Herr talman! Kvällens fiskebetänkande avser be-
handling av en rad motioner från den allmänna mo-
tionstiden, såväl från 1998 års som 1999 års allmänna
motionstid. Det spänner över ett brett fält av fiskeri-
politiska frågor. Det gäller laxen och torsken i Öster-
sjön, fångstmetoder och redskap, fisketurism, fiske-
vård, kräftor m.m. För mig är det glädjande att ett
enigt utskott bifaller tre motioner angående fiskevård
på den svenska ostkusten och i de fem stora sjöarna
och därvid föreslår en kartläggning och översyn av
det nuvarande fria handredskapsfisket. Som motionär
har jag anledning att uttala uppskattning till mina
kolleger i utskottet för ett konstruktivt resonemang i
den här frågan.
Det fria handredskapsfisket på ostkusten och i de
stora sjöarna beslutades av riksdagen 1984 under stor
och stark politisk strid. Vi moderater var starkt kritis-
ka av flera skäl. Vi ansåg att det var ett flagrant in-
grepp mot enskild äganderätt - ja i vissa fall kanske
en ren konfiskation. Vi ansåg att det inte var till gagn
för en god fiskevård och ett uthålligt nyttjande av
resursen fiske. Vi befarade att reformen skulle inne-
bära motsättningar mellan den fasta skärgårdsbefolk-
ningen som lever på yrkesfiske å ena sidan och gratis-
fiskande sportfiskare å den andra.
Dessvärre fick vi rätt på de flesta punkter. Medan
det i tusentals svenska insjöar under de här åren från
1995 har bildats fiskevårdsområden och därmed ska-
pats fungerande förvaltningar och förutsättningar för
ett bra sportfiske - många gånger i kombination med
ett mer yrkesmässigt fiske - har det i skärgården där
det fria fisket infördes varit en milt sagt en dålig
stämning mellan yrkesfiskare och sportfiskare.
I våra insjöar - undantaget de fem stora - säljs det
enligt en statlig utredning fiskekort för cirka en kvarts
miljard kronor per år. Dessa pengar går till största
delen tillbaka till sjöarna i form av fiskevård, infor-
mation om var man kan fiska, tillsyn av fisket osv. en
mindre del går i och för sig till vattenägarna som
ersättning för det kapital som ligger i vattentillgång-
en.
Innan reformen 1985 fungerade det på det sättet
också i många områden i skärgården. Stockholms
stad sålde t.ex. fiskekort för över en halv miljon kro-
nor per år, pengar som i sin helhet användes för fis-
kevård. I dag är dessa inkomster noll - och fiskevår-
den likaså.
Det finns i stället skrämmande exempel på intrång
i yrkesfiskets möjligheter att bedriva sin näring.
Alerta fisketuristentreprenörer säljer - med full rätt
ska sägas - fiskesafarier och låter sina betalande
gäster fiska på yrkesfiskarnas vatten, som fiskaren
kanske betalar ett arrende för men får acceptera att
andra drar upp hans fisk utan ett öre i ersättning till
honom.
Vårt förslag från moderaterna och vår förhopp-
ning med anledning av dagens förslag till riksdagen
är att det åter ska bli möjligt att bilda fungerande
förvaltningar för en bra fiskevård i vid bemärkelse,
dvs. dels ska möjligheter till sportfiske vara tillgäng-
ligt för alla, dels ska detta fiske kunna generera peng-
ar för att finansiera de insatser som behövs för att
man ska kunna erbjuda ett bra fiske.
I klartext skulle man kunna säga att de vattenäga-
re som vill och som bildar fiskevårdsområden får
tillbaka rätten att sälja fiskekort. Resultatet ska alltså
kunna bli ett bättre fiske, även om det inte blir gratis.
För det starkt ökade intresset för fisketurism tror
jag att utskottets förslag härvidlag är en nödvändig
förutsättning. Det skärgårdsföretag som vill satsa på
fisketurism måste ha rådighet över sitt vatten och
över sitt fiske, och det saknas, som jag har sagt tidiga-
re i dag.
Men det finns också andra hinder för en bra ut-
veckling av fisketurismen i vårt land. I reservation 8
påtalar vi att det handlar om både attityder och om
otidsenliga lagar. När det t.ex. gäller strandskyddet
bör det enligt vår mening kunna medges en etablering
av camping, stugor och bryggor för att öka tillgäng-
ligheten till fiske och natur.
Med det här viktiga tillägget, och med kommenta-
ren att vi, enligt reservation 7, äntligen borde få ord-
ning på frågan om ersättning till de yrkesfiskare som
drabbas av kostnader för skador på fartyg och redskap
till följd av dumpade stridsmedel och liknande pro-
dukter, vill jag yrka bifall till hemställan i utskottets
betänkande.
Även om jag inte begär någon votering och
rösträkning när det gäller de två reservationer som jag
nyss nämnde står vi naturligtvis bakom även dem.