Herr talman! Eftersom Maggi Mikaelsson som har
hand om många av de nordiska frågorna är sjukskri-
ven, och Eva Zetterberg som står upptagen på talarlis-
tan fått förhinder, har det fallit på min lott att tala
omkring samernas situation i förhållande till Nordiska
rådet.
Det känns egentligen ganska skönt att få göra sin
debut i riksdagens talarstol i en för mig ganska närlig-
gande fråga. Som boende i Norrlands inland lever jag
mitt i min vardag i sameland. Malå är Västerbottens
enda skogssameby. De flesta av mina erfarenheter
omkring samer kommer från de vardagliga kontakter-
na. Vi har t.ex. i min hemkommun ett gott förhållan-
de. Vi har ett lokalt sameparti representerat i kom-
munfullmäktige. Pratet om ett gott samarbete tror jag
skulle få ett starkt stöd från samehåll. De skulle kort
sagt instämma i min beskrivning.
En del av de konflikter som förstoras i massmedi-
erna kan ofta enligt min erfarenhet lösas i samför-
stånd, där man utgår från respekt för samerna som en
ursprungsbefolkning. Samerna är ursprungsbefolkning
i de tre nordiska länderna Norge, Sverige och Finland.
Bara det måste vara ett starkt skäl till att man skall
bevilja deras anhållan om att göra dem till fullvärdiga
medlemmar i Nordiska rådet.
De nordiska staterna Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige har sedan lång tid tillbaka arbetat
tillsammans för gemensamma målsättningar - mål-
sättningar som innebär att man ser till demokratins
och frihetens bästa traditioner och den mångfald av
språk, folk och kulturer som finns i Norden. Detta
samarbete sker inom ramen för Nordiska rådet. Förut-
om de fem suveräna staterna har sedan också tre
självstyrda områden kommit med i Nordiska rådets
arbete, nämligen Färöarna, Grönland och Åland.
Samerna har sedan 20 år tillbaka velat få vara med
som fullvärdiga representanter i Nordiska rådets arbe-
te. Lika länge har Nordiska rådet avslagit deras ansö-
kan. Det har skett både med hänvisning till deras
juridiska status och det samiska folkets folkrättsliga
status.
Man får konstatera att det är de nordiska staterna
och enbart de som kan ändra på Helsingforsavtalet
och dess villkor om medlemskap i Nordiska rådet.
Man har redan gjort det till förmån för Färöarnas,
Grönlands och Ålands representation och kan om man
vill naturligtvis ändra det till förmån för samerna.
Den etnisk-politiska självstyrelsemodell som an-
vänds av bl.a. samerna i de nordiska länderna ger
urbefolkningen i ett visst område eller i hela landet
särskilda rättigheter. Modellen baserar sig alltså på att
det samiska folket som en särskild befolkningsgrupp
och inte på ett självstyrt område. Modellen passar
också bra eftersom samerna i de flesta traditionella
sameområden utgör en minoritet.
Samerna har behov av och vill ha fullt medlem-
skap i Nordiska rådet. Det skulle vara logiskt att god-
känna samernas folkrepresentation på basis av den
etnisk-politiska modellen som grund för deras repre-
sentation i Nordiska rådet.
Det skulle vara både ett viktigt och naturligt steg
för nordiska rådet att godkänna de norska, svenska
och finska samerna som urfolk, trots att samerna inte
har självstyrda områden.
Efter den utvidgning som föreslås i reservation 2
skulle Nordiska rådet vara ett parlamentarikerorgan
för dels de nordiska staterna, de självstyrande områ-
dena och de nordiska folken. En sådan lösning måste
också ses som en utveckling av Nordiska rådets inter-
nationella samarbete. Eftersom samerna är ett av de
viktigaste kännetecknen vad gäller Finlands, Norges
och Sveriges bild utåt är det närmast bristen på samis-
ka representanter som är uppseendeväckande. Därför,
herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 2 från
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och kristdemokraterna.