Herr talman! Jag skall i mitt inlägg koncentrera
mig på det som berör Nordiska rådet och samernas
ställning. Även om det redan har sagts en del bra
saker har jag några kompletteringar i mitt anförande.
Ordet - att kunna tala ett språk och kommunicera
med omvärlden är kanske människans viktigaste upp-
finning, själva kännetecknet på att vara människa. Det
handlar om att bli hörd och sedd, att uppleva att någon
lyssnar och att själv kunna lyssna på andra, bli tagen
på allvar och känna att man betyder något, att vara
insatt i ett sammanhang, få vara med och fatta beslut
som rör min familj och min egen kultur och därmed
uppleva att man är värdefull. Det handlar således om
ett människovärde, det fantastiska i att få vara männi-
ska.
För den samiska befolkningen i Sverige och även i
de övriga nordiska länderna har det här inte alltid varit
självklart. Under senare år har de här frågorna mer
och mer ändå belysts i samhällsdebatten. Ett synbart
tecken på det är det nyligen inrättade svenska same-
tinget som etablerats sedan Finland och Norge gått
före och visat vägen.
Som vi vet uppvisar gränserna mellan Europas
länder dålig överensstämmelse med de språkliga och
kulturella gränserna. I Norden täcker det som vi skulle
kunna kalla Sameland områden i Norge, Sverige,
Finland och Ryssland. Det är bl.a. av sådana skäl som
vi tillsammans anser det som självklart att ha en mi-
noritetspolitik som tar hänsyn till etniska, språkliga
och kulturella minoriteters rättigheter.
Trots detta finns fortfarande i Sverige ett demo-
kratiskt underskott när det gäller vårt förhållande till
samerna. Vi borde på ett tydligare sätt i vår lagstift-
ning definiera vad vi menar med en demokratisk
människosyn.
Den samiska minoriteten i Sverige har, i egenskap
av ursprungsbefolkning, en unik ställning. I nära sam-
arbete med samerna måste därför det svenska stor-
samhället vidta kraftfulla åtgärder för att den samiska
kulturen skall kunna leva vidare och utvecklas. Det är
detta som är grunden till att Kristdemokraterna anser
det angeläget att stärka de samiska språken och ge
samiskan officiell status genom en särskild samisk
språklag, i likhet med vad som skett i våra grannlän-
der Norge och Finland.
Det är därför vi också menar att det är viktigt att
vi snarast ratificerar ILO-konvention 169 om ur-
sprungsbefolkningarnas ställning. Vi vill ju så gärna i
ord i internationella sammanhang tala vackert om
mänskliga rättigheter och stöd till svaga och utsatta
grupper.
Även här har våra nordiska vänner i Norge och
Danmark gått före och redan ratificerat konventionen.
Vi inväntar med spänning resultatet av den skriftväx-
ling och utvärdering av Norges undertecknande som
är att vänta under den här månaden, enligt uppgift.
Det handlar, som vi vet, om tolkningen av artikel 14
om rätten till mark, tolkningen av äganderätt och
besittningsrätt i förhållande till begreppet bruksrätt.
Som konstitutionsutskottet i sitt betänkande
1994/95:37 tidigare redan påpekat tar vi för givet att
regeringen återkommer till riksdagen så snart som
möjligt i den här frågan.
Men i dagens betänkande handlar det om vad
Nordiska rådet kan göra för att lyfta och stärka sa-
mernas ställning. Första steget är redan taget i form av
observationsstatus sedan 1994. Med detta är utskottet
tydligen nöjt, men så inte Kristdemokraterna. Med oss
har vi även Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Att bara
vara observatör, om än med yttranderätt, innebär att
vara i underläge och inte likvärdig part. Det här är
naturligtvis också ett psykologiskt fenomen för sa-
merna - att någon annan skall föra vår talan och fatta
beslut åt oss. Vi är inte riktigt myndiga själva. Denna
förmynderimentalitet har i alla tider samerna utsatts
för.
Vi i denna kammare måste ta varje tillfälle att i
handling visa vad vi så ofta uttrycker i vackra ord när
det gäller MR- och minoritetsfrågor. Det är kanske
här vi visar hur demokratiska vi i verkligheten är. Det
vi i den allmänna debatten kan höra när det gäller det
demokratiska underskottet i EU finns således på när-
mare håll, nämligen här hos oss själva och i Nordiska
rådet.
Vill vi vara huvud går vi före och föreslår rådet de
ändringar och tillägg som krävs för att den samiska
ursprungsbefolkningen i Norden skall kunna bli full-
värdig medlem i Nordiska rådet. Eller vill vi fortsätta
att vara svans och komma efter de övriga nordiska
länderna också i den här frågan?
Som motionär tycker jag att Sverige intar en allt-
för försiktig hållning i de samiska frågorna. Vi i Sve-
rige borde vara initiativtagare, gå i täten för männi-
skovärdet och visa att vi på hemmaplan och i Norden
liksom i EU-sammanhang aktivt jobbar för att undan-
röja alla typer av demokratiska underskott. I det här
fallet är detta viktigt när det gäller samerna.
Herr talman! Därför yrkar jag härmed bifall till re-
servation 2.