behov som vi kan se av ett starkt
strandskydd i t.ex. det här området, alltså Stockholms
skärgård, eller på delar av den svenska västkusten, är
inte lika uppenbart när man kommer till mer glesbe-
folkade delar av vårt land, som vi alltså har stora
områden av. I dessa områden tycker jag och vi i
Centerpartiet att det omnämnda strandskyddet kan
vara ett hinder för en önskvärd utveckling av den
svenska landsbygden, skärgården och de kustnära
områdena, med andra ord de glesbefolkade områden i
landet som behöver ett tillskott av verksamheter för
att kunna utvecklas.
Därför tycker jag att det finns anledning att över-
väga om inte reglerna för strandskydd på något sätt
bör ses över och göras mer flexibla utifrån regionala
och lokala behov och förutsättningar.
Jag tycker alltså att lagstiftningen rörande strand-
skyddet bör förändras så att de nu gällande reglerna
kanske utgör grunden ändå men att dessa komplette-
ras med en möjlighet till lokal anpassning, vilken
skulle kunna utövas i de sedan några år tillbaka
lagstadgade kommunala översiktsplanerna och själv-
klart efter samråd med myndigheter som har att beva-
ra och bevaka de nationella riksintressen som vi har.
Jag tycker att jag under den senaste tiden har sett
ett något vaknat intresse för den här frågan bland de
socialdemokratiska företrädare som finns i de olika
utskott som diskuterar den här saken. Jag skulle vilja
rikta en fråga till utskottsmajoritetens företrädare här
om det nu inte är dags ändå att göra någonting åt den
här saken, som jag tror skulle kunna bli till stort gagn
för svensk landsbygd inkluderande de kustnära områ-
dena och skärgården.
Jag vill med detta i likhet med tidigare talare yrka
bifall till reservation 8.