Fru talman! Det finns en genuin värdegemenskap i
Norden. De fem länderna och de tre självstyrande
områdena har ett aktivt samarbete på många nivåer
och i många former. Det som är unikt för detta sam-
arbete är den djupt folkliga förankringen, som ger det
en stark legitimitet. Nordisk samverkan har närmast
blivit en självklar del av samhällslivet. Litet förenklat
kan man säga att det finns ingenting som är så dispa-
rat som Norden och samtidigt ingenting som är så
sammanhållet. Traditionerna bildade under flera
hundra år en stabil grundval, som underlättar det
samarbete som i Nordiska rådets regi har pågått i
snart ett halvt sekel.
Den snabba samhälleliga förändringen och det
starkt utbyggda internationella samarbetet långt utan-
för Norden innebär självfallet en ny situation. Ändå är
det ingen tvekan om att nordiskt samarbete även i
framtiden kommer att fylla en viktig funktion, inte
bara med tanke på den starka traditionen. Den geo-
grafiska positionen och också den gemensamma
grunden, kulturell aktivitet och politisk stabilitet,
innebär att förutsättningarna för just nordiskt samar-
bete är goda. Detta gäller oavsett förändringar av
annat slag när det gäller politiska och internationella
samarbetspartner. Därtill kommer att det finns spe-
ciellt "nordiska frågor" som varken europeiska eller
globala samarbetsorgan vill eller kan hantera.
En speciell situation har inträtt i och med att mer-
parten av de nordiska medborgarna också är EU-
medlemmar. Från att ha varit ca 20 % inom EU är det
numera runt 80 % av Nordens medborgare som tillhör
Eruopagemenskapen i formell mening. Samtidigt har
gränsen mellan Sverige och Norge blivit den längsta
EU-gränsen. Det innebär att Sverige har en särskild
position när det gäller att hålla nordiskt samarbete
levande dels i egen position, dels i samarbete. I första
hand gäller det då EU.
Vidare har vi en viktig roll att hävda när det gäller
detta med en smidigt fungerande gränstrafik som
underlättar enskilda människors vardag och som upp-
rätthåller mellanfolkligt samarbete i de långa gräns-
regionerna. Väl fungerande gränsrutiner är nödvändi-
ga för såväl norska som svenska gränsregioner, som
dessutom ofta har en infrastruktur av glesbygdskarak-
tär.
Fru talman! Det samarbete inom Nordiska rådets
ram som nu genomgår en förnyelse och en moderni-
sering, förhoppningsvis också en rationalisering, är ett
sätt att anpassa sig till den nya situation som råder.
Det nordiska samarbetet är inte ett alternativ utan en
del av ett bredare europeiskt samarbete. Därför är det
betydelsefullt att sambanden mellan den nationella,
den nordiska och den europeiska nivån stärks för att
säkerställa att varje sakfråga hanteras i rätt samman-
hang och för att undvika dubbelarbete.
Många motioner har väckts på teman som jag
sammanfattningsvis har erinrat om. Utrikesutskottet
för heller inte en polemik mot det. Tvärtom instäm-
mer man i det allra mesta av goda tankegångar när det
gäller förändringar och förbättringar. Det intryck man
får av utrikesutskottets betänkande nr 23 är närmast
att det är vänligt avvaktande.
Det man skulle önska sig är att utskottet hade givit
en del framstötar eller starkare support för att nå fram
till det man säger sig vara anhängare av, nämligen ett
utvecklat och starkt nordiskt samarbete. Utskottet
nöjer sig med att, om inte alltid avstyrka, så göra vad
som är något ovanligt här i riksdagen, nämligen att
"besvara" motionerna med en vänlig skrivning.
Jag tror för egen del, med den erfarenhet jag har
från nordiskt samarbete och Nordiska rådet under 15
år, att de nationella parlamenten behöver aktivera sig
och bli starkare, om nordiskt samarbete skall bli den
förnyande kraft som vi behöver i ett starkt förändrat
samhälle. Just därför att det är trångt på den politiska
arenan med samarbete på både längden och tvären
behövs det en ökad rationalitet och starka samarbets-
band då framtidens politik skall utformas, i detta fall
utifrån en nordisk position.
Fru talman! Beträffande fullt medlemskap för sa-
merna i Nordiska rådet delar jag utskottets uppfatt-
ning, att vi bör erinra oss att Nordiska rådet är ett
parlamentens organ och att enskilt medlemskap måste
grundas på att vara ledamot av ett lands eller självsty-
rande områdes folkrepresentation. Det hindrar inte att
man kan pröva frågan i ett mera definitivt samman-
hang när erfarenheter av observatörsstatus har vun-
nits. Men det bör, precis som Karl-Göran Biörsmark
säger i sitt yttrande, anstå tills mer erfarenhet finns att
redovisa.
Jag har med det sagda pläderat för ett starkare en-
gagemang i Sveriges riksdag för att mera aktivt integ-
rera det nordiska samarbetet med det arbete som be-
drivs nationellt och det som bedrivs på europeiskt
plan. Annars får det inte den genomslagskraft som ett
gott samarbete förtjänar.
Begreppet "nordisk nytta" i vid mening borde gö-
ras mer synligt i såväl regerings- som riksdagsarbete.
Det är ingen tvekan om att det finns utrymme för ett
starkare engagemang för t.ex. de nordiska samar-
betsministrarna. Jag uppskattar att vår nya samar-
betsminister Margareta Winberg har funnit det ange-
läget att vara med i debatten. Vi skall med intresse
lyssna på hennes om inte jungfrutal så första stora
deklaration om nordiskt samarbete i denna kammare
alldeles strax. När vi nu har en nytillträdd befatt-
ningshavare som nordisk samarbetsminister skulle jag
vilja säga att det i den nya situation som jag försökt
teckna är mer angeläget än någonsin att arbetet akti-
veras med de svenska förtecknen i den nordiska sam-
verkan. Både politiska realiteter och praktisk rationali-
tet kräver detta om det nordiska samarbetet skall gå
stärkt in i det framtida arbetet.
Fru talman! Det finns mängder av samarbetspro-
jekt som med fördel skulle kunna motiveras ur både
ekonomisk och effektivitetssynpunkt. Det gäller inte
minst på trafikområdet och den infrastrukturutbygg-
nad som är på gång och som måste komma till stånd.
Miljösamarbetet är ett annat område, men det kräver
mer än enbart förhoppningsfulla motioner och vänlig
utskottsbehandling. Jag tror, fru talman, att det är dags
för oss att likt Nordiska rådets pionjärer på nytt visa
ett långt mer aktivt engagemang än dagens. Då kan vi
tala om verklig nordisk nytta.