Fru talman! Jag vill börja med att kommentera det
som Carl G Nilsson talade om.
För några år sedan var debatten om den s.k. mört-
skatten mycket intensiv i riksdagen. Vi konstaterade
att det behövdes pengar till fiskevård. En effekt av det
fria handredskapsfisket var att det inte fanns några
pengar. Det diskuterades mycket att införa en mört-
skatt, dvs. en skatt på handredskapsfiske.
Det var Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet som diskuterade en sådan skatt, men
förslaget rann ut i sanden eftersom det var många -
även inom våra respektive partier - som inte tyckte
att det var något bra förslag utan ett ganska kontro-
versiellt förslag.
Men det visade i alla fall på att det fria handred-
skapsfisket som har införts i de stora sjöarna och
utefter kusten har medfört problem. Jag tycker att det
är mycket bra att utskottet nu säger att man bör göra
en översyn över det fria handredskapsfisket för att se
vilka effekter det har fått och på vilket sätt det even-
tuellt ska förändras för att vi ska få en bra förvaltning
av fiskeresurserna. Naturen är inte gratis för oss män-
niskor.
Det visar sig allt viktigare, inte bara i Sverige utan
också i många andra länder, att få ett hållbart fiske.
Det finns få resurser som har missbrukats så som just
fiskeresursen världen över. Vi kan se att det faktiskt
är överfiskat i land efter land. Om man inte vidtar
kraftfulla åtgärder kommer denna resurs inte att fin-
nas kvar för kommande generationer, trots att just
fisk är en mycket viktig proteinkälla för världens
folk. Det är en proteinkälla som vi måste vara rädda
om, och vi måste verkligen se till att den nyttjas på ett
ekologiskt långsiktigt hållbart sätt.
Detta är ett betänkande som baserar sig på ett an-
tal motioner. Jag tänker kort kommentera några av de
reservationer som Miljöpartiet har. Men först vill jag
säga någonting om marina reservat.
Från Miljöpartiets sida menar vi att vi måste titta
på hur fisket bedrivs. Jag tycker att det är väldigt bra
att det kustnära trålfisket nu uppmärksammas. Det
hölls också en interpellationsdebatt här om det i slutet
på förra veckan med miljöministern.
Om vi nu vet att vi har en krympande fiskeresurs
måste naturligtvis fisket inriktas på konsumtionsfiske
- helst på ett selektivt sådant - och inte på ett indust-
rifiske, som i många fall tar fisk på ett sådant sätt att
vi inte får kvar en hållbar resurs.
Det är också väldigt viktigt för oss från Miljöpar-
tiets sida att man ser till att lokalbefolkningens möj-
lighet att leva på sin näring - dvs. det kustnära fisket
- inte försvinner. Vi menar att just marina reservat
kommer in i detta sammanhang. Vi menar alltså att
marina reservat måste till. Sverige har varit dåligt på
att tillskapa marina reservat. Det behövs stora områ-
den, så att man kan garantera att framtida fiskegene-
rationer kan finnas kvar, dvs. att yngelområden skyd-
das.
Men det måste också finnas det vi kallar för nyck-
elbiotoper i havet. Det måste finnas små, ekologiskt
värdefulla områden som sparas även i havet. Det är
självklart för oss när vi diskuterar skog, men det är
inte självklart när vi diskuterar havsmiljön. Det är så
mycket svårare att se vad som händer i havet än vad
som sker i den terrestra miljön.
Vi menar att marina reservat inte alls nödvändigt-
vis behöver få negativa effekter för det kustnära fiske
som bedrivs av de boende i området utan snarare
tvärtom. Det kan ofta vara så att just inrättandet av
marina reservat innebär att de fiskare som bor och
verkar inom områdena får ett fiske som reserveras för
dem, helt enkelt - ett beståndsbevarande, kustnära
fiske.
Från Miljöpartiets sida menar vi att det är väldigt
viktigt att staten går vidare och tittar på hur vi kan
både skapa ett ekologiskt långsiktigt fiske och skydda
fiskarna och de kustnära fiskarna.
Detta är nödvändigt, och det är bråttom. Vi kan se
att utfiskningen ökar även runt de svenska kusterna.
Vi kan se att många arter, t.ex. torsken på västkusten,
faktiskt tenderar att försvinna.
Från Miljöpartiets sida har vi engagerat oss myck-
et när det gäller vildlaxen. Vi är glada att kunna kon-
statera att kvoten numera har flyttats. Hälften av den
kvot som Sverige fått har flyttats uppåt Norrland-
skusten. Vi menar att vi måste få till ett selektivt fiske
på lax. Fisket måste bedrivas där det finns en möjlig-
het att fiska den odlade laxen men spara den vilda.
Det är, precis som har framförts här, omöjligt om vi
ska fiska på blandbestånden ute i södra Östersjön.
Det är egentligen konstigt att Sverige inte kan va-
ra mer radikalt när det gäller denna fråga. Det är
ganska få båtar som fiskar just på dessa blandbestånd
i Östersjön. Det finns mycket stora värden i att i stäl-
let flytta fisket uppåt Norrland och också se till att
sportfisket får ta en större del av kvoten. Det finns
utredningar som visar att det ekonomiskt är oerhört
mycket mer lönsamt än att fiska på blandbestånden.
Jag vill yrka bifall till reservation 2.
I reservation 3 tar vi upp drivgarnsfisket, dvs. det
fiske som bedrivs i södra Östersjön, och menar att det
är olyckligt att det är så långa drivgarn. Det finns en
FN-konvention som det finns undantag för när det
gäller just detta fiske. Vi menar att Sverige ensidigt
bör gå före och minska längden på drivgarnen räknat
per båt.
Jag vill också yrka bifall till reservation 3.
Även i nästa betänkande som vi ska debattera,
nämligen om forskning, kommer jag att diskutera
fiske, för där finns vår motion som handlar om väst-
kusten. Även om vi tycker att vi vet mycket i dag
finns det många frågor inom fisket där kunskapen
behöver fördjupas, inte minst därför att även havet är
en miljö som påverkas mycket negativt av människor.
Det handlar inte bara om övergödning. Det hand-
lar också om kemikalier. Vi kan se att en sjukdom
som M 74, som drabbar laxyngel och kanske också
torskyngel, beror på mänsklig påverkan, dvs. på att vi
släpper ut många gifter. Tyvärr är det fortfarande så
att det kommer nya larmrapporter. Man hittar nya
kemiska ämnen som påverkar fisket på ett negativt
sätt. Detta innebär att forskningsresurserna till hav
och fiske måste finnas kvar.
Vi ställer oss naturligtvis bakom alla reservatio-
ner, men för tids vinnande yrkar jag bifall till 2 och 4.