Fru talman! Det är bra att lagen nu i och med för-
slaget i betänkandet kommer att ge utrymme för
brottsoffer att få tillgång till målsägandebiträde avse-
ende samtliga brott där det ingår fängelse i straffska-
lan. Det blir tydligt och klart. Men från oppositionen
har man bara tagit fram allting som fattas och som
inte är bra. Det är alltså brister, passivitet och grave-
rande missbelåtenhet.
I och med det här förslaget kommer vi nu ytterli-
gare steg på vägen för att ta till vara brottsoffrens
situation. Det måste klart och tydligt sägas härifrån.
Speciellt blir dessa regler tydliga och klara när det
gäller överträdelse av besöksförbud, där den utsatta
kvinnan verkligen är i behov av stöd i rättsprocessen,
vilket vi också har pratat om. Men varför har ni inte
lyft fram att detta blir mycket bättre? Det är väl så att
man måste vikta, tala om saker som är bra och om
saker som är dåliga, för annars blir det en väldigt
konstig bild av vad vi håller på med här.
Socialtjänsten har enligt betänkandet en viktig roll
att spela när det gäller samhällets stöd till brottsoffer.
Detta ansvar ska enligt förslaget lyftas fram och för-
tydligas så att det klart framgår att socialtjänsten har
ett ansvar för alla kommuninvånare som har utsatts
för brott och som behöver stöd och hjälp. Det är ock-
så bra. Men det skulle kunna regleras lite bättre på en
punkt. Det är enligt Miljöpartiets uppfattning inte
tillräckligt att i paragrafen i socialtjänstlagen skriva
att socialnämnden "bör" - alltså ordet "bör" - verka
för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld
och andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp att
förändra sin situation. Så står det i lagstiftningen
sedan 1998. Vi anmärkte redan då på formuleringen
och ville att "bör" skulle ersättas av det mer förplikti-
gande ordet "ska".
När nu regeringen säger sig vilja framhålla soci-
altjänstens ansvar tycker vi att det vore på sin plats att
göra förändringen. Så, fru talman, yrkar jag bifall till
reservation 6, där ordet "bör" föreslås ersättas med
"ska".
Anledningen till att ett särskilt omnämnande gjor-
des speciellt om våld mot kvinnor var att Kvinno-
våldskommissionen fann så stora brister i social-
tjänstens arbete med frågor som rör våld mot kvinnor
att det bedömdes som nödvändigt att klargöra kom-
munens ansvarstagande i detta hänseende.
Enligt regeringen kvarstår bristerna angående
hjälpen till kvinnorna. Naturligtvis ska också barnen
till dessa våldsutsatta kvinnor omfattas. De är absolut
i behov av hjälp och ska inkluderas i insatserna.
Samtliga här - inte minst kd:s företrädare Väner-
löv och Centerpartiets företrädare - har sagt att barn
som ser sin mamma bli slagen måste ha skydd till-
sammans med mamman. Men samtidigt kommer det i
reservationer, i debatten och i betänkandet hela tiden
fram att man tycker att familjen är den bästa brotts-
förebyggande enheten. Nu säger man att kvinnor och
barn måste få hjälp, men det är ju i familjen dessa
övergrepp sker. Det måste ni erkänna. Vilken är den
farligaste platsen för kvinnor och barn att befinna sig?
Jo, det är i hemmet - i familjen. Det får vi inte glöm-
ma bort i den ensidiga propagandan.
Inriktningen på det framtida arbetet - det har re-
dan påbörjats - måste vara att alla myndigheter som
bemöter brottsoffer måste ha en beredskap och strate-
gi för hur de bäst ska ta hand om brottsoffer. Hela
samhället ska engageras och inte endast rättsväsen-
dets myndigheter, även om det är självklart. Det ska
också ske utbildningsinsatser och forskning. Där är vi
på god väg, men det tar alltid lång tid att föra ned
information i verksamheten, och det är besvärligt.
Men vi har kommit mycket långt på den vägen.
Det är också viktigt att konstatera att brottsoffer
inte är en enhetlig grupp utan personer med mycket
olika behov.
BRÅ:s alldeles nyutkomna rapport, som jag re-
kommenderar alla i justitieutskottet att läsa och som
heter Upprepad utsatthet för brott, ger intressant
kunskap.
Att stirra sig blind på statistik och rabbla siffror
för att underbygga sina teser, som så ofta förekommer
i justitieutskottets debatter, är en liten fälla. Statistik
kräver alltid en analys. I BRÅ:s undersökning visar
det sig att det ofta är samma personer eller objekt som
inom ett år har anmält att de utsatts för flera brott.
Studier från andra länder visar exakt samma resultat.
Analyserna baseras på polisanmälda brott i två av
landets kommuner och omfattar flera olika brottska-
tegorier.
Det som jag har tittat på inför denna debatt är
misshandel och hot. I båda dessa kommuner ser man
klart att 25 % av dem som har anmält att de är utsatta
för något av dessa brott - kvinnor t.ex. - utsätts igen
inom ett år för sådana brott. Det är självklart att det
ofta är samma man som ständigt angriper kvinnan.
Därför blir det många anmälningar.
Det är likadant med unga män som är ute i nöjes-
livet och förtär alkohol. Där är det samma personer
som återkommer.
Denna analys är viktig att ta med sig inför kom-
mande åtgärder, inte minst när det gäller förslagen
gällande de män som inte låter sina kvinnor vara i
fred. Det bereds i regeringen för tillfället förslag om
hur man ska hindra dem att våldföra sig upprepade
gånger.
De unga männen i krogsvängen med alkohol-
problem är också en riskgrupp. Det är bekant, men
den restriktiva alkoholpolitiken anser jag försvann i
och med EU-inträdet. Speciellt moderaterna är oint-
resserade av att föra en restriktiv alkoholpolitik. Det
har direkt samband med dessa brott.
Jag ska slutligen, fru talman, kommentera vad
som har sagts här. Gunnel Wallin sade att brottsoffer
har en undanskymd plats och att de inte är i fokus
samt att det har varit så under lång tid. Men under
min tid i riksdagen har det hänt väldigt mycket för
brottsoffer. Lagförslag har kommit fram. Vi kan bara
ta Brottsoffermyndigheten. Det tror jag är unikt för
Sverige. I andra länder finns det inga brottsoffermyn-
digheter och inget skadestånd. Detta säger jag apropå
Vänerlövs tal om hur dåligt det är.
Vi är unika. Vi har kommit väldigt långt. Det är
självklart att man alltid kan förbättra; det finns alltid
steg man kan ta. Den bästa av världar kan vi inte
riktigt uppnå, men vi måste säga att vi har kommit
väldigt långt.
Om Gunnel Wallin klagar på att det har gått för
sakta, att det inte är bra och att det har varit undan-
skymt undrar jag vad Centerpartiet gjorde de sex år
som man var med i regeringssamarbetet. Då hade
man alla chanser att gå fram ännu fortare. Jag tycker
att det skulle vara klädsamt om hon också sade det.
Fru talman! Jag har yrkat bifall till en reservation.