Fru talman! Jag deltar i denna debatt inte som ar-
betsmarknadsminister utan som nordisk samarbets-
minister, det vill jag gärna ha sagt.
Förra veckan besökte jag Oslo. Jag träffade den
norske samarbets- och arbetsmarknadsministern Gun-
nar Berge. Jag var i Stortinget och talade med den
norska Nordiska rådet-delegationen. Jag fick också
stifta bekantskap med några av Nordiska rådets insti-
tutioner i Oslo. Det fanns mycket att tala om. Vi dis-
kuterade Barentsregionen, Östersjöområdet, budget-
frågor, språkförståelse och många andra saker. Gi-
vetvis talade vi också om gemensamma arbetsmark-
nadsfrågor.
Hur går det med det nordiska samarbetet? undrade
de. Norge och Island är inte medlemmar i EU, medan
Sverige, Finland och Danmark har fullt upp med att
formulera sin EU-politik. Blir inte det nordiska sam-
arbetet lidande på grund av denna ganska radikalt
ändrade situation? Jag försäkrade dem, och jag vill
också försäkra dem som har uttryckt funderingar i den
riktningen i denna kammare, att så inte är fallet. Jag
kunde berätta för dem i Oslo att när jag åtog mig
arbetet som nordisk samarbetsminister gjorde jag det
med det uttalade syftet att ge de nordiska frågorna en
mer framträdande plats än tidigare. Jag berättade
också om den vikt som statsminister Göran Persson
har fäst vid norra Europa och den roll som denna
region kan komma att spela till följd av det förändrade
politiska läget i vårt närområde. Då tänker jag inte
enbart på Östersjöstaterna, utan vi måste se hela norra
Europa som en helhet, inklusive Norge, Island och
delar av Ryssland.
Vilka krav ställer då denna nya situation på Nor-
diska rådets organisation och samarbetsformer? Re-
geringen lämnade i höstas en proposition om ändring
av den nordiska samarbetsöverenskommelsen, det s.k.
Helsingforsavtalet. Nu blev det möjligt för Nordiska
rådet att genomföra de organisatoriska förändringar
som föreslagits i det reformarbete som statsministrar-
na och Nordiska rådets presidium tog initiativ till i
november 1994.
Reformgruppen, som sedan tillsattes, menar att
nordiskt samarbete även i framtiden kommer att fylla
en viktig funktion. Det officiella nordiska samarbetet
mellan regeringar och parlament bör enligt rapporten
föras vidare och fördjupas. Man understryker att vi
behöver förnya, modernisera och rationalisera samar-
betet samtidigt som innehållet koncentreras. Vi måste
vitalisera arbetsformerna och anpassa dem till den nya
situationen.
Utvecklingen visar att det nordiska samarbetet inte
är ett alternativ utan en del av ett bredare europeiskt
samarbete. Därför är det viktigt att stärka sambanden
mellan de nationella, nordiska och europeiska nivåer-
na för att säkerställa att varje sakfråga hanteras i rätt
sammanhang för att undvika dubbelarbete.
Enligt rapporten skall arbetet koncentreras till tre
huvudområden, och de har tidigare nämnts här: sam-
arbete inom Norden, Norden och Europa/EU/EES och
Norden och dess närområden.
Samarbete inom Norden avser samhällsuppgifter
som utvecklar den nordiska värdegemenskapen och
där samnordiska lösningar ger fördelar för medbor-
garna framför nationella eller vidare internationella
lösningar.
Norden och Europa/EU/EES handlar om samver-
kan i frågor där de nordiska länderna har en värdege-
menskap och sammanfallande intressen. Det nordiska
samarbetet skall påverka den europeiska dagordning-
en. Det nordiska samarbetet skall också kunna med-
verka till att göra uppföljningen av direktiv och andra
EU- och EES-regler enhetlig.
Det tredje området, Norden och dess närområden,
gäller utvecklingen i Östersjöregionen och Arktis.
Frågorna är av stor politisk vikt för de nordiska län-
derna. Ett utbyggt samarbete med de baltiska staterna
och nordvästra Ryssland är ett viktigt bidrag till sta-
bilitet och demokrati i regionen.
Beträffande Nordiska rådets organisation och ar-
betsformer lämnas en rad förslag. Man menar att
partigruppernas roll bör stärkas. Det kan möjligen
tydas som att partipolitiseringen bör bli litet mera
framträdande. Kanske är det också mera tydligt i
utskottsbetänkandet, som Elver Jonsson hade åsikter
om. Vad vet jag, det ankommer inte på en minister att
ha åsikter om det. Det var bara en liten reflexion.
Man säger att ledningsfunktionen bör tydliggöras
och att utskottsorganisationen bör göras om. Även
Nordiska rådets mötesformer bör förändras så att det
blir en årlig session och vid behov temamöten eller
specialsessioner.
Fru talman! Reformförslagen har nu följts upp av
de nordiska samarbetsorganen. Det innebär på många
sätt stora omställningar. Jag skall något summera
läget.
Från årsskiftet, då ändringarna i Helsingforsavtalet
trädde i kraft, har Nordiska rådet omorganiserats så
att dess utskottsorganisation anpassats till de tre hu-
vudområden för samarbete som jag talade om.
Rådet har fått ett Nordenutskott, ett Europautskott
och ett närområdesutskott. Samtidigt har presidiets
och partigruppernas roll stärkts.
Nordiska rådets nya arbetsformer med inriktning
på att arrangera mera av temakonferenser i stället för
de traditionella och mer oöverskådliga sessionerna
prövades redan vid Europakonferensen i Köpenhamn
den 4-5 mars. Då deltog inte bara nordiska parlamen-
tariker och ministrar utan även ledamöter från EU-
parlamentet och EU-kommissionen. Konferensen blev
en värdefull träffpunkt för diskussion om gemensam-
ma nordiska intressen inför EU:s regeringskonferens.
För att främja information och kontakter mellan de
nordiska representationerna i Bryssel och de nordiska
samarbetsorganen har kontaktpersoner utsetts vid
representationerna. I detta syfte arrangerade också
nordiska ministerrådet i början av maj ett välbesökt
seminarium i Bryssel för nordiska tjänstemän som
arbetar i olika EU-organ.
Jag vill också tillägga att vi planerar ett möte i
Bryssel med samarbetsministrarna och cheferna för
representationerna. Genom dessa åtgärder slår vi en
brygga mellan EU och de nordiska samarbetsorganen.
Den vikt som Norden fäster vid samarbetet med
närområdet, och särskilt med Baltikum, manifestera-
des vid den nordisk-baltiska konferensen i Vilnius den
15-16 april. Det var i första hand en parlamentariker-
konferens, men vid det tillfället hade de nordiska
samarbetsministrarna för första gången ett möte med
sina baltiska motsvarigheter inom det baltiska minis-
terrådet. Vi diskuterade då de nordiska närområdes-
satsningarna. Vi talade också ganska ingående om
tidsplanen och det förberedelsearbete som nu ligger
framför de baltiska staterna inför deras så hett önska-
de EU-medlemskap.
Visby-mötet den 3-4 maj med regeringscheferna i
Östersjöstaterna satte också strålkastarljuset på sam-
arbetet i närområdet. Det var ett mycket lyckat och
handlingsinriktat möte, och det gav även tillfälle till
viktiga bilaterala samtal. Regeringscheferna enades
om en deklaration om ökat samarbete och om en
aktionsplan. Detta skall leda till ökad tillväxt, han-
delsutbyte, sysselsättning och en bättre miljö.
I samband med reformarbetet har frågan om en
strategi för det nordiska arbetet med det baltiska och
det ryska närområdet aktualiserats. Det finns en nor-
disk arbetsgrupp som arbetar med en genomgång av
de nordiska insatserna i närområdet och med rekom-
mendationer till eventuella förändringar och med
förslag till samordning och arbetsfördelning. En rap-
port kommer att lämnas till ministerrådet i juni.
I reformarbetet föreslås att de två nordiska sekre-
tariaten - Nordiska ministerrådets sekretariat i Kö-
penhamn och Nordiska rådets sekretariat i Stockholm
- skall samlokaliseras till Köpenhamn. Därigenom
borde samarbetet kunna effektiviseras och pengar
sparas.
En annan viktig organisationsfråga är översynen
av de 47 nordiska institutioner som finns inom minis-
terrådets verksamhetsområde. Lever de upp till de
aktuella politiska målsättningarna för samarbetet?
Kan verksamheter avvecklas eller skall de fortsätta i
andra former? Detta har utretts under 1995 och under
början av det här året. Nordiska rådet fick genom sina
organ ta del av förslagen och yttra sig över dem. Efter
beredningsprocess beslutade samarbetsministrarna i
april att 13 institutioner skall läggas ned medan tre
institutioner får en helt ny verksamhetsprofil och tre
helt nya institutioner skall inrättas.
Flera av de institutioner som finns i Sverige berörs
av förändringarna. Nordiska ekonomiska forsknings-
rådet och Nordiska högskolan för hushållsvetenskap
kommer att läggas ned. En ny institution skall grundas
för forskning och utredning om regionalpolitik och
samhällsplanering med arbetsnamnet NORDREG.
Den skall ersätta Nordiska institutet för regionalpoli-
tisk forskning och Nordiska institutet för samhällspla-
nering - båda i Stockholm - och den verksamhet som
bedrivs inom NORHAB i Helsingfors, som är en
institution som omorganiserar den nordiska nämnden
för handikappfrågor.
Ni vet att regeringen arbetar för att åstadkomma
besparingar inte bara i Sverige utan också inom nor-
diska ministerrådets budget. Budgeten uppgår i dag
till 707 miljoner danska kronor. I ett statsfinansiellt
läge där besparingar görs på i stort sett alla områden
har det nordiska samarbetet inte kunnat undantas.
Fru talman! Det nordiska reformarbetet har
kommit ett gott stycke på väg. Men det är inte slut-
fört, och det får inte avstanna. Aldrig tidigare har de
nordiska länderna haft en så nära anknytning till det
europeiska samarbetet. Därmed har nya möjligheter
öppnats för ett intensifierat nordiskt samarbete i vikti-
ga politiska frågor.
Den inriktning av verksamheten som har inletts
bör nu följas upp och fördjupas. I samarbetet inom
Norden bör satsningar på kultur- och utbildningsom-
rådet har högsta prioritet. Samarbetet inom Europa -
EU och EES - har blivit en stående punkt på dagord-
ningen vid de nordiska ministermötena. Med den
anknytning som de nordiska länderna nu har till Euro-
pa är det möjligt att föra en bredare och tyngre poli-
tisk diskussion i de nordiska organen än vad som
tidigare varit fallet. Norden och dess närområden
kommer att vara ett viktigt samarbetsområde. Att
utveckla samarbetet inom detta område är ett viktigt
led i att främja kontakterna över Östersjön och knyta
de baltiska länderna närmare Europa.
Fru talman! För att prioritera det nordiska arbetet
avser jag att årligen lämna en skrivelse till riksdagen.
Det kommer förhoppningsvis att bidra till att debatten
vitaliseras och till att dessa frågor får en högre priori-
tet.
Avslutningsvis: Jag inledde med att säga att jag
hade rest till Oslo. Inom kort kommer jag att besöka
samtliga övriga nordiska länder, precis som Åland,
Färöarna och Grönland. Jag har lagt upp ett sådant
besöksprogram. Det nordiska samarbetet har en lång
och traditionsrik historia, och den nya situationen i
Europa gör att det är hög tid att förnya, fördjupa och
utveckla detta samarbete. Detta står inte i någon som
helst motsättning till Sveriges engagemang i EU.
Tvärtom är det viktigt att utveckla andra samarbets-
former och andra regioner som motvikt till ett EU-
tänkande som i mitt tycke ofta är alltför centraliserat.