Fru talman! Det är roligt att en gång få konstatera
att vi är ganska överens. Vi är överens om att vi ska
ha ett ekologiskt hållbart fiske. Det innebär anpassade
fångstkvoter och selektiva fiskeredskap. Men att vi är
överens innebär inte att det saknas reservationer. Det
finns åtta reservationer. Kristdemokraterna står bak-
om två av dem, nämligen reservationerna 7 och 8. Jag
yrkar bifall till reservation 8. Dessutom har vi krist-
demokrater ett särskilt yttrande. Vi står också bakom
utskottets tillkännagivande om att en kartläggning bör
ske av det fria handredskapsfisket längs våra kuster
och i våra fem största sjöar.
Carl G Nilsson framhöll här att det fria fisket har
konkurrerat med yrkesfisket. Utskottet konstaterar att
sportfisket har ökat kraftigt och att fisketurismen
lokalt troligen kan ge jobb och inkomster av lokalt
betydande omfattning. Samtidigt kräver det fiskevård.
Därför måste det ges möjligheter att skapa fiske-
vårdsområden längs kusterna och i dessa sjöar.
Jag har utgått från att det fria handredskapsfisket
ska ges utrymme även i fortsättningen. På västkusten,
där jag bor, har handredskapsfisket alltid varit fritt.
Det är ett familjenöje och en symbol för fritid och
frihet. Därför var Carl G Nilssons uttalande en tröst
för mig - att motionärerna i första hand avser ost-
kusten och de fem största sjöarna. Ostkusten har ju
haft för vana att ha inskränkt fiske.
Vår reservation avser strandskyddet, som Carl G
Nilsson också nämnde. Strandskyddet kan förhindra
en utveckling av näringslivet vid kusterna. Vi behö-
ver en levande kust och ett levande näringsliv. Fis-
keturismen kan kräva t.ex. att man uppför stugor och
bryggor och har en camping. Tillgängligheten kan
snarare, som Carl G Nilsson sade, ökas.
EU:s fiskestöd avser bl.a. att stödja en utveckling
av det småskaliga kustnära fisket. Det är det fisket
som har minskat mest, med en åtföljande minskad
beredningsindustri. Men fisket får inte hota återväx-
ten. Trålfiske med fartyg på över 20 meters längd är
fr.o.m. den 1 januari förbjudet innanför baslinjen i
vissa skärgårdsområden och det är bra.
Idéer har uppstått om lokal kustförvaltning inom
vissa områden. Syftet är att skydda växt- och djurliv i
det kustnära havet, till gagn för ett uthålligt fiske, och
också att kunna hålla de mindre fiskelägena levande.
Sådan förvaltning kräver att lokala fiskare och andra
boende samt naturvård, föreningar och myndigheter
kommer överens om hur vatten och kust ska förvaltas
inom det området.
Vi kristdemokrater önskar en utredning om till-
lämpligheten beträffande sådan lokal kustförvaltning.
Men sådan förvaltning är, har jag förstått, inte lätt-
köpt. I Danmark har man nu beträffande Limfjorden
kommit fram till ett avtal; detta efter flera års resone-
rande. Men själva processen har också sitt värde. Den
ger medvetenhet och ökad förståelse mellan olika
intressegrupper.
Fiskelaboratoriernas ekonomi är osäker. Det är en
mycket varierande och framför allt splittrad finansie-
ring, som utskottet konstaterar. Laboratorierna har
därför svårt att behålla sin personal. Den landbasera-
de delen av verksamheten består mest av monitorun-
dersökningar. Det betecknas i Sverige inte som forsk-
ning. Därför utgår inga svenska medel till eventuell
medfinansiering av EU-stöd. Man missar alltså EU-
stöd som man annars kanske kunde få.
I betänkandet berörs också fiskare som kommer i
kontakt med stridsmedel som blivit kvar i havet.
Också Carl G Nilsson berörde det. Utskottet hänvisar
till att incidenterna är få och att skada till följd av
sådana stridsmedel senast inträffade 1992. Men det
anses allmänt att förekomsten av sådana stridsmedel i
havet är riklig. Olycksrisken anses öka med åldrandet
av dessa stridsmedel. Fångsten blir förstörd. Redska-
pen går sönder. Stridsgas kan utvecklas.
Drabbade fiskare har i varje fall hitintills inte fun-
nit samhällets åtgärder tillfredsställande beträffande
sådana olyckor; detta trots utskottets hänvisning här.
Det är dock en förbättring att en ny saneringsstation
anläggs i Karlskrona.
Utskottet hänvisar till försäkringslösningar i öv-
rigt men man bör då också undersöka om detta över
huvud taget är möjligt. Enligt vår mening måste det
vara ett övergripande samhällsansvar att garantera
ersättning till yrkesfiskare som drabbas.