Fru talman! Jag är glad över den deklaration som
samarbetsministern avgav om att Norden inte är ett
alternativ utan en del i ett större samarbete. Det är
värdefullt att detta sägs så tydligt.
Jag uppskattar också det löfte som vi fick. När nu
ministern tänker bli en resande minister i Norden
kommer det bli spännande att läsa i den årliga redogö-
relse som här har utlovats.
Man kan säga både att Norden befinner sig i ut-
kanten och att Norden är med centralt - och detta bl.a.
i demokratisk mening. Vi har som nordiska länder ett
ansvar när nu befrielsen i Östeuropa har kommit. Vi
behöver hjälpa de nya demokratierna att komma i
gång. Detta är också ett nordiskt ansvar.
Norden är också kanske litet mer geografiskt cent-
ralt än vad vi ibland reflexmässigt tänker oss. Vi får
inte glömma att den huvudstad som ligger närmast
Stockholm trots allt är Tallinn.
Sedan har jag inga andra synpunkter när det gäller
samlokalisering än vad statsrådet hade. Hon sade att
vi skulle spara pengar och rationalisera. Jag känner en
viss oro för att arbetsmarknadsministern lägger en
sådan tyngdpunkt vid att vi också måste spara på det
här området. Jag tror att det gäller att spara med för-
nuft - för att använda ett klassiskt uttryck. En hel del
av det som görs gemensamt kan kanske rent av bidra
till att man tjänar pengar. Vi får inte glömma bort att
den nordiska budgeten inte är så stor. De ca 700 mil-
joner danska kronor är ungefär lika mycket som vi
kostar på oss för att upprätthålla en social anständig-
het när det gäller svensk arbetslöshet. Det rör sig
alltså inte om några stora pengar. Därför bör den
svenska regeringen lägga tyngdpunkten mera på vad
som görs än på att spara någon enstaka miljon. Jag
tror att detta kan vara en klok och riktig utgångspunkt.