Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Fiske m.m.

ESKIL ERLANDSSON (c), 2000-03-22 (riksmöte 1999/2000).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag tänkte i den här debatten ta upp

ett par saker i betänkandet som jag tycker att det finns

skäl att särskilt ta upp. Men först konstaterar jag att

yrkesfisket, som bekant, fortfarande utgör en viktig

sysselsättningsbas i många kust- och skärgårdsområ-

den.

Den del av kusten som fortfarande uppfattas som

en levande skärgård har en gång kommit till genom

en månghundraårig fiskeverksamhet och kringliggan-

de verksamheters utveckling. Det är alltså verksam-

heter och företagande med direkt koppling till havet

som skapat förutsättningar för ett aktivt och levande

samhälle. Det är det som många besökare också kän-

ner som det mest naturliga att möta när man når den

svenska kusten.

Havet som fiskets inkomstkälla döljer emellertid

många miljöproblem som både är nya försyndelser

via utsläpp och gamla som under årtionden legat på

havets botten genom kanske dumpning. Det är pro-

blem som yrkesfisket drabbas av när fångsten blir

förstörd och redskap går sönder.

Här finns i dag inget godtagbart försäkrings- eller

ersättningssystem för förlorade inkomster. Jag vet,

jag har tagit reda på det, att regeringen låtit utreda

den här frågan. Men enligt vad jag har blivit under-

rättad om har t.ex. Statskontoret föreslagit att det är

yrkesfiskarna själva som ska se till och se över sitt

försäkringsskydd och nyttja de möjligheter som finns

inom de kommersiella försäkringarnas ram. Skulle

det emellertid kvarstå några kostnader föreslår nämn-

da statskontor att en statlig försäkring via en fond ska

ansvara för kvarvarande ersättningskrav.

Det är anmärkningsvärt att regeringen vidhåller

att en näring som absolut inte har något ansvar för

t.ex. de dumpade stridsmedel som vi vet finns och

andra historiska miljösynder trots allt ska drabbas

ekonomiskt av dessa miljörelaterade driftstörningar.

Det måste vara ett övergripande samhällsansvar som

här garanterar ersättning till fiskarna, som drabbas av

dessa miljörelaterade driftstörningar. Yrkesfiskare

bör enligt min mening erhålla, kanske i likhet med det

danska systemet, ersättning för den förlorade fångsten

och de trasiga redskapen.

Med detta vill jag, fru talman, yrka bifall till re-

servation 7.

Så över till en annan sak som jag också tycker är

angelägen att tala om i det här sammanhanget. Det rör

redan omnämnda strandskyddet. De regler som regle-

rar den här saken finns stadgade i miljöbalken. De

fyller många gånger en viktig funktion i att bevara de

möjligheter som vi allmänt känner som att bada och

idka friluftsliv inom strandområden som vi har till-

förskansat oss som allmänhet genom den s.k. alle-

mansrätten. Strandskyddet kan även, särskilt i tätbe-

folkade områden, ha en betydelse för den biologiska

mångfalden, alltså det djur- och växtliv som vi alla

värnar.

Men Sverige är som bekant ett stort land där be-

folkningen är mycket ojämnt fördelat över landets

yta. Det uppenbara behov som vi kan se av ett starkt

strandskydd i t.ex. det här området, alltså Stockholms

skärgård, eller på delar av den svenska västkusten, är

inte lika uppenbart när man kommer till mer glesbe-

folkade delar av vårt land, som vi alltså har stora

områden av. I dessa områden tycker jag och vi i

Centerpartiet att det omnämnda strandskyddet kan

vara ett hinder för en önskvärd utveckling av den

svenska landsbygden, skärgården och de kustnära

områdena, med andra ord de glesbefolkade områden i

landet som behöver ett tillskott av verksamheter för

att kunna utvecklas.

Därför tycker jag att det finns anledning att över-

väga om inte reglerna för strandskydd på något sätt

bör ses över och göras mer flexibla utifrån regionala

och lokala behov och förutsättningar.

Jag tycker alltså att lagstiftningen rörande strand-

skyddet bör förändras så att de nu gällande reglerna

kanske utgör grunden ändå men att dessa komplette-

ras med en möjlighet till lokal anpassning, vilken

skulle kunna utövas i de sedan några år tillbaka

lagstadgade kommunala översiktsplanerna och själv-

klart efter samråd med myndigheter som har att beva-

ra och bevaka de nationella riksintressen som vi har.

Jag tycker att jag under den senaste tiden har sett

ett något vaknat intresse för den här frågan bland de

socialdemokratiska företrädare som finns i de olika

utskott som diskuterar den här saken. Jag skulle vilja

rikta en fråga till utskottsmajoritetens företrädare här

om det nu inte är dags ändå att göra någonting åt den

här saken, som jag tror skulle kunna bli till stort gagn

för svensk landsbygd inkluderande de kustnära områ-

dena och skärgården.

Jag vill med detta i likhet med tidigare talare yrka

bifall till reservation 8.

Debatten

Hämtad sida: 31

31 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

ESKIL ERLANDSSON (c): Fiske m.m. (2000-03-22) — PRESS0